Foto: MÅRTEN ÖHMAN
Sofia Larsson, Sollebrunns AIK.

”Hela bygden engagerar sig”

Fotboll

Jag och Sofia Larsson träffas på det enda fiket i Sollebrunn, Kaffekoppen. Det luktar nybakt när vi kliver in genom dörren, trots att det är sent på eftermiddagen. Ett mysigt ställe, konstaterar jag och Sofia håller med. Hon pratar gott om Sollebrunn och det känns som om hon trivs bra i det lilla samhället. Det märks också att Sollebrunns AIK ligger 22-åringen oerhört varmt om hjärtat, inte minst när hon nämner att klubben är som en stor familj.

Om vi bortser från fotbollen, hur ser ditt liv ut idag? 
– Jag jobbar just nu på Autoliv i Vårgårda. Om jag inte spelar fotboll blir det en del annan träning plus att jag gärna umgås med vänner. På vintern åker jag gärna skidor, och försöker åka så ofta jag kan.

Vad har du för roll i den lokala fotbollen säsongen 2017?
– Mittback i Sollebrunn/Stora Mellby. Just nu är jag tyvärr skadad (muskelbristning i vaden). Jag blir borta några veckor. Jag har fått hjälp och om jag bara vilar ska det bli bra. Det är så tråkigt att träna hela försäsongen och sen dra vaden i första seriematchen. Jag var med ett tag efter det men sen tog det stopp, så nu får jag bara vila.

Du var bara 14 år när du började spela i Sollebrunns seniorlag som då spelade i division II.
– I början fyllde vi bara på med spelare när det behövdes till matcherna. Vi var några stycken från vårt F14-lag. Då var vi så nervösa, vågade knappt röra bollen och önskade att den inte kom nära. Vi blev väldigt väl omhändertagna, och Kenneth Aronsson som tränade damerna då, var Bjärkebo precis som oss. Det bidrog till att vi kände oss välkomna. Vi hade ett duktigt lag då. Vi blev inspirerade till att bli bättre fotbollsspelare helt enkelt. I det egna laget var vi många, och där var alla jämnbra. När vi fick träna med damlaget blev det tuffare och vi utvecklades också mer. Genom det blev steget upp mycket lättare och vi var bättre förberedda.

Året efter, när Sofia tog klivet upp på riktigt, kände hon sig redo:
– Sen försvann tyvärr många spelare från damlaget, de tröttnade kanske på att pendla. Då fick hela vårt lag flyttas upp. Och vi blev ett nytt lag, ihop med de seniorlagsspelare som var kvar från året innan. Då hade vi kvar Hanna Qarlsson i mål, Sandra Johansson och Elin Johansson, men annars hade de flesta spelarna utifrån lämnat. Det blev en jättestor utmaning.Vi förlorade jättemånga matcher det året. Vi hade nästan förlorat varje match, men så vann vi den sista och firade som om vi vunnit serien. Fast vi åkte ur division II.

Redan då, när Sollebrunns AIK spelade i division II nämndes du som en viktig spelare i laget. Då var du runt 15 år och hade hela fotbollskarriären framför dig. Hur kommer det sig att du aldrig tagit klivet vidare och bytt klubb, för att spela högre upp?
– Efter att jag hade tagit studenten åkte vi ur division II. Då kändes det som om andra saker lockade mer än fotbollen. Jag ville göra någonting annat också. Jag säsongade i Österrike på vintern efter studenten, och sen var jag aupair i Schweiz ett år. Jag vill inte lägga ner så mycket tid på fotbollen, som om jag skulle satsa. För mig har fotbollen alltid varit rolig, och i SAIK har vi alltid haft skoj tillsammans. Där har jag alltid känt mig som en i gänget. Ibland känns det som om vi blir lite bortglömda här ute och vi måste jobba lite mer för att bli uppmärksammade. Och även på att få hit publik.

Idag är du 22 år men är ändå en av lagets mest rutinerade. Hur är det att spela med så unga spelare?
– Jessica Johansson är född 1994, så hon är faktiskt ett år äldre. På ett sätt är det en stor utmaning, men i fotboll spelar inte åldern så stor roll. Sen är det ju alltid stående skämt om att jag är rutinerad och gammal, även om jag bara fyller 22 år om någon månad. Här ute känner vi varandra så väl, mycket tack vare att någon i familjen är eller har varit aktiv i föreningen.

Du har varit lagkapten för damlaget och beskrivits som en ledare på planen, med eller utan kaptensbindeln. Vad tror du gör dig till en god ledare?
– Jag tror att jag automatiskt tar ett ansvar, eftersom jag är äldre. Men också för att jag tycker det är så roligt att se så många tillsammans samarbeta. Att se utvecklingen i laget tycker jag är fantastiskt. Sen har jag ett stort intresse i att se hur olika personligheter fungerar i grupp, och iakttar gärna hur folk är och hur man kan anpassa gruppen efter de olika personligheterna. Jag pratar mycket och leder gärna laget på planen. Eftersom jag varit med längst så vet alla vem jag är och då blir det automatiskt en roll jag tar på mig. Jag försöker vara lyhörd och få alla att känna sig välkomna. Felicia Wingfors och jag har väl tagit ett ansvar ihop tidigare. Hon har varit en jättestor del i den gemenskap som finns i laget, och vi har tjôtat en hel del tillsammans, säger Sofia med ett skratt.
– En utmaning när det kommer upp yngre spelare är att lära upp dom och få dom förstå hur jag spelar och lära känna deras spel. På ett sätt är det roligt och på ett annat en utmaning. Jag har alltid känt mig välkommen tillbaka till SAIK när jag varit borta.

Hur ser en matchdag ut för dig? Har du några speciella rutiner?
– Dagen före match går jag och lägger mig tidigt för att vakna utvilad på matchdagen. Har gärna en lugn förmiddag så jag kan ladda ordentligt. Då är det bra om matcherna spelas på eftermiddagen. Lyssnar gärna på bra musik innan. Ofta skriver någon i laget i vår grupp, något som gör mig taggad. Jag börjar bli rutinerad att jag inte är nervös längre. Det är jag och ”Eken” (Johanna Ekelund) som håller i uppvärmningen, den blir alltid likadan. När vi kört starterna och ringen så måste jag göra high five med alla i backlinjen. Det skapar en teamkänsla, och då känner jag att vi i backlinjen inte ska släppa förbi några motståndare.

Vad betyder fotbollen för dig?
– Den betyder väldigt mycket. Det är en fristad, där är jag bäst på att vara här och nu. I min uppväxt har den betytt mycket. Det är där jag har varit, där jag haft kompisarna. Fotbollen fick mig att känna mig trygg under ungdomsåren. Jag hade nog inte fått de ledaregenskaper jag har idag om jag inte spelat fotboll, det är där jag har formats till den jag är idag. För det sociala har fotbollen varit jättebra. Inför varje år är det kanske någon ny spelare som kommer och då behöver man ta ansvar för att hon kommer in i gruppen. Jag tror det är väldigt nyttigt för alla unga att vara en del av en lagidrott, man lär sig så mycket mer än bara fotbollen. Samarbeta, gemenskap. Lär känna andra vuxna också, det är nyttigt.

Vilken är den största anledningen till att du spelar fotboll?
– När jag kommer ner dit så släpper jag allting annat i livet. Allas problem får inte plats, vi släpper dem och jobbar mot ett gemensamt mål istället. Det har också gjort att jag vill stanna kvar. Och jag känner så många, vissa jag har spelat med sen jag var 8-9 år. Johanna Ekelund och Jonna Stenlund känner jag så väl att jag vet hur de kommer springa, redan innan jag slår iväg bollen. När jag och Emilia Järås spelade ihop i division II behövde vi inte ens prata, vi visste vart vi hade varandra. Det är häftigt.
– Min drivkraft är att vara bäst, då går det inte att gå ut och springa själv. Då har jag ingen att tävla emot. På fotbollsträningarna går det alltid att tävla. Vi har en stark sammanhållning i laget och det är lite mer prestigelöst, även om jag är tävlingsinriktad.

Sollebrunn är en liten ort, men i Sollebrunns AIK är ni många ideella krafter som engagerar er, hur tror du det kommer sig?
Hur viktig är idrotten i den lilla orten?
– Idrotten betyder jättemycket här ute. Och allt bygger på de ideella krafterna. Alla är så viktiga i föreningen. Jag tycker att SAIK är bra på att uppskatta det arbete vi ideella krafter gör. Vi får något tillbaka. Många är infödda i föreningen, och det går över generationer. Vi blir som en stor familj. Genom föreningslivet har jag fått fler vuxna att lita på och diskutera med. Även skolan har ett stort samarbete med föreningen. Fotbollen är den största idrotten på orten, tyvärr har vi inte så många fler alternativ, men om man gillar fotboll är det ju bra.
– SAIK är med och anordnar så mycket i området, vi hjälper till runt allting som händer i och omkring Sollebrunn. Hela orten är sammansvetsad och det är jätteroligt att hjälpa till. Ibland kan de vara lite svårt att få ihop folk men när man väl är där är det så roligt. Ta till exempel Bjärkekampen, det är bara eldsjälar som lägger ner tid på den, och SAIK är med på stationerna. Det är häftigt att hela bygden engagerar sig, då är det bra med ett litet samhälle.

Vilket är ditt starkaste fotbollsminne från ungdomsåren?
– Det måste nog vara när vi tog steget upp till division II igen, och då var jag ju ungdom även om det var på seniornivå i seriespelet. Vi hade lyckats bygga upp laget igen från där vi började. Alla var i samma ålder ungefär, födda mellan 1993-96.Vi litade så mycket på varandra. Det året hade vi riktigt roligt. I den sista kvalmatchen låg vi under och vände till vinst, bara en sådan sak. Det är en hel del tid man lagt ner på fotbollsplanen, när man tänker efter.
Sofia bodde i Schweiz under ett år och flyttade tillbaka förra sommaren. Föreningslivet var någonting hon saknade under året utomlands.
– När jag bodde i Schweiz tränade jag lite fotboll där, men då pratade alla tyska och de var svårt att komma in i laget. Jag kände inte riktigt samma tillhörighet, och det var inte uppbyggt med samma sätt som här i Sverige. Jag saknade föreningslivet. Det tar mycket tid men det är också så roligt. Jag flyttade hem förra sommaren och då bosatte jag mig i Sollebrunn igen, och började jobba i Vårgårda. Efter lite tjat från lagkamrater började jag träna igen och då insåg jag hur roligt det verkligen är, och att jag saknat fotbollen väldigt mycket.

Förra veckans intervju handlade om Tobias Holmén, Herrljunga SK och han undrade om du kommer ihåg ditt första mål i seniorlaget?
– Jag är inte den största målgöraren. Vet att jag satte en frispark i mål, men det tror jag inte var mitt första mål. Gjorde något mål när jag blev inbytt under tiden jag slussades in. Fick en passning snett bakåt och på något sätt styrde jag in den i nät. Det var inte snyggt men det blev mål. Många av de mål jag gjort har jag krigat in.

Vilken roll har du i omklädningsrummet?
– Jag är nog ganska pratsam, och hörs mycket. Försöker få alla på bra humör. Vill alltid vara positiv, jag tycker inte alls att negativitet hör hemma i omklädningsrum.

Snabba frågor….

Vill du rekommendera något till läsarna?
– Att komma och kolla på Sollebrunns damer. Jag vill att de som bor i Alingsås faktiskt tar sig ut till Sollebrunn och kollar fotboll. Det är trevligt här!
Vad gör du helst en ledig dag?
– Ställer ingen klocka, men brukar vakna tidigt ändå. Äter en god frukost. Måste alltid röra på mig, ta en promenad eller träna någonting. Om man kan inkludera träningen med att umgås med vänner och familj är det väldigt bra. Jag gillar inte att passa tider, vill gärna ta dagen som den kommer. Se vad som dyker upp.
Om hela världen lyssnade, vad skulle du säga då?
– Då hade jag fram för allt velat vara förberedd. Budskapet jag skulle vilja få fram är att vi mer ska jobba tillsammans, alla behövs på sitt sätt. Det är ingen idé att alla länder försöker göra de bästas av sitt eget. Vi måste ta hand om allt bra och dåligt tillsammans.
Vad äter du helst?
– Någonting med kyckling, det äter jag nästan alltid. Jag kommer väl bli en kyckling snart, haha.
Vad äter du inte?
– Rödlök.
Vem är den bäste du spelat med, och varför?
– Elin Johansson. Hon kom till oss i SAIK under min första tid i a-laget. Hon är så teknisk och snabb, men fram för allt är hon en oerhört glad och positiv person utanför planen. Det var hennes första klubbyte, och jag tror hon inspirerade många i vårt lag.
Om du fick äta middag med vem som helst, vem skulle du välja och vad skulle du vilja prata om?
– Pia Sundhage. Hon är väldigt inspirerande. Vad hon lyckats göra med och för svensk damfotboll, som i OS när de slog ut USA på straffarna. är så häftigt. Hon har en spännande ledarfilosofi och många intressanta teorier.

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.