Vad vi undersköterskor och vårdbiträden har att säga till kommunen

Alingsås

En gång om året får vi en medborgare enkät att fylla i. På frågan, om vi skulle rekommendera någon att jobba i Alingsås kommun, är nog svaret för dom flesta att nej det skulle vi inte!!

Så varför vill vi inte rekommendera andra att jobba här? Det är väl i och för sig inte bara Alingsås som har dåliga villkor för undersköterskor och vårdbiträden, men i och med att det är här vi bor och jobbar så är det ju här vi får börja klaga.

Vilka är vi? Jo vi är en grupp sura, trötta, klagande och ältande kvinnor. Kvinnor som blivit trötta på att höra sina egna röster och klagande. Det klagas, ältas och gråts för döva öron. Ingen har längre ork att lyssna på vårdens gnäll. Gnället har pågått i så många år, så det har blivit en del av möblemanget. Det är bara så det är!

Vad är det vi klagar över egentligen? Den där känslan som alltid finns där, att alltid känna sig utnyttjad till max! Nu ska Hagagårdens personal tydligen inte kunna parkera någonstans! 30 minuter har vi lunchrast, då ska det behövas leta parkeringsplats och flytta bilar. Att inte ens kunna hinna svälja sin lunch.

Vi får som det är, redan skippa våran rast allt för ofta. Allt för att försvåra och krånglas. Inte ens parkeringstillstånd för oss som sliter kan ges.

Att kommunen bara tar och tar, den tar allt från dig. Den tar tid vi aldrig kommer att få tillbaka med våran familj och vänner. Kvällar, helger, julafton som midsommar. Dom flesta jobbar hälften av årets alla helger, fredag, lördag och söndag. Delade turer. Det är den tiden ni tillbringar med era barn i pulkabacken, vid havet, på bion eller i soffan.

Den där julen som kanske är sista julen dina föräldrar eller morföräldrar är med och firar. Den julen vi missar! För kanske inte ens 500 kr extra i plånboken, så är vi beredda att jobba. För dom 500 kronorna gör kanske att den ensamstående mamman kan köpa ett par vinterskor till sitt barn.

Är 19 000 kr kr fortfarande är en acceptabel heltidslön? Tänk sedan att dom flesta har en tjänstgöringsgrad som är långt under 100 %. Många har inte chans att kunna välja jobba 100 % och på grund av hög arbetsbelastning är det nästan omöjligt att orka jobba 100 % i vården.

Fötterna värker när vi kommer hem. Vi har sprungit många kilometer under en dag i våra egen köpta arbetsskor. För tro inte att det ingår riktiga arbetsskor i det här yrket! Värk i kropp av alla lyft och förflyttningar av vårdtagare. Huvudet värker och du är psykiskt utmattad av att gett så mycket av dig själv.

Men det är faktiskt så att dom flesta som jobbar så här har ett genuint intresse för sina medmänniskor. Att dessa gamla, ömtåliga, virriga människor som har byggt Sverige ska ha en bra sista tid i livet. Vi vårdar, ger ömhet och kärlek.

Vi gör allt för att förgylla deras vardag. Vi vänder oss ut och in. Tar emot sparkar och slag. Håller handen in i sista andetaget. Tröstar och stöttar anhöriga. När sista andetaget är taget tar vi fram det finaste i garderoben. Vi klär tvättar och lägger blommor i handen. Vi ser friden i ansiktet, rynkor som slätas ut. Vi är med dom in i det sista!

Hur kan detta yrket vara så underskattat? Vi ger upp tid, ekonomi och en dräglig pension för att vi vill jobba med människor! Vi blir mer bestraffade än belönade! Hur kan vi vara så lite värda? Hur kan ni låta oss ge och ge utan att få betalt för vårat slit?

Hur kan ni individ sätta löner med mer betalt för dem som tar på sig mer administrativa uppgifter? Där visas det klart och tydligt att du får mer betalt om du inte är med vårdtagarna! Hur gör det detta yrket mer attraktivt?

Vi är som bottenskrapet, längst ner i näringskedjan! Dömda till ett fattigt liv!

  • Trött undersköterska
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.