Foto: CHRISTIAN STÅL 30-årige James Gruffman kan se tillbaka på ett framgångsrikt fjolår, och belönas nu med AT-plaketten.

Gruffman går alltid sin egen väg

Bowling

En sjutusan till skicklig bowlingspelare, lite av en gamäng och glädjespridare.
Den beskrivningen stämmer in bra på vinnaren av AT-plaketten 2017.
– Jag har alltid gått min egen väg, och trivs med det, säger James Gruffman.

I snart sex år har 30-årige Gruffman bott i Alingsås.
Och han trivs förträffligt i stan.
– Alingsås som stad har allting som jag ser det, och för mig finns det ingen anledning att flytta härifrån, säger Gruffman, som faktiskt vunnit AT-plaketten en gång tidigare.
– Det är klart att man känner stolthet. Jag tycker väl personligen att den där riktiga fullträffen kanske saknas, men jag har varit jämn och presterat bra såväl i Europa som hemmavid. Den enda plumpen var att Teamet missade SM-slutspelet, men det ska vi ändra på i år.
Är du som ett gammalt vin, som blir bättre med åren?
– Haha, ja lite kanske. Jag tycker att jag lär mig nya saker varje år. I vissa sporter är man passé i 30-årsåldern men i bowling är det snarare tvärtom.

James, som är en vinnarskalle ut i fingerspetsarna, säger att han också blivit bättre på att hantera motgångar.
– Jag gjorde en del dumheter när jag var yngre och det kan fortfarande brinna till i skallen såklart. Jag är nog lite av Dr. Jekyll och Mr. Hyde, även om jag är coolare numera och har lärt mig att lägga energi på rätt saker.
Tränar du mer nu jämfört med tidigare?
– Det där är så olika. Vissa veckor tränar jag inte mer än kanske fyra-fem timmar. Kollar man överlag i världsbowlingen är själva matcherna den bästa formen av träning. Det är svårt att hitta nya växlar under själva träningspassen. Det är kanske mer om man ska spela in nya klot och så vidare.
– Nu för tiden är det inte heller hela världen om jag tar ett uppehåll på låt säga två veckor. Grunderna sitter i ryggmärgen på ett annat sätt nu jämfört med tio år sedan.
Du verkar vara en väldigt harmonisk människa, stämmer den beskrivningen?
– Jo, men det tycker jag. Man ska inte för allvarligt på livet. Det finns ingen bowlare i världen som kan gå ut och prestera på topp om man inte är lugn och avslappnad. Samtidigt måste det finnas en viss anspänning, och att hitta den kombinationen är ofta nyckeln till framgång.
Blir du aldrig nervös?
– Det händer, men jag är nog bra på att maskera det.

När man pratar med personer i Gruffmans närhet står det klart och tydligt att han är en person som gärna hjälper till:
– Jag försöker sprida glädje och hjälper gärna till där det behövs. När vi bowlar här nere på Stures finns jag ofta till hands och ger tips och råd till den som vill.
Han funderar vidare en stund och skickar ett tack till sambon Klara.
– Hon har fått mig att bli en bättre människa. Det är väl lite därför vi kommer att gifta oss nu i sommar, säger han med stolthet i rösten.
Då kanske till och med du har fjärilar i magen?
– Jo du, den dagen lär bli väldigt speciell på många sätt. Då står jag ju inför något som jag aldrig varit närheten av tidigare.  

James konstaterar vidare att föreningen som sådan mår bra just nu, och att man slutit leden.
– Det var lite småstökigt där ett tag under förra säsongen med spelare som lämnade och så, men nu känns det riktigt bra. A-laget har tidigare varit en egen liten ö, och för oss handlar det om att bygga upp en gemenskap. För att en klubb ska må bra så måste man se bredden också, och få alla inkluderade på något sätt. Vi har medlemmar som bowlat varje vecka i 20-30 år, och trots att dom vet att a-lagsspel inte är aktuellt kör dom bara på. Jag antar att det är kärleken till bowlingen som gör att dom kommer tillbaka.
Om man ser till Sverigerankingen är James Gruffman rankad etta just nu, och att han trivs att tävla individuellt är ingen hemlighet.
Men han tycker nästan att lagspelet är lika roligt:
– Skulle bowling handla om vilket lag som är bäst på pappret kan man lika gärna skita i att spela matchen. Lyckligtvis fungerar det inte så. Lagspel handlar extra mycket om att pusha varandra. Gör jag en strike ska det höras och på så sätt kanske jag kan bidra med energi till borden jämte. Det är mycket psykologi inblandat och jag älskar det!
Kan du gå ner och ta en öl och spela bowling bara för skoj?
– Jo, men det funkar ibland. När Stures hade tioårsjubileum var jag och en polare här och rullade några klot. Även om det bara är på skoj så står ju ens namn där på tavlan, och då vill man gärna göra ett hyggligt resultat (skratt).
Vad skiljer i poäng när du spelar med låneklot och skor kontra din egen utrustning?
– 30-40 poäng skulle jag gissa på. Slår jag 180 poäng en fredagkväll med kompisarna kanske det motsvarar 220 med mina egna grejer.
Intervjun lider mot sitt slut och det återstår bara fotografering.
– Ja, du har med dig den också, säger vinnaren av AT-plaketten och fyrar av ett leende.

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.