Anna Linderoth, barnbibliotekarie. Foto: Stefan Samuelsson
Anna Linderoth, barnbibliotekarie. Foto: Stefan Samuelsson

”Kultur kan ta sig många olika uttryck”

Gästbloggen

Böcker är i fokus för den här veckans gästblogg. Personal på Herrljunga bibliotek skriver om böcker ur olika aspekter men också en del om bibliotekets aktiviteter.

Söndag 25 mars

Kultur kan ta sig många olika uttryck och är kanske som allra bäst när den delas med andra. En delad upplevelse kan också bli en plattform för vidare diskussion. Jag tänker delge några ögonblicksbilder från mitt arbete med litteratur och arrangemang:

Ögonen lyser på flickan intill mig. Lycka och stolthet. Flickan, som behärskar både arabiska och svenska, får vara den som har hela föreställningen i sin hand från första stund. På scenen framförs Marhaba Hej! – en musikteater för barn där det pratas både svenska och arabiska. Självklart får samtliga barn handlingen till sig och de som inte redan kan, får chansen att lära sig några arabiska ord. Föreställningen handlar om vänskap och hur man bemöter varandra.

Tumme tott på biblioteket. Foto: Privat
Tumme tott på biblioteket. Foto: Privat

En barbie med rosa klänning står det på Nils önskelista. Han får en pistol! Pappan har i sin iver att köpa ”rätt” leksak missat det viktigaste – att lyssna till sitt barn. På scenen framförs Barbie-Nils och pistolproblemet – en teater om modet att våga vara sig själv, oavsett vad andra tycker.

Barbie-Nils och pistolproblemet utgår från en bok, som iscensatts och blivit till en fantastisk föreställning. Det kan vara boken med berättelsen som barnet vill höra om och om igen. Texten som hen memorerar och nogsamt påpekar om den vuxne råkar läsa fel.

Musikföreställning som engagerar. Foto: Privat
Musikföreställning som engagerar. Foto: Privat

Gung med rumpan. Sväng med armen. Stamp med foten. Alla kan! Det är Tumme Tott på biblioteket! Sång, ramsor och rörelser för de yngre. Ibland med utgångspunkt från litteraturen.  Att dansa och röra sig utifrån innehållet i en bok, blir ett sätt för det lilla barnet att erövra språket, boken, kulturen och kroppsrörelsen. Som bibliotekarie ser jag det som ytterligare en dimension i det lässtimulerande arbetet. För barnet hoppas jag att det är en fantastisk stund tillsammans med andra barn på biblioteket. Och ja, jag vill gärna tro att känslan för att känna sig välkommen till biblioteket grundar sig redan där.

Under våren ges Tumme Tott, som består av sång, ramsor och rörelser för barn 0-5 år, på måndagar kl 13.30-14.00 på Herrljunga bibliotek. Återstående datum: 26/3, 9/4, 16/4 och 23/4.

Anna Linderoth, barnbibliotekarie

 

MARIA JOHANSSON.
MARIA JOHANSSON.

Lördag 24 mars

Ljungs bibliotek är en trivsam och mysig mötesplats där människor i alla åldrar kan träffas och utbyta idéer. Vårt tidningsrum lockar varje dag trogna läsare som kan fördjupa sig i det senaste numret av just sin favorittidskrift. Det känns väldigt roligt att ha förmånen att arbeta på ett mindre bibliotek där kundkontakten ständigt är i fokus. Att lära känna sina låntagare och deras behov ger en möjlighet att kunna erbjuda bästa tänkbara service. Vi har regelbundet utställningar där lokala förmågor visar upp sina alster i vår monter eller på våra skärmar.

FILIALBIBLIOTEKET I LJUNG.
FILIALBIBLIOTEKET I LJUNG.

Deckare är den genre som är mest populär bland våra låntagare. Själv fängslas jag ofta av psykologiska kriminalhistorier med mörk humor. Mark Billingham, Ian Rankin och Peter Robinson är tre populära författare som jag uppskattar mycket. Den skotske författaren Stuart MacBride och hans serie om kriminalinspektör Logan McRae tillhör också en av mina absoluta favoriter.

Hans debutroman ”Kall som granit” beskriver en ryslig och regnig vinter i Aberdeen där en förfärlig barnamördare sätter skräck i befolkningen. Logan som nyss kommit tillbaka i tjänst efter att ha blivit svårt knivskuren har det tufft både med utredningen och privat. Hans uppvaktningsförsök av den kyliga rättsläkaren Isobel avvisas ideligen. Den nya avdelningschefen Insch är allt annat än vänligt inställd gentemot honom. Trots bokens mörka anslag och det kusliga ämnet så finns där en svart humor som genomsyrar boken och gör det till en stundtals rolig och underhållande skildring av polisernas svårigheter. Till den som uppskattar brittiska kriminalromaner och nervkittlande thrillers rekommenderar jag denna bok varmt.

Maria Johansson, bibliotekarie och föreståndare för filialbiblioteket i Ljung

Foto: Stefan Samuelsson Håkan Nilsson, bibliotekarie
Foto: Stefan Samuelsson
Håkan Nilsson, bibliotekarie

Fredag 23 mars

Ända sedan ”En man som heter Ove” har jag läst alla Fredrik Backmans böcker och han tillhör en av mina favoritförfattare. Fredrik Backman har en alldeles egen stil och är skicklig på att hantera det sentimentala i sina böcker. Jag omväxlande ler, småskrattar och blir tårögd. Jag har svårt att säga vilken av Fredrik Backmans böcker som är min favorit men jag kan säga att ”Vi mot er” är en av kandidaterna.

Fredrik Backmans nya bok ”Vi mot er” är uppföljaren till Björnstad och den utspelar sig direkt efter händelserna i första boken. I ”Vi mot er” får vi läsa om efterskalvet från händelserna i Björnstad, alla vet vad som hänt och alla har valt sida. Människorna i Björnstad, ett fiktivt samhälle i norra Sverige, där hockey är viktigare än nästan allt annat, försöker gå vidare och läka efter den händelse som fick dem att välja lojaliteter och som ställde vänner mot varandra. Både Björnstad och ”Vi mot er” är lite mörkare än de tidigare böckerna av Backman, Men självklart så finns ju även humorn där. Fredrik Backmans lite speciella humor.

Jag tycker mycket om Fredrik Backmans böcker, men när jag läste att boken Björnstad skulle komma ut, var jag lite skeptisk till ämnet – sport, närmare bestämt ishockey. Jag är inte den största anhängaren av ishockey. Eftersom jag tyckt om Backmans tidigare böcker gav jag den en chans. Och det var ett rätt beslut. Det visade sig att jag gärna läste om ishockey, åtminstone när Fredrik Backman skriver om det. Fast egentligen är det inte en bok om ishockey, det är en bok om människor och ett samhälle där alla älskar ishockey. Som jag ser det är det människorna bakom idrotten som står i centrum i böckerna om Björnstad. Jag ser fram emot att få läsa mer om människorna i Björnstad och det utan att ha något större intresse av ishockey.

Håkan Nilsson, bibliotekarie

Foto: Privat Petra Lindner, bibliotekarie
Foto: Privat
Petra Lindner, bibliotekarie

Torsdag 22 mars

En av mina arbetsuppgifter på Herrljunga bibliotek är att ta emot skolklasser på besök och visa dem vad vi har, ge boktips och berätta hur man hittar böckerna. Barnen får sitt första egna lånekort när de kommer hit med sin förskoleklass som 6-åringar. Då får de reda på att böcker som har en grön prick på ryggen är särskilt bra för dem som just nu håller på att lära sig läsa. Det är nybörjarböcker och de har bara några få textrader per sida och många bilder. När de ska låna hem sina första böcker vill många ha häftiga faktaböcker med hajar, traktorer eller dinosaurier i. Böcker om fotboll, läskiga monster eller husdjur är också efterfrågade. Barnen brukar vara jätteduktiga på att lyssna när man läser högt för dem och presenterar nya böcker, men när de sedan släpps loss bland hyllorna vill alla ha hjälp på samma gång och ibland blir det nästan dragkamp om de mest populära böckerna.

Förskollärarna här i Herrljunga är väldigt flitiga besökare hos oss. De kommer hit, med eller utan barn i sällskap, för att låna hem stora kassar med böcker till sina avdelningar. Här ser vi att gamla klassiker som Alfons Åberg och Lilla spöket Laban fortfarande älskas av dagens småbarn, men det finns också så många nya, fina bilderböcker som snabbt blir favoriter. Dessa kan också beröra lite tyngre ämnen, som funktionsnedsättningar, skilda föräldrar eller döden. Som vuxen kan man också försjunka i en detaljrik bilderbok med stor behållning, t.ex Sven Nordqvists böcker om gubben Pettson och katten Findus eller Mulle Meck som förklarar hur man bygger en bil.

Från bibliotekets sida vill vi uppmuntra till läsning för barnet för att stimulera språkutvecklingen. Under barnets sex första levnadsår kan barnet få tre gåvoböcker från oss. ”De små barnens bok” är den första och den finansieras av Västra Götalandsregionen. Via BVC får de nyblivna föräldrarna ett presentkort och boken hämtas på biblioteket. Nästa presentkort får barnet vid 4-årskontrollen på BVC. 4-årsboken är en gåva från biblioteket och det är även 6-årsboken som ges när barnet går i förskoleklass. Barnbibliotekarien väljer tillsammans med förskolepedagoger ut en spännande bok som också passar att använda i undervisningen. Årets 6-årsbok är ”Kalas i komockan” av Inger Källander och Anna Helldorff. Med bilder och poesi får läsaren följa med på en spännande upptäcktsresa in i naturens innersta och lär sig mer om hur kobajs blir näring åt nya växter och djur.

Petra Lindner, bibliotekarie

Carina Svensson Harju, bibliotekarie. Foto: Privat
Carina Svensson Harju, bibliotekarie.
Foto: Privat

Onsdag 21 mars

Möte med författaren Vibeke Olsson

Några gånger om året ordnar vi på biblioteket författarbesök. Det ger oss och våra besökare möjligheten att få träffa människorna bakom texten och det brukar bli spännande möten. Som läsare är man nyfiken på hur författare är i verkligheten, det vittnar väl om inte annat minglandet bland montrarna på Bok & Biblioteksmässan om! Vi försöker hitta författare som på olika sätt är aktuella och som vi tror kan intressera våra besökare.

För en tid sedan fick vi besök av författaren Vibeke Olsson. Vibeke debuterade redan när hon var 17 år med ungdomsromanen Ulrike och kriget. Efter debuten i början av 1970-talet har Vibeke skrivit ett 20-tal romaner, de flesta i historiska miljöer, bland annat om romartiden och om nazi-tyskland. Hon berättade under besöket att hon alltid varit historiskt intresserad och redan som litet barn frågade sin mormor om alla möjliga detaljer. Hon blev irriterad på sin mormor när hon inte kunde komma ihåg färgen på nappen på nappflaskan hennes (Vibekes) mamma använt som barn!
På senare tid är Vibeke mest känd för serien om sågverksarbetaren Bricken och första delen om henne heter Sågverksungen. Serien utspelar sig i Sundsvall i slutet av 1800- och början av 1900- talen och huvudperson är som sagt Bricken, som vi får följa från att hon är 11 år och nyss har börjat arbeta på brädgården. Redan när Vibeke skrev första boken om Bricken 2009 kände hon att hon inte kunde sluta skriva och att det inte bara fick bli en bok. Hon fick ett stort intresse för perioden kring slutet av 1800- och början av 1900-talet och de stora förändringar som skedde då. Det har hunnit bli sex böcker, den senast utkomna heter Som ett träd i skogen där Bricken har hunnit bli 50 år, och Vibeke har tänkt skriva ytterligare två delar.

Vibeke har fått flera olika priser för serien om Bricken. Lars Ahlin-stipendiet är en av dessa och i motiveringen till priset står att hon visar ”hur livsglädje trots svåra umbäranden, gemenskap och stävan efter rättvisa, kan förbättra människans livsvillkor.” Även om livet är svårt finns det en livsglädje och en stolthet i att göra sitt bästa och det kan jag identifiera mig med. Man kan ana att det ligger mycket bakgrundsforskning bakom skrivandet med alla detaljer från tiden, som märks både i språket och i miljöskildringarna.  Det fick vi också bekräftat av Vibeke, som berättar att hon gör mycket bakgrundsforskning innan hon skriver och tycker om att gotta ner sig i detaljer.  Detta att man får komma nära personerna i böckerna och de miljöer de rör sig i gör det hela levande och är en av orsakerna till att man gärna vill veta mer och undrar hur det ska gå för dem genom livet.

Vibeke är oerhört påläst och förmedlar sina kunskaper med glädje och på ett mycket inspirerande sätt både i sina böcker och när man träffar henne i verkliga livet.  

Carina Svensson Harju, bibliotekarie 

vibeke_olsson_7_mars_18

Bibliotekschef Eva-Lena Liljedahl. Foto: Privat
Bibliotekschef Eva-Lena Liljedahl.
Foto: Privat

Tisdag 20 mars

Kärleken till böcker och bibliotek

Bibliotek betyder rätt och slätt ”boksamling”, men hur mycket mer ryms inte i det ordet!

Det är en plats dit alla är välkomna att fritt spendera sin dag utan att behöva redogöra för varför man är där och utan att behöva betala ett öre.

Där finns böcker och tidningar att fritt läsa och/eller låna hem, datorer och nätverk att använda sig av, utställningar och kulturprogram att ta del av i den utsträckning man själv önskar. Det är en sorts hemmiljö – ibland har det, med ett litet slitet begrepp, kallats kommunens vardagsrum – och alla vi som besöker det och vistas där ansvarar för hur miljön där är och utvecklas.

Det händer att människor får hela idén om bibliotek om bakfoten och tror att det är fritt fram att stöka till, skada inredning och uppträda allmänt störande och provocerande både mot personal  och andra besökare. Då har de missuppfattat hela sammanhanget och konceptet. Att ett bibliotek är tillgängligt och välkomnar alla att fritt vistas där innebär inte att du som besökare får fara fram vårdslöst och hänsynslöst. Tvärtom! Det vilar ett ansvar på var och en att ta hänsyn till andra och att lämna platsen och lånat material i det skick det var när du kom. ”Allt vad du vill att människor ska göra mot dig …” osv gäller här i allra högsta grad.

Kärleken till böcker startade tidigt i mitt liv, kärleken till bibliotek något senare.

Där fanns någon som läste högt mycket för mig när jag var liten, naturligtvis. Och sedan ville jag så gärna knäcka läskoden själv.

Ett tidigt minne: Juldagens morgon. Jag har precis vaknat. Röster hörs nerifrån där mamma och pappa har bjudit hem folk på Julottekaffe. Mysig, varm känsla! Jag ligger i min säng och stavar mödosamt i julklappsboken: ”Alla vi barn i Bullerbyn”.  Jag är 6 år och ska börja skolan till hösten.

Ett tidigt minne till: Pappa har lovat mig en bok! Vi ska till Esborns bokhandel (där jag ibland kan stå och bläddra försiktigt och läsa i böcker hur länge som helst, och faktiskt får göra det för personalen). Pappa har lyssnat på radio och hört Gösta Knutsson läsa ur sina böcker om Pelle Svanslös. En sådan bok kan jag få. Jag vill helst ha en bok av Enid Blyton (efternamnet uttalar jag med ”y” i efternamnet, inte ”aj” – engelska är jag inte bekant med ännu), som heter ”Fem söker en skatt”. Pappa säger att den nog är för dyr.

Väl i bokhandeln konstaterar jag att Pelle Svanslös-boken kostar 5.25 kr, ”Fem söker en skatt” 5.50 kr. Skillnaden i pris är så liten att pappas resonemang faller platt och jag kommer lycklig ut ur bokhandeln med Fem-boken under armen. Kanske har pappa Pelle Svanslös-boken under sin arm, för även den finns i min samling!

Min bästa lekkamrat hade utgallrade biblioteksböcker hemma. Hennes föräldrar arbetade på Posten och i en sopcontainer utanför på den gård, som Posten delade med Alingsås bibliotek, hittade de makulerade biblioteksböcker, litet gamla och skadade, men inte värre än att de plockade upp dem och tog hem dem. ”Barna Hedenhös”, ”Fröken Ensam hemma åker gungstol” (hette den så?). Min kamrat kan böckerna utantill och läser högt för mig och pekar på bilderna.

Litet senare har vi en hemlig klubb där vi sitter och skriver och ritar egna böcker. Det är hästböcker och mysterieböcker.

I 10-12-årsåldern börjar jag ränna själv på biblioteket. Utsatte den manlige bibliotekarien för många och olika frågor. Jag minns fortfarande hur hjälpsam han var, bl a beställde han och köpte in till biblioteket, för att jag skulle kunna låna dem, Enid Blytons (igen!) böcker om ”Fyra kusiner”. Det har jag inte glömt, det gjorde stort intryck på mig.

Jag minns själv sedan hur jag som nybliven bibliotekarie skulle försöka förklara för en förälder varför Oskarshamns bibliotek, där jag då jobbade, inte kunde tillhandahålla Enid Blytons böcker (t ex Fem-böckerna, Äventyrsböckerna och Mysterieböckerna, böcker jag själv älskade och slukade när jag var i 8-12-årsåldern). De räknades helt enkelt inte som riktigt rumsrena på bibliotek och är egentligen inte det nu heller. Bibliotek ska ha böcker med bättre kvalitet. Enid Blytons böcker får knappast bra recensioner eller lektörsutlåtanden i de inköpskanaler som biblioteken använder sig av. Och visst är det så att biblioteket inte kan köpa in alla böcker som ges ut, men bibliotekarien på Alingsås bibliotek ordnade en läsare för livet genom att tillmötesgå mina önskemål den gången.  Han visste att min läshunger skulle leda till andra bokgenrer också. Jag skulle inte för evigt vara fast i Enid Blytons böcker! Och hur det än är med kvalitet eller inte kvalitet så gav hon, Enid Blyton, mig många fina läsminnen och den go’a känslan för läsning har jag mycket henne att tacka för.

Den manlige och hjälpsamme bibliotekarien på Alingsås bibliotek ordnade inte bara en läsare för livet utan också en trogen biblioteksanvändare, som t o m valt att förlägga större delen av sitt arbetsliv på bibliotek.

Eva-Lena Liljedahl, bibliotekschef Herrljunga

IMG_0708 IMG_0709

Foto: PRIVATBirgitta Högman, biblioteksassistent.
Foto: PRIVAT
Birgitta Högman, biblioteksassistent.

Måndag 19 mars

Stängningsdags på biblioteket. När vi hör bibliotekarien låsa ytterdörren hoppar vi ut ur boksidorna, klättrar ner från hyllorna och sträcker på oss. Jag, Bamse, och min kompis Skalman har stått inklämda mellan bokpärmar en hel dag, och det frestar på  ska ni veta. En del av oss har blivit utlånade under dagen men kommer snart tillbaka och berättar för oss andra om sina upplevelser.

Majken Minröjare skyndar till köket för att sätta på kaffe. Britt-Marie går med raska steg till städskåpet där hon hämtar dammtrasa och sopborste. Pastor Viveka ropar: ”Hallå Lotta på Bråkmakargatan, kan du hjälpa hundraåringen ner från sin hylla, du som är van att hjälpa din gamla mormor”. Märta, Stina, Snillet, Krattan och Anna-Greta, dvs pensionärsligan, slår sig ner vid det runda bordet för att planera nästa rån. I ett hörn sitter Sherlock Holmes och Albus Dumbledore och spelar schack. Pippi Långstrump har gått in på faktaavdelningen där hon rotar omkring bland ljudböckerna och muttrar: ”Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartenda dugg”. Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin promenerar sakta genom lokalerna småpratandes med farbror Blå. Mulle Meck har vräkt ut en massa verktyg i ett hörn för han ska meka lite med farbror Ranelids jaguar. Labolina och Laban svävar över faktaavdelningen där de försöker skrämma kungar, tyranner och despoter. Al Gore, John Pohlman och Stefan Edman talar om klimat- och väderförändringarna inför en liten intresserad grupp, då Pippi går förbi och utbrister: ”Man får vara glad att det är väder överhuvudtaget”.

Ja, så där håller vi på hela nätterna och innan personalen anländer på morgonen brukar Ove, vår egen lite vresige ordningsman, se till att alla kommer på sin plats i hyllorna. Just idag saknas lille Emil, men efter en stunds letande hittar vi honom nere i Arthur Henrikssonmuséet där han fascinerat tittat på alla träfigurerna.

Så om du undrar varför inte alla böcker står riktigt på rätt plats i hyllorna så kan det bero på att vi haft väldigt roligt, ätit alldeles för mycket dunderhonung, glömt bort tiden och fått väldigt bråttom tillbaka till våra hyllor.
Birgitta Högman,  vik. biblioteksassistent, Herrljunga bibliotek

birgittas blogg

  • Anna Linderoth
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher