Foto: MIKEY LENNARTSSON
Anders Almingefeldt.

Kärleken gör oss vackra

Psykologen

Som vanligt: människor är bättre än de förstår. Varje dag händer små mirakel, och de kan inte låta bli att vara så där underbara som bara människor kan vara, och älska allt i smyg, eller för att föregripa denna texts ärende, de gör mer: och älskar fram världen.

Vi kan börja med lite ytterst grovhuggen statistik. Inte för att siffror vet mer, men de utgör ofta ett bra avstamp för tanken. Således: en liten överslagsräkning från där jag sitter och äter en räkmacka på Nygrens café, och sannerligen: mina ögon behöver inte tänka stapeldiagram eller något annat klurigt, utan verkligheten sorterar sig i ett vackert mönster: lejonparten av gästerna i lokalen behöver inte kisa, eller förvrida blicken – det bara händer.

De har inte som en del olyckliga, missförstått hela ansvarsfördelningen, och fått för sig att drömmen har en egen existens – utanför dem själva. De tillhör inte skaran som vill reklamera sitt kärleksobjekt när förälskelsen flagnat av; och de liknar definitivt inte den amerikanska kvinnan, som skickade tillbaka sitt lilla adopterade barn till Ryssland, när hon tyckte att barnet inte riktigt var vad hon tänkt sig.

Nej, de på caféet är istället geniala människor, det syns, inte minst mamman som låter sin 2-åriga dotter vara stora fröken, och själv få bära brickan, trots en del missöden med spilld saft, eller tonårsflickan som tycker om sin kavaljer desto mer han fumlar med orden, eller den medelålders mannen som ömt tittar på sin fru när hon återigen går igång kring någon gammal oförrätt, trots att hon nästan helt överlappar med papegojans gestalt.

Dessa geniala människor har installerat en dubbel bokföring i huvudet. De låter den andre framträda som sig själv, och noterar en mängd fantastiska kvaliteter, som på samma gång är sanna, men också – uppdiktade. För de vet följande: det är sant, och inte sant. Det är själva kärleksakten. Man skulle nästan kunna säga: kärlek är inte sanning, eller en objektiv utsaga – det är något mycket vackrare.

För innerst inne vet de att kärleken aldrig är ett direkt resultat av ett antal attraktiva aspekter av verkligheten, och inte heller bara en intern sak – en hjärtats privatsak. Utan kärleken är ett sätt att leva. Och även om den tar avstamp i något yttre, så förbättras den sedan i någons öga. Det är både en dröm om varandra, men inte bara, det är också ett sätt att: DRÖMMA TILLSAMMANS. Vi älskar inte folk för att de utgör en greatest hits-människa, det är snarare så att kärleken opererar i motsatt riktning: människor blir vackrast i världen, på både insidan och utsidan, just för att vi älskar dem. Det utgör genialiteten. Kärleken är smart.

Vi bör därför ligga skavfötters med varandra i det undermedvetna, och älska varandra över krönet. För det är som det är: kärleken behöver egentligen inte en photoshoppad verklighet, inte alls, men bara av farten bjuder den älskades ögon på den dubbla bokföringen. Att älska är en gåva till världen.

  • Anders Almingefeldt
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.