Klimatforskning till allmänheten

Regionalt

I sin krönika den 28/4 (i pappers-AT och eAT) anser Helen Rosell att det åligger media att rapportera om ”Jordens aktuella verklighet”. Det är vi många som håller med om. Men den verklighet hon beskriver gäller inte vår planet. Några av hennes mest hårresande uppgifter kommenterar jag nedan.

Hon refererar till ”det reducerade atmosfäriska trycket”. Lufttrycket mäts ständigt av alla vädertjänster och det är allmän kunskap att det varierar med vädret. Men någon generell minskning är bara möjlig om luft försvinner från Jorden. Någon sådan process känner jag inte till.

Hon beskriver följderna av det minskade lufttrycket: mer skyfall, jordskred, stormar och expanderande jordskorpa. En expansion av jordskorpan skulle vara möjlig, bara om nytt material tillförs under den. Varifrån skulle det komma?

Det finns statistik på naturkatastrofer hos de stora återförsäkringsbolagen Munich Re och Swiss Re. Frekvensen och allvaret har varit minskande det senaste decenniet. Detsamma gäller världens orkaner, tyfoner och tornados, för vilka det finns detaljerad statistik, googla (orkansäsongen 2017 maue).

Metan utsöndras ”200 gånger snabbare än normalt”. En grundlös uppgift.

”Reducerat istäcke” är också fel. Landisarna både på Grönland och Antarktis är stabila, (inlandsisens massebalance).

”Nu höjs den globala temperaturen snabbare än någonsin”. Den har inte höjts alls de senaste 15 åren, men en mängd lokala köldrekord de tre senaste vintrarna på båda halvkloten talar för att vi nu gått in i en kallare period. Redan 1801 konstaterades ett samband mellan solfläckarnas frekvens och klimatet. Nu upprepas ett mönster för dessa, som gällde för 200 och 400 år sedan. Då var klimatet så kallt att perioden kallas den ”Lilla Istiden”. Det ger mycket hög sannolikhet för en ny kall period.

Mätningar på grannplaneterna visar att mängden koldioxid i atmosfären inte har någon mätbar verkan på marktemperaturen. Det finns alltså inga ”växthusgaser” och ingen ”växthuseffekt”. Det är atmosfärens massa och gravitationen som gör Jorden beboelig, den ”Atmosfäriska Effekten”, (tjocklek beboelig) .

Mot slutet förklarar Rosell hur viktigt det är med en ”ekonomisk kalkyl över jordens resterande finanser” för att finna en ”säkrare ekonomisk planering”. Det tyder jag som en global planekonomi. Sådan har provats i Sovjet, Cuba, Zimbabwe och senast i Venezuela med ytterlig fattigdom som resultat.

Den bottenlösa okunnighet hon visar talar för att vi skall nogsamt undvika alla hennes rekommendationer.

  • Sture Åström
    Nätverket KLIMATSANS
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.