Rivaliteten bland Alingsåsklubbarna ska bestå, tycker AT:s krönikör. Foto: MIKAEL SVENSSON

Behövs verkligen en sammanslagning?

Sportbloggen

Att det finns ett stort fotbollsintresse i Alingsås råder det inte något som helst tvivel om. Visserligen inte på toppnivå, men väl på bredden med klubbar som Holmalund, Gerdsken och Alingsås IF på herrsidan.

Genom åren har det varit en hel del snack om en sammanslagning bland klubbarna för att kunna satsa uppåt i seriesystemet. Men behövs det verkligen? Jag ser framför mig en själlös sammanslagning där nyhetens behag lägger sig snabbt, där många starka viljor ska enas och att det tar tid att skapa en identitet. Och efter några år är risken att laget spelar matcherna inför närmast sörjande och sammanslagningsförespråkarna kommer fråga sig: ”Var det verkligen värt det?”

Visst, lyckade sammanslagningar finns det faktiskt runt om i idrottssverige och ett oerhört lyckosamt exempel är ishockeyklubben HV71 med fem SM-guld. I Västergötland har vi fått se flera fotbollsklubbar gå samman. I flera fall har skälet varit av ren nödvändighet för att överleva och ibland för att göra en satsning och försöka klättra uppåt. Det sistnämnda har bland annat skett i Trollhättan, Lidköping och Skara.

Men hur ser det egentligen ut? FC Trollhättan håller till i division II och Skara FC för en anonym tillvaro i division IV. Lidköpings FK då? Föreningen som bildades 2011, efter att Heimer och Lidköpings IF slogs samman, satsade högt och snackade direkt om att målet var spel i Superettan 2016. Det har man emellertid aldrig varit i närheten av och 2018 spelar man i division III, det vill säga samma nivå som när man drog igång verksamheten. Det ska dock nämnas att klubben verkligen lyckats med sitt damlag som går oerhört starkt som nykomling i näst högsta serien, men på herrsidan har lyftet för Lidköpingsfotbollen uteblivet.

Skulle ett sammanslaget Alingsåslag kunna resa något pinnhål uppåt i seriesystemet? Jag vill inte framstå som en bakåtsträvare eller vara immun mot nya idéer. Jag säger inte att det är omöjligt, men till vilket pris?

Bredden är också viktig i fotbollssverige. HIF, GBK och AIF har varsin identitet, hemmaplan, klubbfärg och ungdomsverksamhet. Det finns en charm i det, likaså drivkraften att vara bästa laget i stan. Att vi dessutom får se härliga och uppiggande derbyn, som i fredags, tror jag många alingsåsare inte vill gå miste om.
Det är bra som det är.
Det tror jag också klubbarna anser.
Annars hade väl en sammanslagning varit genomförd vid det här laget.

Om klubbarna någon gång skulle vilja få till en fusion, och att den i så fall blir till verklighet, går förvisso inte att utesluta.
Men det kan vara klokt att noggrant tänka efter före och ta lärdomar från hur det har fungerat på andra ställen.

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.