Foto: JÖRGEN BJÖRME
André Nilsson, HIF, till vänster och William Drake, GBK, till höger.

”Bara att lägga sig platt”

derbybloggen

Fredag den 15 juni möts division 3-lagen Gerdskens BK och Holmalunds IF i ett Alingsåsderby på Gerdskenvallen. Spelarna André Nilsson, HIF, och William Drake, GBK, bloggar denna vecka inför och efter matchen.

Lördag 16 juni

André Nilsson, Holmalund:

Förlust med 3-0. Inte så mycket att snacka om.

1-0 kom efter drygt 10 minuter. Jag tappar boll på mittplan där de sedan sätter igång en snabb kontring och avslutar kliniskt. Alldeles för dåligt från min sida. 2-0 efter en hörna i slutet utav första halvlek. Trean kom i mitten utav andra, även det efter en hörna.

Gerdsken får matchen precis dit dom vill, då är dom riktigt bra. Spelar tight, farliga på omställningar, bra i duellspelet och tunga på fasta. En matchplan som fungerade perfekt mot oss idag, vi går rakt i fällan.  I uppställt försvar är det svårt att skapa målchanser mot dem, det får man bara erkänna. Vi skapar några halvchanser där en nick i stolpen i början utav andra är den hetaste. Visst, får vi ett mål där så kanske det hade blivit spännande.
Eller om jag får en straff vid ställning 1-0. I mina ögon solklar, dock är det väl fullt rimligt att jag är partisk. Det är möjligt att matchen hade blivit annorlunda, men det är bara spekulationer.

Här går jag ut och höjer förväntningarna på mig själv och hetsar upp stämningen lite innan derbyt. Så gör jag en insats som den här. Det är pinsamt rent ut sagt.
Bara att lägga sig platt. Oavsett, det är bara att bryta ihop och komma igen. Även om man kommer gräma sig länge över det här.

Grattis Gerdsken till segern, idag var ni klart bättre. Som tur är kommer det ett till derby i höst, då ska vi bemöta matchen på ett helt annat sätt. Men först, fokus på de avslutade matcherna den här vårsäsongen. Vi behöver poäng.

Till sist vill jag bara nämna Berat. Han som gick ut skadad med en befarad knäskada. Håller tummarna för att det inte är någonting allvarligt, det gör vi alla.

Tack till alla som har läst mina inlägg under veckan. Hoppas att det åtminstone har varit lite underhållande.

 

William Drake, Gerdsken:

Vilken seger! En derbyseger är alltid gött men att dominera och vinna med 3-0 känns ännu bättre. Igår släppte vi inte till många chanser och försvarsspelet satt perfekt. Anfallsspelet var även det mer än godkänt och vi visar än en gång hur starka vi är på fasta situationer. Larssons gyllene högerdojja lade grunden för två dröm nickmål av Preissler och Aydin. Tråkigt med skada på Berat men han hann sätta ett avtryck på matchen innan han gick av med ett snyggt 1-0 mål. Hoppas för Berats och lagets skull att skadan inte är allvarlig och att han är tillbaka så fort som möjligt.

Matchen överlag var underhållande och väl genomförd av ”gulsvart”. Vi hade kontroll över matchen i 90 minuter och bortsett från en nick i stolpen av ”Holmen” var deras anfallsspel tamt. Nyckeln till vinsten tror jag, precis som så många gånger innan, ligger i det hårda slitet varje gubbe i laget gör. Jag skrev igår att gör vi bara vårt så kan vi slå alla lag och det var precis vad som hände. Vi visar klasskillnad på planen och vilket lag som för tillfället är bäst i stan.

Det centrala mittfältet med Kjellson, Stua och Borg var igår magiskt och förutom många bollvinster kunde de placera upp bollen på anfallet som med mycket fart hotade en långsam Holmalund backlinje. Jag själv fick chansen efter skadan på Berat i slutet på första och matchbilden då passade mig bra. In och slita och springa så mycket jag bara orkade för en trepoängare. Efter matchen och firandet kändes det som om man spelat 90 men oj vilken skön känsla.

Efter god mat och dryck med firande på Momenti är vi nu redo för nästa utmaning. Vi är aldrig nöjda och strävar redan efter nästa vinst. Dock sitter denna derbyvinsten extra skönt och vi visar hela Alingsås att vi är att räkna med i toppen även i år. Holmalund behöver steppa upp om de ska ha någon chans att ta poäng mot oss i höst för igår var vi mycket bättre.

Sjukt kul med så mycket publik och kändes som om vi levde upp till förväntningarna med en underhållande match. 705 blev publiksiffran och hoppas alla ”gulsvarta” gick hem med ett leende på läpparna – det gjorde i alla fall jag!

Nästa hemmamatch blir lördagen den 30 juni mot Åsarp-Trädet, hoppas vi ses där. Nu är det dags för ännu en underbar träningsvecka på vallen och vi njuter av ännu en derbyseger.

#forzagbk

 

 

 

 

 

Fredag 15 juni

William Drake, Gerdsken:

Dagen är kommen! Ett derby är alltid speciellt och jag hoppas på en underhållande match med stor publik. På träningen igår var stämningen avslappnad och det känns som om vi är redo för ett derby. Jag mötte upp med Larsson en timme innan träningen för att förlänga min obesegrade svit i pingis men han verkade vara sjukt taggad för derby för han tog sin första seger på länge. Träningen var annars lugn och alla var på tårna och ville visa tränarna att de vill spela idag.

Truppen i år är mycket stark och det känns som om skador och avstängningar inte påverkar oss mycket. ”Blomman”, som förra året åkte på en korsbandsskada, har under hela året kämpat med rehab. Under de senaste veckorna har han dock varit tillbaka på våra träningar för lite passningar och skott. Det kändes verkligen som han kunde spelat idag men han påstår att det är ett tag kvar innan han är spelklar. Han ska dock ha en eloge för att ofta är och har varit nere på både träningar och matcher under säsongen. Idag vill jag se honom i klacken med GBK fanz.

Holmalund har jag själv inte så bra koll på mer än det jag fick se förra året och har hört från mina lagkamrater och tränare. Jag brukar dock vilja lägga så lite fokus på motståndare som möjligt innan en match då jag har tron om att vi kan slå alla lag om vi gör det vi ska. I ett derby är det däremot svårare att inte lägga något fokus på motståndet. Jag hoppas att de kommer hit med samma inställning som vi har och att matchen ska handla mycket om anfallsspel. De kommer att behöva spela en av sina bättre matcher i år om de ska slå oss för vi kommer att göra allt för en trepoängare.

Hur som helst är matchen idag viktig för båda lagen. Vi har chansen att hänga på toppen och ”Holmen” har chansen att komma ikapp oss. Framför allt är matchen idag ett derby som innebär 90 minuters hårt slit med en hel veckas uppladdning bakom oss. Detta är en match man tänker på och längtar till mitt i allt slit under försäsongen. Nu är det dags. Alla till vallen!
#forzagbk

André Nilsson, Holmalund:

Torsdag kväll. Om 24 timmar vet vi om det blir en fantastisk helg eller om det blir raka motsatsen. Eller ja, egentligen är det en lång tid framöver som påverkas utav morgondagens resultat.

Dagen har varit väldigt lugn för min del. Vi har gjort våra tre pass den här veckan så idag hade vi inte någon träning.

Lång dag på jobbet, sedan direkt ner till Holmalyckan där några lagkamrater satt och kollade öppningsmatchen i VM. Jag kom dit en bit in i andra halvlek, försökte då att jobba in krysset för Saudiarabien. Det gick väl sådär om man säger så, men det var ett tappert försök. Från min sida alltså, inte från deras.

Åtta gubbar tror jag att vi var som kollade matchen. Perfekt att samlas lite och prata om derbyt. Spända, förväntansfulla och nervösa. En perfekt kombination om du lyckas med uppladdningen på rätt sätt, så att du får ut energi av det.

Det tar mig tillbaka till träningen i måndags. En utav lagets mest rutinerade spelare kom fram till mig:
”André, jag är faktiskt redan lite nevös inför fredag”.
Ett uttalande som bådar gott, det bevisar att man bryr sig.

Vårt mål med matchen är givetvis att vinna. Som jag skrev igår så är Gerdsken helt klart favoriter. Men vi vet vad vi kan, kommer med en dokumenterat bra form och förhoppningsvis kan vi slå ur underläge. Vi vet att vi har ett lag med hög kapacitet och det ska vi visa i morgon.

Jag personligen har lite att bevisa i matchen. Förväntningarna på mig är högt ställda och det är någonting som jag trivs med. Jag vet att jag kan göra skillnad, det ska jag göra också.

Kommer ihåg inför derbyt förra året, när jag var avstängd.
Då fick Gerdskens tränare Björk frågan om hur han såg på det, att jag missade matchen.
”André vem” blev då svaret.

Tanken är att han ska veta det när slutsignalen har gått. När vi åker tillbaka till Holmalyckan med tre poäng.

Torsdag 14 juni

André Nilsson, Holmalund:

Sista träningen avklarad. Idag gjordes passet på Noltorpsvallen då vi spelar derbyt på konstgräs.

Fokus låg på att bekanta sig med underlaget, därför bestod träningen till stor del utav bollbehandling och passningsspel. Några enkla passningsövningar samt repetition på uppspel var det som prioriterades. Ett ganska lugnt pass, nu ska alla vara redo för en tuff match på fredag.

Vilka är då förutsättningarna inför matchen?

Ja, vår säsongsinledning gick jag igenom lite häromdagen. En tung stark men fina resultat om man räknar på de fem senaste matcherna.

Gerdsken startade serien med tre stycken uddamålssegrar. Där och då förstod man att de skulle gå starkt det här året också, precis som de gjorde föregående säsong.

Seger med 4-0 mot Falköping för tre matcher sedan och kampen efteråt så blev det seger med 6-0 hemma mot Mellerud. Ett hyfsat facit. Bara att lyfta på hatten.

Just nu ligger vi på 6:e plats och Gerdsken på 5:e. Skillnaden är just nu fyra poäng, förhoppningsvis så är det bara en poäng efter matchen på fredag. Jag både tror och hoppas att det passar oss bra. Gerdsken går in som stora favoriter och har pressen på sig. En andraplacering förra året och tätkänning den här säsongen också.

Dock så behöver de tre poäng för att haka på tätduon ordentligt, och det vet de garanterat om. Det finns många olika anledningar till att jag ser fram emot matchen så mycket som jag gör.

Det kommer (förhoppningsvis) vara mycket folk som är där och kollar, då gäller det att visa upp vad man kan.

Vinner man ett derby så kan man leva på det ett bra tag.

Sen kommer det även att bli riktigt roligt att möta lite vänner. Som många säkert anar så är man bekant med många utav motståndarna. Fronken, Preissler och lagledare (?) Päz är människor som man mer än gärna spenderar en lördagskväll med. Men oavsett resultat så skippar vi det nu på lördag.

Sist men inte minst, min gamle kollega och goda vän, i mitt tycke Gerdskens klart bästa spelare.

Såg att han gick ut skadad i senaste matchen. Jag, och garanterat Gerdsken, håller givetvis tummarna för att han är hel. Vågar inte ställa frågan, det känns lite märkligt.

Men om jag känner honom rätt, och han kan stödja på benet, då står han på planen vid matchstart. Så ja, Jacob Borg, jag ser fram emot en axel mot axel imorgon. Det blir spännande.

Så nu när ni har läst klart det här, skriv in i era kalendrar att ni ska på derby imorgon.  Jag kan garantera att det är värt det.

William Drake, Gerdsken:

Första gången jag fick känna på Alingsåsderby känsla var mot Alingsås IF förra året. Egentligen var det första gången jag spelade ett riktigt derby överhuvudtaget på seniornivå. Lerum-Jonsered räknar vissa som ett derby men ändå inte samma känsla som man upplevde när vi mötte AIF. Vädret var dåligt men ändå var det mycket folk på ”vallen” och matchen var underhållande.

Vi låg under med 2-1 när jag kom in i andra halvlek för att sedan vända till 3-2. Känslan efteråt var otroligt skön och det kändes lite som en bra start på min tid i GBK. Jag minns även starkt hur bra Filip Larsson var denna matchen, liksom de flesta matcher under förra året. En sjukt bra fotbollsspelare som dessutom är omtyckt av alla.

Höstens derby mot Holmalund blev inte lika underhållande. Matchen var seg och inget lag kom upp på någon speciellt hög nivå. Matchen avslutades dock bra när Aydin nickade in en i slutminuterna och vi klarade 1-1. Höstderbyt mot Alingsås har jag inte så mycket att skriva om…

Förväntningarna på fredagens match är stora. Jag tror att när det är derby spelar tidigare resultat och form ingen som helst roll. Det är bara matchen där och då som betyder något och allt hänger på vilken inställning båda lagens spelare har. Snart dags för en av årets höjdpunkter.
#forzagbk

Onsdag 13 juni

William Drake, Gerdsken:

Tredje inlägget och två dagar kvar till derbyt. Vår säsong hittills har varit både bra och dålig. April var en bra månad och vi började säsongen med att vinna de första tre matcherna. Inte så överraskande nog vann vi med uddamålet. Efter en kall och hård försäsong med mycket löp i slasket runt om Gerdskenvallen var det en perfekt start för oss. Maj däremot gick vi inte lika bra, efter en oavgjord, förlorade vi två raka mot de två Tidaholmslagen. Varför det blev så vet jag faktiskt inte men en sak som är säkert är att det inte var på grund av dåligt slit och jobb från gubbarna. Tror inte jag har spelat en match med GBK där vi förlorat på grund av dålig inställning. En av anledningarna till den dåliga perioden kan vara att vår mest slitstarka spelare Marco var skadad. En av de som springer mest på plan och en stor förebild för oss andra. 

Efter den sämre perioden slår vi tillbaka starkt med två vinster, 4-0 mot Falköping och 6-0 mot serieledarna Mellerud. I de två matcherna stämmer det mesta för oss och med en stekhet ”Döner” på topp finns det få lag som kan slå oss. Jag själv hade den veckan en väldigt hektisk period. Studentbal och student gjorde att det var mycket annat att tänka på. Jag kunde dock inte avslutat veckan på ett bättre sätt då jag får chansen att spela 15 minuter dagen efter min student och dessutom få göra två mål. Målen får jag till stor del tacka vår kapten Borg för. Borg som är vår förste straffskytt lät mig ta en straff som vi fick efter jag blivit nerdragen i straffområdet. Jag frågade honom om jag fick slå den och fick svaret ”om du sätter den”. Andra målet kom efter att Borg passade mig fri framför mål. En av mina finare studentpresenter. 

Trots en liten 1-0 förlust senast känns vi ändå starka och på fredag hoppas och tror jag vi har samma inställning och vinnarmentalitet som alltid.

#forzagbk

André Nilsson, Holmalund:

Fredagsmatchen kommer faktiskt att bli speciell för min del. Det är nämligen så att jag aldrig har mött Gerdsken i seriespel på seniornivå. Under mina tidigare säsonger med Holmalund så har de alltid spelat i någon division under den som vi har spelat i.

Förra året var första gången det var möjligt för mig att få spela mot gulsvart. Det slutade med att jag var avstängd i första (efter tre gula på tre matcher) och när höstens derby spelades så var jag skadad. Vilken ridå. 

Tur att man får nya chanser den här säsongen.

Tänkte istället berätta om ett gammalt roligt derbyminne som jag aldrig kommer att glömma.

2011 så spelade vi på bortaplan mot Annelund. Ett rött kort i 20:e minuten och underläge med 2-0 i paus, då såg det inte ljust ut. Mackan Heed lyckas få in en reducering i minut 70, efter det så hände det inte så mycket. Men när matchuret stod på 90+ så blir Andreas Benjaminsson fälld (?) och vi får straff. Inget att snacka om, Benja skulle slå straffen själv. Fram stegar han med stolta steg.

Dock tar han sin ansats som att han ska skjuta med högern, men han är vänsterfotad.

Benja springer fram, skjuter straffen med sin högerfot och målvakten räddar. Katastrof tänkte alla Holmalundare, nu var det här kört. Men straffen går om, spelare har sprungit in i straffområdet för tidigt. Återigen spatserar Benja fram för att skjuta, fast den här gången har han ändrat sin ansats.

Så den här gången kliver han fram, nyper till bollen med vänstern som är hans bästa fot, och straffen sitter hur säkert som helst. Förklaringen efteråt: ”Äh vadå, jag skjuter ju bättre med högern”.

Benja i ett nötskal, en fantastisk människa och en mycket god vän.

Nu till mitt löfte i gårdagens inlägg.

Innan vår match i lördags så satt Andreas Roos och Daniel Svensson och pratade.

Roos som var avstängd valde då att säga: ”Daniel, om du gör mål idag så lovar jag att snagga mig”. Ett säkert spel tänkte Roos, Svensson gör ju aldrig mål. Det fick han ångra.

När Svensson gjorde 2-0 fanns det en Holmalundsspelare på läktaren som kände lite delade känslor.

Och med den (före detta) kalufsen så förstår jag honom. Det var till och med värre än mitt eget fågelbo som jag har på huvudet.

Så innan dagens träning fick vi alla nöjet att beskåda frisör Svensson i sin rätta miljö.

Det blev faktiskt ganska bra, det tyckte alla. Förutom just Roos.

Foto: Privat
Som avslutning måste jag ge er dagens ”lika som bär”.
Den nysnaggade Roos till vänster och till höger den alltid lika unga Ängberg.
Eller hur var det nu egentligen?
Foto: Privat

Tisdag 12 juni

André Nilsson, Holmalund:

Då var veckans första pass gjort. En vanlig fotbollsträning, regn nästan konstant och Axede som gick runt och låtsades vara engelsman.

”Det här är mitt väder”, en fras som han nämner ganska ofta när det regnar. Och ja, det stämmer väl faktiskt. Tänk att man blir glad när regnet öser ner. Suck.

Dagens träning började vid 18.00. Givetvis var vi många som var nere klart tidigare än så, en kopp kaffe med Benny Söder tackar man inte nej till.

Innan passet så bjöds det även på show utav vår alldeles egna Sebastian Bülow. Eller ja, det gör det ju faktiskt varje träning. Sång, dans, egentligen vad som helst. Händer det någonting i omklädningsrummet så är det Bülow som står i centrum.

På tal om Bülow, ni som såg matchen i lördags fick se en helt magisk målgest. När grabben gör 6-1 till oss i 93:e minuten så hoppar han över staketet, springer ensam till nätet mot ån och firar som att han avgjort en VM-final. Ska man skratta eller gråta

Årets säsong för oss har som tur är tagit en ordentlig vändning. Vi inledde året med fyra raka förluster. Efter det så har vi tagit fyra segrar på de fem senaste matcherna. Det är poäng som var livsviktiga för oss efter den starten och jag är väldigt stolt över hela truppen som har bitit ihop och verkligen trott på det här.

Nu ligger vi ovanför nedflyttningsstrecket och det ska vi fortsätta göra resten utav säsongen.

Jag opererade mitt knä i november, sedan har det varit rehabträning konstant för att få börja spela igen, så att allting känns bra. Det är tufft efter en långtidsskada, det blir en väldig omställning att helt plötsligt börja spela fotboll. Man saknar klippet i steget, konditionen är sämre än Stensekes när han kom hem från Thailand och bolltouchen är absolut inte så bra som man önskar att den ska vara.

Dock har jag nu startat de två senaste matcherna efter att tidigare ha gjort tre stycken inhopp. Det känns bättre och bättre och jag ser fram emot matchen på fredag oerhört mycket.

Ja, sanningen är väl att ända sedan spelschemat kom så har det varit mitt mål. Jag ska kunna spela mot Gerdsken och vara nära den nivån som jag vet att jag kan vara på. Det har alltid varit målsättningen. Förhoppningsvis blir det så.

Kom gärna in och läs texten som publiceras imorgon. I lördags hade vi en (ganska?) oväntad målskytt. Vad det betydde för en i laget får ni veta under morgondagen. Det kommer även att komma bildbevis.

William Drake, Gerdsken:

En måndagsträning efter en 3-poängare helgen innan är det bästa som finns. ”Blomman” hämtar upp mig vid stationen i Alingsås och vi åker till vallen. Oftast är vi bland de första dit, tillsammans med Larsson som jag passar på att krossa i pingis. Han vågar dock inte möta mig längre då jag har sju raka vinster mot honom nu. Man kan även stöta på Preissler som sitter och solar på altanen utanför, han har fått för sig att jag är blek men jag menar på att jag hellre spelar fotboll än att sola.

Oftast är vi på planen en stund innan träningen börjar så Agge hinner visa hur man skruvar in bollen i bortre kryss. När väl träningen börjar gäller det att alla är i tid annars får man betala massor med trisslotter som straff till triss-generalen Berat. Jag själv åkte på fyra stycken en gång utan att jag själv eller chefen visste varför…

Favoritövningen måste vara tempospelet. Jag älskar att spela tvåmål och att vinna älskar jag ännu mer. För att man ska lyckas bäst ska man hamna i ett riktigt ”psykopatlag” som Aydin brukar kalla det.

Måste även passa på att hylla våra fans. Ett gäng goa gubbar som sällan missar en hemmamatch och dessutom hänger med och stöttar oss på många av våra bortamatcher. Riktiga legendarer som lägger ner så pass mycket tid och vi märker skillnad när de är med. I år har vi tagit vår största bortaseger när ”GBK fanz” var med i Falköping. Med sådana fans kan vi höja oss några snäpp till och de kommer vara svårt att överrösta dem under derbyt på fredag.
#forzagbk

Måndag 11 juni

André Nilsson, Holmalund:

André Nilsson heter jag, fyller 23 senare det här året och spelar fotboll i Holmalunds IF. 23 år förresten, nu är man verkligen ingen talang längre. Vart går gränsen när man börjar bli avdankad? Frågar åt en kompis.

Jag började spela fotboll när jag var fyra år gammal, även då var det i Holmalund. Ett väldigt självklart val då båda mina systrar spelade i föreningen samt att min far var ledare. Eller ja, han hade hand om fler saker nere på Holmalyckan, vad han egentligen hade för uppdrag vet han nog knappt själv.

Jag gjorde min första säsong med A-laget när jag var 15. Då var jag ganska anonym, startade de flesta matcherna på bänken. Året efter gjorde vi en riktigt bra säsong och för mig personligen så flöt det på under hela året.

Det slutade med att vi fick kvala uppåt (som vi tyvärr inte tog till vara på) och jag fick äran att åka runt och hälsa på lite ”större” klubbar i landet. IFK Norrköping, IFK Göteborg, och Örgryte IS var de som låg närmast till hands.

Valet blev till slut ganska enkelt. ÖIS har varit lyckat för Holmalundare tidigare (läs Johan Elmander) och givetvis så hoppades jag på ett liknande resultat. Tyvärr blev det verkligen inte så. Äventyret innehöll mycket skador, självklart är det en anledning, men ärligt talat så var jag inte tillräckligt bra just då. Vi hade spelare i laget som var bättre och jag tvivlade alldeles för mycket på mig själv under den perioden.

Oavsett så är jag oerhört stolt över att ha representerat Örgryte IS. Det är en klubb som jag nu är supporter till och kommer att fortsätta vara, en fantastisk förening på väldigt många sätt. Sen har det blivit ännu bättre sedan jag lämnade, men på vilket sätt väljer jag att inte skriva…

Det här var mitt första inlägg under veckan, även det som jag var mest nervös över. Läs gärna mina texter under de dagar som följer, då kommer det bjudas på härliga derbyminnen samt lite annat smått och gott.

William Drake, Gerdsken:

Att jag började spela fotboll var ingen överraskning. Båda mina föräldrar är fotbollstokiga och under hela min uppväxt har livet kretsat kring sporten. När jag var fem år gammal började jag lira i Tollereds IF och märkte tidigt att min vinnarskalle var min starkaste egenskap. Vid tolvårsåldern gick jag vidare till Stenkullens GoIK och efter ett par år i ”Goiken” fick jag chansen att spela med herrarna i div 5 där vi gick som tåget. Vi förlorade inte en enda match på hela hösten och slutade som seriesegrare – ett av mina bästa minnen.

Jag flyttade sedan till Lerums IS för spel i div 3 och även denna serien vann vi. Efter en frustrerande tid säsongen därefter fick jag chansen att skriva på för Gerdskens BK där jag fick en bra känsla direkt. En grym klubb med goa gubbar i och omkring laget.

Eftersom jag anlände mitt i säsongen i ett lag som gick sjukt bra trodde jag det skulle vara svårt att slå mig in i laget, men jag fick förtroende av tränarna och kände att jag passade in bra. Efter två seriesegrar på två försök i mina tidigare klubbar var det nära att även hända en tredje gång, men Råslätt var i slutändan för bra. Med ett avslutande kval, som var okej men inte räckte hela vägen, blev säsongen tillslut mer än godkänd efter att vi slutade på en stark andra plats.

Denna säsongen har givit blandade resultat. Efter en stark försäsong med många bra träningar och träningsmatcher började vi serien likt den förra säsongen. Ett starkt försvar och ett flertal uddamålsvinster gav oss den starten vi både önskade och behövde. Efter en kortare svacka är vi nu tillbaka på topp, bl.a. med en övertygande 6-0-vinst mot serieledarna Mellerud, och vi är nu mer än redo för ett derby mot Holmalund.
#forzagbk
William Drake

————————————-

  • André Nilsson
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.