Foto: PRIVAT
BISYSSLA FÖR KOMMUNALRÅDET. Johnny Carlsson vid sina bin.

”Detta är för mig livskvalité på högsta nivå”

Sommarkrönikan

Apis Mellifera är det latinska samlingsnamnet på den art i insektordningen steklar som tillhör långtungebin. Det är med andra ord honungsbi eller tambi.

Jag har i mina kupor en variant av bin som kallas Buckfast. En korsning ursprungligen framavlad av munken broder Adam från klostret Buckfast i England, med syfte att få fram honungsbin som ger hög avkastning, är fromma och därmed lättare att sköta.

Avelsarbetet fortsätter även idag bland annat med syfte att få våra bin att själva rensa ut de kvalster, varroa, som vi biodlare och våra bin tvingats lära oss att leva med.

Jag ägnar mig åt biodling på den lilla fritid som står till mitt förfogande. En ”bisyssla” som kräver god koncentration vid de tillfällen då kupor skall gås igenom och kontrolleras. Det är för mig en behaglig avkoppling och ett avbrott i mitt uppdrag som politiker.

Hur och varför fångades mitt intresse för biodling? Ett speciellt tillfälle som jag drar mig till minnes, var då jag som barn fick se ett bisamhälle i form av en observationskupa. En sida av på bikupan bestod av glas och binas arbete med att bygga celler där de sedan lagrade pollen samt nektar för att sedan omvandla till honung var mycket intressant att följa. Bidrottningens rastlösa ivriga sökande efter rengjorda och tomma celler där hon kunde lägga sina ägg eller stift som äggen också kallas, var intressant att skåda. Långt senare fick jag tillfälle att gå en kurs i biodling. Efter den kursen blev jag än mer intresserad och inhandlade mina första bikupor.

Jag har alltid varit intresserad och fascinerad av samspelet som finns i vår natur där insekter, inte minst pollinerande insekter, har mycket stor betydelse för vår egen överlevnad. Utan deras idoga arbete blir det inte mycket produktion av vare sig frukt eller bär.

Är det inte jobbigt att arbeta med bin? Kan det rent av vara farligt? Bina tillhör ju arten steklar med gadd och har ett gift som både kan skapa svullnader och rent av vara livshotande om det vill sig riktigt illa. Ett av mina barnbarn sa ungefär såhär när jag började min bana som biodlare ”Akta er för dom gröna getingbona”, i tron att det var getingar. Jag har med tiden lärt mina anhöriga att rätt hanterade är bina fredliga och sticks inte i onödan.

Är det då arbetsamt att vara biodlare? Jag brukar säga att det allra mest krävande är att räkna in alla bin en sommarkväll efter en dag med intensivt drag. Nåja, något skämtsamt, för i ett bisamhälle under högsäsong finns det ungefär 50 000 till 70 000 bin och att försöka räkna dessa individer torde vara synnerligen tidsödande och rent av ett omöjligt uppdrag. Att ta hand om skattlådor och sedan slunga honung är både tungt och kladdigt. Den honung som blir resultatet av slungningen är dock mödan värd många gånger om.

När jag tidigt på våren ser att sälgen blommar, bina börjar flyga och det första draget börjar, känns det på något sätt som att livet börjar på nytt. Detta är för mig livskvalité på högsta nivå.

  • Johnny Carlsson
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.