Foto: PRIVAT
Jessica Blomqvist, tävlingscyklist och hundägare.

”Vi gjorde det!”

Gästbloggen

Jessica Blomqvist bloggar den här veckan om cykling, särskilt om Sveriges största mountainbiketävling, Cykelvasan, och om Team Serneke Allebike.

Söndag 12 augusti

Vi gjorde det!

Michael Olsson Team Serneke Allebike tog hem segern i Cykelvasan 2018! Emil Lindgren på tredje plats, Dennis Wahlqvist på fjärde och Johan Norén på sjätte plats och därmed har vi fyra åkare topp 6. 

Med det sagt tackar jag mina åkare, mitt team och alla fantastiska människor runt omkring som hejar, stöttar och gör allt det här 100 gånger roligare. Tack för den här veckan och tack för att Du läst, nu låter jag dessa bilder tala för sig själva. 

Ha det fint! Jessica 

Lördag 11 augusti

08.00 ringde klockan, lyxigt med ’’sovmorgon’’, hade jag tävlat på lördag hade min start gått för en halvtimma sedan. Men så var inte fallet utan 10.15 skulle vi börja vår färd mot Mora. Vi såg inte ut att få någon tur med vädret utan regnet smattrade sådär retsamt mot rutan när vi åt frukost, hade såklart önskat sol men vädret går ju faktiskt inte att göra något åt så 09.20  drog jag på mig alla regnkläder jag har och rullade ner mot starten. Exakt 1,5 mil var det från stugan och jag hann bli totalt genomblöt. Så fort jag kom ner till starten slutade det regna och sen kom inte en droppe på hela tiden, där fick jag för att jag skulle skarva innan loppet, rätt åt mig. 

Vi var ett gäng på åtta personer som stod tillsammans i startfållan men splittrades rätt snabbt upp i första backen. Victor (pojkvän) gjorde premiär i cykelsammanhang och jag hade bestämt redan innan att jag skulle åka med honom hela vägen. Han var en riktig kämpe, stolt över honom. Samtliga i gänget tog sig enda till Mora och kunde nöjt klappa sig själva på axeln. 

Foto: Privat

För mig var det en ny upplevelse att köra ett lopp utan att ens snegla mot klockan eller fundera på placering. Vi stannade och fikade på depåstoppen, pratade lite och kollade på naturen och vyerna. En riktig fintur helt enkelt, fast med nummerlapp. Som Victor uttryckte det ’’nu har du fått uppleva Cykelvasan som den stora massan gör det’’ och visst är det ett fantastiskt härligt lopp. Nästa år vill jag dock vara med och gasa igen, även om detta också var en trevlig upplevelse (men man är ju visst en så kallad tävlingsmänniska..) 

Under tiden som vi slet i sadlarna så var Team Serneke Allebikes Emil Lindgren och körde Vasasprinten. En så kallad ’’uppvisningstävling’’ som enligt tradition går dagen innan långa Vasaloppet. Där gjorde han sitt jobb riktigt bra och tog hem segern.

Det och lite middag är ungefär vad vi har hunnit med idag samt lite logistiksnack med övrig teampersonal inför imorgon, det är då det gäller på riktigt. Det är då Sveriges största mountainbiketävling äntligen går av stapeln och mitt huvudfokus kommer vara att hålla i kameran och vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det är många starka som vill vinna imorgon och folk har åkt över landsgränserna för att visa sig störst bäst och vackrast. Vi har vunnit allt vi ställt upp i hittills 2018, nu återstår det att se om vi kan hålla den trenden. Vi hörs!

Fredag 10 augusti

Torsdagen var en lång och intensiv dag och vi har gjort saker mest hela tiden. Så full fart att klockan nu faktiskt är 23:09 när jag sitter och skriver det här och mina ögon går i kors, men jag ska försöka göra mitt bästa för att skriva förståeligt. 

8.00 vaknade jag av att frukosten förbereddes i rummet bredvid (som sagt, lyx att bo med farmor och farfar!) frukost och ett parti Yatzy (jag kom sist), sen på med cykelkläderna för en tur. 

Foto: Privat
Foto: Privat

Samma slinga som igår men idag var jag totalt fyra gånger på toppen av Gustavbacken, innan jag efter varje gång vände ner på Rosa leden. Efter fjärde gången vände jag istället mot stugan som ligger på andra sidan berget och kunde i den sista avslutande motlutsrakan konstatera dels att jag hunnit bli rätt trött i benen och dels att jag hade motvind sista biten, men roligt hade jag haft och många höjdmeter hade jag samlat ihop. 

Foto: Privat

Efter cyklingen blev det en promenad med ett tydligt mål – våffelstugan en bit bort! Hjortronsylt kändes typiskt Dala-aktigt så en sån med grädde fick det bli. 

Foto: Privat
Foto: Privat
Foto: Privat

Vidare ner mot Experium för att hämta nummerlapparna och där var det fullt med nervösa, laddade och glada cyklister i vanlig ordning. Lite shopping hann vi med också, innan vi begav oss upp på berget igen för en liten utflykt. 

Foto: Privat
Foto: Privat
Foto: Privat

Nu laddar vi för öppet spår under fredagen. 10:15 börjar vår färd mot Mora. Önska oss lycka till, vi hörs!

Foto: Privat
Foto: Privat

Torsdag 9 augusti
Framme i Sälen!

Klockan 10.10 skulle husbilen med tillkopplat släp börja sin färd från Alingsås mot Sälen. Så blir det sällan, men 10.45 rullade vi i alla fall ut på Vänersborgsvägen med riktning uppåt i landet. Jag, Victor, farmor och farfar, vilket gäng. Sju timmars bilfärd inklusive en fikapaus och en matpaus och det gick faktiskt väldigt bra tycker jag, jag gillar att åka bil. 

Åkte förbi Vasastarten på vägen och där var det redan full förberedelse med startfållor och parkeringar. Vidare mot Experium och vår stuga (trodde vi). Väl vid Experium insåg vi att det skett ett litet missförstånd, sju kilometer rätt ut i skogen missförstånd för att vara exakt, där låg nämligen vår stuga och inte vid Experium som vi först trodde. 

Efter mycket trasslande fram och tillbaka och många ’’kan det här verkligen stämma?’’ hittade vi till slut fram till en liten stuga i en liten stugby. När vi öppnade och gick in såg vi dock att den inte var så liten som vi trott och överlag rymlig och fräsch om än gammal men det kunde varit betydligt värre. Det finns ju faktiskt hjältar som tältar vid starten(!?) så vi ska inte klaga även fast det blev en bit längre bort än tänkt. 

Milsvid utsikt på Lindvallen. Foto: Privat

Klockan tjugo i åtta slängde jag på mig cykelkläderna för att ta en liten tur, King of the hill upp till toppen av Lindvallen och sedan en av downhillederna ner, runt en liten sväng och klockan stannade på 1 timma och 20 minuter inklusive felkörning och photoshoot. Mycket trevlig tur och i morgon får det nog bli samma men ett par varv till tror jag. 

Senare på kvällen anslöt några till och i morgon är resten av gänget på plats, alla laddade och glada, vissa inför fredag (öppet spår) och resten inför lördag. 

För min egen del har jag tagit beslutet att det inte blir någon tävlingsklass för mig i år, laddat upp med två veckors förkylning och trots att jag är frisk nu har det inte blivit så mycket till träning. Därför passar jag på att träna på alla fina cykelleder här och kör öppet spår med min sambo som gör premiär i tävlingssammanhang på fredag. På lördag blir det istället fullt fokus på jobb med foto och film när teamet kör sitt race.

Nu blir det spagetti och köttfärssås innan läggdags, det är lyxigt att bo med farmor och farfar ska ni veta! Hörs i morgon. 

Foto: Privat
Foto: Privat

Onsdag 8 augusti
Nu kommer jag ta upp ett tråkigt ämne, ett ämne som jag önskar att jag inte behövde ta upp men som är så otroligt viktigt att jag inte kan låta bli. Jag säger det en gång, bilar är hårda, cyklister är mjuka.

Jag tror att folk behöver förstå det, för jag tror inte att alla som kör förbi mig så nära att jag får backspegeln i axeln, som åker framför mig för att sedan tvärbromsa, som medvetet försöker preja mig av vägen och som tycker att jag ser ut att behöva en dusch av spolarvätska tillsammans med en ilsken tutning, ser sig själva som potentiella mördare.

Jag vill tro mer om mänskligheten än så för allt ovanstående har faktiskt hänt mig eller någon jag känner många gånger. Men tyvärr tror jag att de flesta inte fattar vad som kan hända, eller hur snabbt något kan ända, de fattar inte att jag, någons flickvän, dotter, vän, syster, och barnbarn kan skada mig för livet eller i värsta fall dö.

Vi är inte där för att reta er. Såklart finns det rötägg inom cykel, likaväl som det finns rötägg till bilister, mopedister, gångtrafikanter, fotbollsspelare, rugbyspelare, ja ni förstår. Det finns alltid. Men kan vi låta bli att preja en oskyldig cyklist för att det ’’en gång var det en cyklist som betedde sig dåligt’’ och inse att den logiken är lika knäpp som att säga att man hatar blonda för en gång var en blond taskig?

Foto: PRIVAT

Jag har precis lika stor rätt att befinna mig på vägen oavsett om jag för dagen sitter på min cykel eller i min bil. Jag har naturligtvis även lika stora skyldigheter gentemot mina medtrafikanter oavsett vad jag styr för fordon.

Min mening är inte att slänga mig med pekpinnar, jag vill inte dela in vägen i ’’vi’’ och ’’ni’’ jag vill bara försöka uppbringa en förståelse för vad som kan hända. Är Du beredd att ha någons liv på ditt samvete?

Jag är cyklist, jag är bilist och jag har även varit mopedist. Jag vet därför vad jag pratar om när jag säger att det inte är så svårt att visa hänsyn, åt alla håll. Kan vi hjälpas åt? Innan det är för sent? Bilister och cyklister hand i hand? Jag vill inte behöva vara rädd, varken för mitt liv eller för mina näras. Tack. 

Tisdag 7 augusti
Nu är vi snart där. Den pirrande känslan i magen redan från dag ett uppe i Sälen, trots att vi har ett par dagar kvar tills vi står på startlinjen. Den pirrande känslan växer i takt med att vi besöker Experium för att hämta nummerlappen, tar den där sista turen på cykeln och till slut sätter nummerlappen på styret. Sen ringer klockan och dagen är här. Den vi tränat så för. Oavsett om dina intentioner är komma in på målrakan i första klungan för att sedan spurta dig till en pallplats, eller bara att ta dig de ca 95 kilometrarna mellan Sälen och Mora så är det en god idé att vara väl förberedd.
Här kommer mina tips i fäders spår för framtida segrar:

Undvik sista minuten-mekande så gott det går. Kolla i god tid så att allt fungerar på din cykel och ändra ingenting i sista sekund på en fungerande cykel, även om kompisen kör med annat tryck i framgaffeln.

Från Cykelvasan 2017. Foto: Jessica Blomqvist.

Vid det här laget bör du redan ha koll på däckval samt utväxling men jag säger det ändå. Ett lättrullat däck är att föredra på Vasan som till stor del består av grusväg, men se ändå till att ha något med lite större luftkammare och kantgrepp. Kolla även din utväxling, klarar du dig eller saknar du växlar när du kommer upp i högre hastigheter? Kör du 1×11 kan det i så fall vara en bra idé att byta till en större framklinga.

Prova ut rätt lufttryck. Vasan är ett snabbt lopp med mycket grusväg men lura dig inte att fylla på med alldeles för mycket luft i däcken. Det kan lätt bli stötigt ändå och det får du betala för på slutet då mycket energi gått åt i onödan. Lagom är ofta bäst.

Du kan tyvärr få punktering, tråkigt men sant. Se då till att du inte blir ståendes utan ha med dig en sadelväska med slang, pump och däckavtagare. Har du aldrig bytt en slang innan? Prova en gång innan du ställer dig på startlinjen så att du kan känna dig trygg!

Det är viktigt att fylla på med energi och gör det helst regelbundet och innan du blir trött. Vasaloppet kommer erbjuda sportdryck och tilltugg längst vägen men det kan också vara en god idé att ha med dig lite eget i bakfickan. Energidryck och gel ger snabb energi men se till att ha provat rätt sort redan på träning – annars finns det risk att magen protesterar. Är det väldigt varmt kan det vara skönt att ta en mugg vatten och hälla över sig.

I fjol placerade vi oss 2, 3, 4, 8 och 9. Tar vi första platsen i år? Foto: Jessica Blomqvist.

Det har varit en varm och torr sommar och det finns risk för att vägarna är dammiga. Skaffa dig ett par bra cykelglasögon så kan du hålla ögonen öppna hela vägen.

Och på tal om torra och dammiga vägar, var beredd, i kurvor det kan vara lösare grus än du tror.

Väderprognosen ser just nu god ut, men tänk på att det fortfarande kan vara väldigt kallt i starten om du startar tidigt. Ha med dig extra kläder att bära innan så att du inte fryser, släng av dig dessa innan startskottet går, efter första backen kommer du vara varm igen.

När vi ändå pratar om första backen, den är lite längre än vad man tror. Bränn dig inte där utan ta det lagom. Prova gärna backen någon dag innan så att du har koll på när den tar slut.

Det är många nervösa cyklister som ska ta sig från Sälen till Mora, håll uppsikt! Vi vill inte ha några onödiga krascher. I starten kommer folk vilja ta sin plats och då kan det vara en god ide att se till att hålla armbågarna långt ut för att undvika att kroka i någon annans styre. Efter några kilometer brukar den första hetsen ha lagt sig något och folk börjar hitta sin plats. Fastna dock inte bakom ifall du tycker det går för långsamt utan våga köra om, en blick över axeln innan sidbyte och ett varnande ’’kommer från vänster’’ så har du gjort en säker omkörning och kan fokusera på att ta dig lite snabbare till Mora.

Tänk på att ni kör snabbare ihop än ensamma, ligg på rulle och turas om att göra dragjobbet så kommer ni spara många minuter på er färd.

Starten i Sälen. Foto: Jessica Blomqvist.

Nu kommer vi till det viktigaste av allt – ha kul! Du har troligtvis lagt ner både mycket tid och pengar på det här och se nu till att få valuta för det. Njut av omgivningarna, evenemanget och folkfesten. När du efter 95 kilometer korsat världens längsta camping (ja, så känns det ofta i Moraparken – du kommer förstå vad jag menar) och till slut når mållinjen så ge dig själv en ordentlig klapp på axeln. Det här gjorde du bra!

En liten film som vi gjorde förra året:

Cykelvasan 2017

CYKELVASAN 2017!2 – Dennis Vincent Wahlqvist3 – Emil Lindgren4 – Lucas Eriksson8 – Michael Olsson9 – Johan Norén

Publicerat av Allebike Måndag 14 augusti 2017

Måndag 6 augusti

Hej! 
Mitt namn är Jessica Blomqvist och jag har fått äran att få vara veckans gästbloggare i AT.  Denna veckan kommer ni få hänga med mig och se hur en nästan vanlig vecka i mitt liv kan se ut. Den innehåller oftast cykel, cykel och cykel. När jag inte själv sitter på någon av mina cyklar så jobbar jag på det Alingsåsgrundade familjeföretaget Vincents Alingsås som grundat varumärket Allebike. Där säljer vi cyklar och cykeltillbehör i massor. Utöver det har vi gymverksamhet och dansskola samt Sveriges snabbaste mountainbike-team, Team Serneke Allebike. Det är alltså full fart nästan jämt och en arbetsdag ser sällan ut som den innan. 

Vi är ute runt om i Sverige på olika cykeltävlingar i princip varje helg hela sommaren, antingen tävlar jag själv eller så jobbar jag bakom teamet, eller allt som oftast både och. Denna helgen har vi till exempel befunnit oss först i Motala för Svenska Mästerskapen i XCM där hela teamet lyckades placera sig på pallen, för att sen snabbt rådda ihop med tält, flaggor, cyklar och för all del cyklister och fara vidare mot Ludvika för nästa deltävling av den svenska långloppscupen där vi också rullade först över mållinjen.

Denna veckan går Sveriges största mountainbiketävling av stapeln och jag tror att ni är många som vet vilken tävling jag talar om – Cykelvasan. Årets största mål för många där ute och visst är det något speciellt med just Vasaloppen? Visst får man allt lite rysningar när man hör Vasamelodin spelas i starten? Jag tror inte att jag är ensam om att känna så. 

Det är mycket som ska roddas bakom ett framgångsrikt cykelteam och det är inte alltid lätt, men det är faktiskt nästan alltid roligt. 

Cykelvasan är ett av våra stora mål för året och i år ska ni få följa med bakom kulisserna. Hur ser det ut innan, under och efter ett race? Och kanske den stora frågan, kommer vi få en repris av 2016 och en revansch från 2017 och ta hem årets upplaga av Cykelvasan? Det återstår att se!

  • Jessica Blomqvist
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.