Foto: STEFAN SAMUELSSON
Agneta Wendesten, stadsträdgårdsmästare i Alingsås kommun.

Trädpionen – min absoluta favoritväxt

Sommarkrönikan

Varför sa jag ja till det här? Någon kanske känner igen sig i denna undra. Det var relativt lätt att tacka ja som sommarkrönikör när frågan ställdes för några veckor sedan – sen sitter man här en stekhet eftermiddag och undrar över vad jag ska skriva om som kan vara intressant för Alingsås Tidnings läsare…

Personliga reflektioner och funderingar inom ditt ämne var de enda direktiven som gavs. Jag tackar för denna frihet genom att fokusera på några av mina största intressen – de delar jag absolut med väldigt många läsare tror jag – trädgård, växter, parker, naturen och resor.

Imorgon ska jag och min dotter åka till Edinburgh. Dessa mor-dotter-resor firar faktiskt tioårs-jubileum i år. Vi började lite försiktigt med Vättern runt, sedan har vi utökat rese­sfären allteftersom till bland annat Milano, Geneve, Paris och Rom. I år går färden alltså till Edinburgh. De här resorna har några bestämda ingredienser. De innehåller alltid besök av parker (mitt val), slott (dotterns val), museum och/eller historiska byggnader (bådas val). Så besök på Edinburgh Castle och The Royal Botanic Garden är inbokade. Dessutom blir det alltid mycket traskande för att insupa atmosfären och folklivet – det väntar inga lata semesterdagar med sovmorgnar! Å andra sidan blir det en del stopp på caféer och restaurangbesök – det kommer inte att gå någon nöd på oss… Att få tid att prata om allt möjligt ska heller inte förringas – parkmiljöer är suveräna pratkulisser.

Väl hemma igen blir det till att ansa i vår lilla täppa i Nolhagakolonin. Den är en skön oas att cykla till. Vi håller odlandet på en rätt låg nivå eftersom vi är borta en stor del av sommaren, men bärbuskar, lite grönsaker och potatis är både gott och roligt att odla. Plus en del perenner som står för ögonfägnad. När vi blev koloniägare var plantering av bärbuskar det första vi gjorde. Flera buskar med amerikanska blåbär, några hösthallon och taggfria björnbär. De svarta vinbärsbuskarna som fanns där kompletterades med röda vinbär. Smultron och jordgubbar, såklart! Det är en lyx att få plocka egenodlade bär – så det blir nog till att plantera ytterligare några i höst. Krusvinbär och vita vinbär, kanske?

Förr, när vi bodde i Åsa, hade vi en stor trädgård med många olika växter. Där hade jag planterat några av mina favoritväxter;  katsuror för de fina höstfärgerna och tulpanträd, mest för dess vackra blad men även för glädjen vid blomningen, ginnalalönnar för de färgsprakande höstfärgerna. Många olika buskar med egenskapen att de alla har något extra att ge t.ex. ligustersyrén som blommar när andra syrener slutat, kopparhäggmispeln för dess eldiga höstfärg och bärhäggmisplar för dess bär, pärlrönnen för det gracila växtsättet och de vita rönnbären, den lilla pärlbusken som blir helt översållad med vita blommor på försommaren, praktmagnolian med dess makalösa blomning och stjärnmagnolian med dess ljuvliga tidiga blomning, körsbärskornellen som blommade i gult tidigt på våren. Ja, listan på favoritväxter blir lång.

Ibland får jag frågan om jag saknar trädgården. Men livet rymmer olika skeden, så det gör jag inte. Nu väntar istället nya upplevelser och kanske någon ny trädgård. Något jag däremot saknar är trädpionens skönhet. Jag köpte den som en liten knöl på Botaniska Trädgården i Göteborg och fick följa den under åren. När vi flyttade var den manshög. Har man någon gång sett en trädpion blomma med bortåt 30-40 blommor så glömmer man inte hur den ser ut! Min absoluta favoritväxt! Så visst har jag sedan vi flyttade tänkt på trädpionen och hoppats att de nya ägarna sköter om den…

  • Agneta Wendesten
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.