Foto: MIKEY LENNARTSSON
Anders Almingefeldt.

Att låta sig bli bedragen

Psykologen

Det som från början var ett förstulet ögonkast, ett tvetydigt uttalande, eller en något för lång tystnad har till slut översatts, uppförstorats och försetts med bilagor av osäkerhet, gamla oförrätter samt självtvivel och har nu antagit tvärsäkerhetens gestalt. MAN VET ATT DEN MAN ÄLSKAR GÅR BAKOM RYGGEN PÅ EN.

Det är som att en radiokanal slagits på i ens eget huvud, där än fler ljusskygga sidor av en själv ringer in och vräker ur sig allehanda saker de genom åren sett – och noterat. Av erotiskt slag. Och trots att en mer förnuftig sida av en själv försöker ta spjärn mot antydda orgier, i en sängkammare – inuti fantasin, så blir resultatet bara att man än mer trasslar in sig i misstänksamheten. LIKT EN TANKEPINGPONG-MATCH I HELVETET.

Och det är exakt i det ögonblicket man riskerar att göra självmål. I hjärnan. Fram tills nu kan allt sluta bra. Det hela kan betraktas som ett psykologiskt oväder. Som efter ett tag drar förbi. Ett ösregn paranoia, likt en påminnelse om människans villkor. För det är som det är: du kan när som helst förlora det du håller kärt. Get used to it, please!

Vägrar man acceptera osäkerheten, och envist tror att man kan lösa frågan i det yttre, genom att springa runt och samla bevis, som en kärlekskrank kommissarie Snok, så har man dopat sitt problem med anabola, då kan det gå riktigt motherfuckingjätteasadåligt. ISTÄLLET FÖR ATT LÖSA FRÅGAN I SITT HJÄRTA, SÅ GÖR MAN ALLTSÅ OM DET HELA TILL EN POLISIÄR ANGELÄGENHET. Det är synonymt med att plantera ogräs inuti sitt eget huvud.

Och visst: det är lätt att trilla dit, och tolka den starka känsla man har som tecken på att ett brott då måste begåtts; varför skulle man annars tvivla på den andres ord. Men det utgör bara en cirkeldefinition, för man målar då upp ett scenario, helt i linje med känslan, som ytterligare bara ger en bevis, och som i sin tur göder känslan. DET ÄR SOM EN KARUSELL I HJÄRNAN.

Och beware: det är vad som händer, varje gång du letar igenom din älskades mobil, varje gång ett korsförhör äger rum, varje gång du smyger omkring i buskarna, så planterar du mer ogräs inuti din psykologi. Det är som att få hjärnsläpp, och tro att man kan erövra tillit, genom en handling som utgör dess raka motsats. KONTROLLEN SKAPAR SNARARE DE MONSTER VI FÖRSÖKER UNDVIKA. Detta oavsett hur verkligheten ser ut.

C´est la vie, es la última verdad, vi kan när som helst bli blåsta, lämnade, bedragna. ALTERNATIVET ÄR ATT FRÅGA SÖNDER KÄRLEKEN. Detta då kjaerligheten inte är slutresultatet av en noga övervägd analys, utan ett språng ut i det okända. Mot bättre vetande. Utifrån den andan bör vi inte syna den andres kort, för ju mer frihet vi generöst erbjuder, desto mindre kommer den andre vilja bedra oss. Fri vilja och das Liebe är bästa vänner.

Kärlek är en fråga som avgörs i hjärtat – och bara där.

  • Anders Almingefeldt
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.