Foto: STEFAN SAMUELSSON
Lejla Isic pendlar numera hemifrån Vårgårda till skolan i Göteborg.

Till Lejla, från Lejla

Gästbloggen

Vårgårdatjejen Lejla Isic har börjat på juristprogrammet vid Handelshögskolan i Göteborg och skriver här om sina första veckor på utbildningen, och även om vad hon vill göra som framtida advokat.

Söndag 28 oktober

Om jag fick nu ge mig själv ett par tips, till Lejla under olika stadier i hennes liv, finns det oändligt många råd jag skulle vilja ge henne. Jag skulle främst, utan någon tvekan, vilja minska på många ångestsprängda moment man har genomlidit, med några få enkla ord. Mitt sista inlägg för denna gästbloggen är ägnat till “Lejla med mindre erfarenhet”. Visserligen kan jag inte gå tillbaka i dåtiden och säga vad jag ska och inte ska göra. Dock finns det möjlighet att du som läser detta nu kan relatera med lilla Lejla och förhoppningsvis lära dig någonting på detta.

Kära Lejla nio år. Du går i just nu tredje klass på mellanstadiet. I denna stunden har du precis genomfört ditt första NO-prov någonsin. Resultatet blev 20/45 möjliga poäng. Inte visste du hur du skulle plugga inför prov, du hade typ sett Haris som gick i sexan läsa saker och bläddra i böcker. Visserligen testade du på att bläddra också. Du hade fått underkänt och hörde hur det skreks i andra hörnet hur en annan hade fått full pott. Det sved så jävla mycket av att höra att du knappt blev godkänt på ditt prov och hur det skröts hejvilt om hur alla hade briljerat. Magknipet du gick med, när du skulle hem och förklara att du hade sämst resultat i klassen. Du kände dig som en besvikelse. Härmed föddes “duktig flicka syndromen” i dig och de kommande åren fanns det inget annat val än att göra föräldrarna stolta. Om du bara visste, att din framtid inte rasade genom att få ett lägre betyg än det högsta.

Kära Lejla 15 år. Du går just nu i åttan på högstadiet. Nu väljer du att läsa extra matematik under “elevens val”. Du säger att denna kursen är endast för att förbereda dig inför gymnasiet, du ska trots allt gå natur på gymnasiet. Fast jag vet gott och väl att du gör detta endast för att få en klapp på axeln, ännu ett drag av duktig flicka syndromen. Visst är det någon form av prestige, att kunna säga att du har läst extra matte på högstadiet? Du vill även tävla och tål inte tanken av att någon blir bättre än dig. Lejla, hur än hårt det måste tas, bör du veta att ditt liv baseras inte människors åsikter om dig. Du hade även klarat matematiken utan några som helst problem under gymnasieperioden, eftersom du inte förväntas vara extra förberedd. Sluta tänk på vad din omgivning tänker om dig och gör någonting du verkligen vill från hjärtat. Medan du kunde, borde du ha tagit det bra mycket lugnare. Att svimma inför prov under högstadiet av nervositet har inte givit mig någonting idag. Du borde inte ha plågat dig själv.

Kära Lejla 16 år. Nu har du precis börjat gymnasiet och kan numer stå i kassan bakom McDonald’s. Efter någon timmes introduktion av hur systemet fungerar kände du dig manad att stå själv och sköta beställningarna. Du var taggad på att faktiskt få stå där, efter att ha städat en hel sommar som värdinna. Första ruschen med massvis av hungriga människor kom och du hade skylten “Ny på jobbet”. Ändå var det en gäst som kände absolut ingen empati i och med att du var helt ny och att det kunde dröja lite. Han ville ha sin mat snabbt och i och med stressen samt att du inte kunde fråga någon medarbetare, blev beställningarna lite fel. “CHB” på skärmen stod inte för chickenburger, vilket gästen vad ville ha och du hade klickat fel. Han blev argare och argare, tonen blev högre och dumförklaringarna vällde ut ur honom. Plötsligt sprutade tårarna ut från ditt håll, sminket rann och andetagen var okontrollerbara. Jag skulle vilja stanna dig här och be dig ta djupa andetag. Detta var din absolut första dag bakom kassan och en människa förstörde den helt och hållet. Du får aldrig låta någon totalt ovettig människa sänka dig så lågt som han gjorde. Du är inte värd det och kasta burgaren på honom nästa gång.

Kära Lejla 17,5 år. Du har insett att du inte pluggar för dina föräldrars skull utan att det handlar om din egna framtid. Betygen såg strålande ut och inte nog med det, du jobbade flera jobb utöver det. Pengar är fruktansvärt roligt att ha. Fast vet du vad du inte borde ha bortprioriterat Lejla? Att ha egentid. Det var inte dåligt att du hade jobb, inte det jag försöker säga. Måtta är någonting du borde ha haft, för det gick överstyr. Du kan inte dela på dig själv. Det var inte värt att vara sjuk all ledig tid du kom åt, för du vann absolut ingenting på det. Det var heller inte värt att dra ner på alla möjligheter du hade kunnat hitta på någonting med dig själv, vänner eller familj. Jag vet dock innerst inne att jobbet var din flykt från alla andra problem som kretsade kring dig. Saker kan inte sopas under mattan utan jagade dig efteråt istället. Ta tag i verkligheten först och se till att du mår bra först, innan du stämplar in.

Lördag 27 oktober

De stora skillnaderna

Visserligen har jag inte studerat länge på universitetet för att kunna uttala mig allt för mycket, men det finns bevisligen ett par skillnader jag märker direkt med universitetet gentemot gymnasiet. Alla dessa skillnader får mig att trivas mer för varje dag och gör det utan tvekan värt att pendla två timmar varje dag för. Om du funderar på att börja plugga, kan det vara bra att få reda på dessa saker innan du hoppar bakom skolbänken.

Se dina studiedagar som riktiga arbetsdagar. Du stämplar in, skall få vissa uppgifter gjorda inom en tid och pauser ska vara inräknade inom detta. Skillnaden här gentemot ett riktigt jobb är att du får disponera din tid helt och hållet på ett vis som passar dig allra bäst. Tar du sovmorgon? Ja men då kan du lägga lite extra tid under kvällen istället. Pluggar du som mig, mycket mer effektivt när det är mörkt ute? Ja men gör det då! Du gör på ditt vis, men bara att du ser till att saker och ting blir gjorda. Precis som på ett vanligt jobb.

Föreläsningarna förväntas du inte gå på, men rekommenderas trots allt att närvara där. På gymnasiet var det obligatorisk närvaro på alla lektioner vilket är på ett sätt förståeligt, då man kanske intellektuellt sett inte riktigt har kommit till ett stadie där man kan ta sitt egna ansvar och få saker och ting gjorda. Lektionerna var tvingande och man förväntades vara där och göra det man skulle göra. På universitetet kan föreläsningarna utan paus vara exempelvis endast två till fem timmar under en hel dag. Föreläsaren får ut den informationen hen vill få ut och därefter är det upp till dig hur du väljer att bruka den. Du märker sedan efter ett tag om det verkligen är givande för dig att gå på föreläsningarna, eller om det är mer effektivt att stanna hemma och plugga på egen hand. Återigen är det som kvarstår, den enkla principen: eget ansvar.

Du pluggar ett ämne som intresserar dig. I gymnasiet studerar du flertalet ämnen, där du oftast har ett par favoriter som du presterar förmodligen allra bäst i och lyssnar verkligen på varenda ord läraren säger. Tänk dig att du nu pluggar detta favoritämnet, varje dag och mycket mer ingående. Det är just det som gör pluggandet roligt, eftersom nu sitter du inte och gäspar efter några timmar utan sitter hungrig efter mer information. Med det egna ansvaret du har, där du får välja var du vill plugga, gentemot gymnasiet som tvingade på dig diverse ämnen du inte kände riktigt fjärilar i magen inför, blir universitetet mycket roligare. Oavsett hur tufft det kan bli i vissa stunder. Därför det är väldigt viktigt att du väljer själv vad du vill plugga, annars blir det inte överhuvudtaget kul.

Fredag 26 oktober

Min allra första tenta

När man talar om universitetet med studenter som går eller har redan examinerats, dyker denna frågan förstås alltid upp. ”Hur är tentorna?”. Då kommer tre delar av detta område direkt på tal. Innan, under tiden och efter tentan. Först har vi den tröttsamma, intensiva och nervösa perioden av tentapluggande. Sedan beskrivs det hur länge man faktiskt sitter ner och skriver. Därefter vad som händer efter att man skickat in sin tenta. Nu har jag precis genomgått min första tenta och vill gärna dela med mig av den med er.

Under första kursens gång har jag inte funnit det alltför svårt att förstå, när föreläsaren föreläser om sitt område. Det har inte varit superlätt måste jag även påstå. Powerpoints som presenteras är ofta väldigt tydliga och föreläsarna försöker på flera sätt och vis förklara hur saker och ting ligger till. Exempelvis kan det vara en paragraf vi går igenom som sedan föreläsaren visar hur det kan tillämpas i praktiken, genom att läsa upp delar av ett redan dömt fall. Det är ofantligt mycket teoretiskt och det är mycket möjligt att det är själva mängden av information som gör saker och ting tuffa.

Två veckor innan en tenta skall skrivas, brukar man säga att man börjar med det riktiga tentapluggandet. Då skall alla gamla tentor från denna kursen skrivas ut samt gamla tentasvar från elever som har presterat högt. Eftersom året är 2018 skriver vi allting via dator och även där publicerades alla tentor samt tentasvar. Vi hade turen att få skriva en övningstenta tre veckor innan den riktiga tentan, för att känna av hur det känns att faktiskt göra en tenta och vi blev bedömda på ett korrekt vis. Har aldrig tyckt om att göra prov, men för en gångs skull uppskattade jag att få göra en fake-tenta. 

Man beräknas plugga lika mycket som man skulle jobba ett heltidsjobb, alltså 08-16 fem dagar i veckan. Jag kan säga att jag somnade väldigt lätt med tanke på hur bra trött man var efter att ha läst igenom alla sina anteckningar, gjort gamla övningar och studerat svaren som givit högre betyg. Mitt program är ett av de mycket få programmen som har betygssystem, alltså inte endast underkänt och godkänt. Efter att ha pluggat i kopiösa mängder, ätit allt som inte ätas skall enligt Anna Skipper och druckit koffeinmängder som anses vara i princip dödande så kom vi till domedagen.

Med tanke på att jag inte lyckades somna som en prinsessa riktigt dagen innan så var jag för trött för att vara nervös. Hade blivit peppad och peppat andra innan och längtade tills det var över. I fem timmar skrev vi och de var de snabbaste timmarna i mitt liv tror jag. Fyra frågor fick vi och ungefär 600 ord skrevs på varje fråga. Det var svårare frågor än förväntat och det var någonting många studenter kunde hålla med om, men jävlar vad energin var på topp. 250 elever, bläddrande lagböcker och Redbulls som knäpps var och varannan minut.

Sedan vill jag poängtera, att man inte är alltför ledsen om man skulle kugga tentan, för det finns lösning för det, nämligen omtenta. Det som är så fiffigt här, är att det betyget man får på omtentan som är om fyra veckor, det kan fortfarande bli det högsta betyget och inte endast godkänt. Sedan dömer ingen dig för ditt kuggande, eftersom vi är alla på samma båt. Efter tentan bestämde jag och mina tjejer oss för att inte ens prata om tentan, för vi alla kunde läsa av varandras blodförlust i ansikten och det hade inte bidragit med någonting att diskutera svaren. För nu var det dags för den viktigaste delen av tentan, nämligen tentaölen som skulle drickas. Vilket vi tjejer definitivt gjorde.

Torsdag 25 oktober
Hjärnan på högvarv

Jag gick naturvetenskap på gymnasiet och läste inte en enda minut juridik under mina år där. Är det fullt ut möjligt för mig att plötsligt hoppa in från ingen erfarenhet och läsa detta programmet? Jag kan beräkna momentanhastighet, integrera och derivera funktioner, men skulle du ge mig en lagbok hade jag inte vetat var jag skulle börja. Är medveten att det finns många sorters domstolar, men vad gör varje enskild? Vad är att förvalta och att plädera? Hur sjutton ska jag med förmodligen minst förkunskap av alla 250 elever kunna ge mig in på detta programmet?

Visserligen var man behörig till att komma in på detta programmet genom de kurserna man läste på gymnasiet. Dock har de flesta som kom in på programmet redan läst ett antal gymnasiala kurser med privatjuridik, eftersom de har drömt om detta yrket i många fler år än vad jag har gjort och var inte lika sena som jag var med mitt val. Jag gick definitivt med en klump i magen några veckor innan jag började och plågade mig själv med tankar som: varför gjorde jag inte på detta eller det andra viset? Varför tänkte jag inte på detta tidigare?

Nu i efterhand, efter att ha gått ett antal veckor har jag insett att jag har oroat mig helt och hållet i onödan. Snart är jag klar med den första kursen, som är den grundläggande juridiska metoden, någonting vi kommer bära med oss resten av dessa fyra åren på programmet. Tentan har vi haft och har några smågrejer kvar och ungefär efter allhelgona börjar nästa kurs. Inte har jag en sekund känt av behovet av att jag behövde mycket mer kunskap än vad jag redan hade kring juridiken.

Förmodligen har det bidragit till en positiv effekt, då jag har sett till att vara mer fokuserad än vanligt på föreläsningarna, eftersom allt de berättar är så pass nytt för mig. Därefter har jag fått något så fruktansvärt mycket tid hemma att fördjupa mig i dessa baskunskaper, eftersom vi inte har så långa dagar och universitetet förutsätter att vi tar vårt egna ansvar och lägger upp vår studietid på valfri plats.

Detta är förmodligen någonting de flesta av oss kan relatera till. Vi människor är experter på att övertänka saker och ting och lägger mer energi på att se in i framtiden och bilda en sämre bild, än att faktiskt dra oss själva tillbaka till nuet och landa i tanken att ”du kan inte göra någonting åt vad som
redan är gjort, vad som sker i framtiden kan du heller inte kontrollera utan ta det som det kommer”.

Detta gäller i alla möjliga vardagliga lägen. Därför, om du känner någon form av extrem nervositet, som mer eller mindre leder till att du mår dåligt, så har du gått överstyr med dina tankar. Att vara nervös är okej, men det ska vara en känsla av spänning, inte ångest.

Onsdag 24 oktober
Vad fick mig att välja detta? 

”Var det inte du som skulle bli tandläkare?” ”Du har ju så bra betyg, varför söker du inte till läkarlinjen?”

Känner att dessa inlägg jag skriver här handlar endast om mig och ber om ursäkt i förväg om någon uppfattar mig som självupptagen, för jag fullkomligt hatar människor som tror att världen kretsar kring en själv. Dock är detta en fråga jag känner att måste ta i bukt med, dels för att reda ut detta för mig själv men eventuellt hjälpa någon annan på banan. Du måste inse vad DU vill bli, vad du vill ägna ditt liv åt och inte vad någon annan anser att du borde göra.

Alltid när någon har frågat vad jag hade tänkt göra i min framtid, har jag direkt som en programmerad robot sagt att jag vill bli tandläkare. Såg nöjet i människors ögon när jag sa detta offentligt. Denna förutsättningen har jag senare levt efter, att tandläkare var något jag skulle bli. Därefter började min underbara broder plugga till tandläkare och det kändes mer självklart än någonsin, att jag också skulle välja den vägen. Inte för att någon har tvingat mig till att bli det, utan jag tror att det var dels väldigt skönt att få bekräftelsen att “du gör ett jättebra val Lejla”, samt att det var en trygghet att gå samma väg som många av mina närmaste har gått, som gjorde att jag pushade mig själv till att tro att det yrket var för mig. Att plötsligt ”sticka ut från mängden” och välja något annat skulle ha känts som en alldeles för stor risk att ta.

Jag fick prova på yrket inom tandvården under min tid i grundskolan och hängde faktiskt med brodern till universitetet för att se hur det var upplagt. Allting var trevligt, gillade hur omgivningen var fräsch, modern och hur människorna mottog mig. Yrket verkade inte vara alldeles för påfrestande och jag vet med mig att det finns gott om jobb efter examen. Det är absolut inget fel på att vilja vara tandläkare, men det var bara min egna magkänsla som sa att någonting var fel. Varför glittrade inte mina ögon på samma vis som när kompisen X ville bli yrket Y? Varför kände jag att detta inte var någonting jag kan tänka spendera mina dagar med? Är det ens möjligt att jag gör en total vändning nu och byter “dröm”

Som ett tillkallat krismöte i regeringen, satt jag och några av mina allra närmaste vänner i cafeterian på Sundlergymnasiet över varsin bagel och delicatoboll och började diskutera. Vi började rodda upp mina starkaste förmågor och argumenten emot att jag skulle bli tandläkare. För det första så är jag inte ett stort fan av blod och det krävs inte raketforskning för att inse att det är någonting tandläkare kommer åt i princip varje arbetsdag. Där rök det yrket direkt. Sedan gillar jag även att ta ställning, reda ut problem och vinna. Sedan var det även ett litet internt skämt att jag vill kunna ha naglar på mitt jobb. Därmed föddes mitt intresse för att plugga juridik.

Tisdag 23 oktober
Käftsmällarna som behövdes

Sjunde september. Eftersom att vi är cirka 250 studenter krävs det att vi delas upp för att vi skall ha några som helst förutsättningar att lära känna personer. Annars hade det uppstått en form av anonymitet i skolan med tanke på att man inte hinner lära känna något mer än personens namn vid varje föreläsning och att man förmodligen hade hamnat bredvid olika människor varje dag.

Vi delades in i fraktioner som namngavs efter befästningar i Göteborg, som exempelvis Carolus Rex. Vi fick följa med vår lektor in till mindre salar där de presenterade sig grundligare än bara namn och f d yrke. I varje grupp är vi cirka 60 personer, vilket fortfarande är väldigt många. Vårgårdatjejen här är van med cirka 24 personer. Detta var måndagen. Därefter fick jag bara höra: ”På onsdag har ni er första presentation som ni ska få utföra i smågrupper”. Två dagar, en presentation av en lag som tilldelades. Två dagar. 48 timmar. Seriöst?

Det stämde helt och hållet. Vi blev snabbt uppropade i smågrupper på sex personer i varje och tilldelades en specifik lag. Jag fick fördjupa mig i konkurrenslagen, som jag inte absolut hade blekaste aning om vad det handlar om och att det fanns en sådan lag överhuvudtaget. Direkt efter att vi blev disponerade var det ett snabbt ”tack och adjö” och dags för oss att ta vårt egna ansvar som det tydligen kallas. Efter att ha lärt känna mina gruppmedlemmar översiktligt disponerade vi direkt hur arbetet skulle ligga till. Dagen efter sågs vi igen och började direkt. Det var då den andra käftsmällen slog mig. Inte fan behöver vi 48 timmar, när jag omges av människor som delar i princip samma värderingar kring grupparbeten som man själv gör?

Vi fick ihop allting på någon timme endast, något som skulle krävas minst tre veckor i grundskolan eller en vecka på gymnasiet. Jag har personligen alltid varit den som tagit initiativ till kontrollen, den som ordnar upp hur arbetet ska ligga till och förmodligen den som oftast sitter längst med det för att känna mig tillfredsställd. Jag skulle prioritera ett grupparbete till tre på natten framför sömn, om det vore så att jag inte var helt och hållet nöjd.

Det är även på det viset att grupparbeten var inte något jag föredrog under mina år på grundskolan. På gymnasiet är det dock också på det viset att många människor med samma drift hamnar i samma grupp, eftersom att vi alla har valt den specifika linjen av en anledning. Just på universitetet selekteras det ut till att bli ÄNNU mer komprimerat, då våra intressen ligger ännu närmare. Plötsligt var grupparbete något riktigt roligt och förmodligen blir det ännu roligare i arbetslivet.

Måndag 22 oktober
Vad #%* har jag gett mig in på?

Tredje september. Idag var det den officiella dagen som jag skulle börja på universitet. Juristprogrammet på Handelshögskolan i Göteborg. Låt oss först spola tillbaka tre veckor. 20 augusti skulle nollningen börja. En nollning kan man se som ett event de flesta universitetsprogram erbjuder endast i syfte att man ska bli bekant med människor man ska tillbringa många år framåt med. Vi som skall börja universitetet är nollor och de som har hand om nollningen är årsklassen över oss, som även kallas för faddrar. Många fysiska aktiviteter i form av tävlingar, fester och alkohol är signifikant för nollningar. Ett riktigt jävla roligt event med andra ord.

Förmodligen har du hört allt möjligt negativt kring nollning, att det förekommer alkoholhets, offentlig förnedring av nollor, non stop-festande och så vidare. Låt mig förtydliga hur det faktiskt ligger till. Idag finns extremt strikta regler kring detta, det är trots allt 2018. För det första är det nolltolerans mot alkoholhets under nollningen mellan faddrar och nollor. Därefter fanns det även events där ingen alkohol var acceptabel som alternativ för dricka. Under varje event där alkohol fanns till försäljning befann sig alltid ett antal nyktra faddrar, som fanns för dem som hade fått i sig eventuellt för mycket, eller som sällskap för personer som inte kände sig bekväma med påverkade människor. Med andra ord, alla kan vara med på en nollning!

Vårgårdatjej som jag är, har jag alltid börjat skola/stadie/årsklass mycket väl medveten om de flesta individerna i min klass. Alla känner alla i Vårgårda. Nu däremot, nu kände jag inte en jävel på skolan och den gamla småstadstryggheten försvann i samband med att jag satte mig på tåget på väg till Göteborg. Nollningen hjälpte mig verkligen att komma på banan. Tredje september var det skolstart och nu var det slut på skojandet. Dock förväntade jag mig inte att första dagen skulle bli som en käftsmäll.

  • Lejla Isic
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.