Foto: STEFAN SAMUELSSON
Frida Nilsson driver Stjärnegärdet Kök&Fik i Vårgårda.

”Inte så konstigt att barnen inte äter”

Gästbloggen

Frida Nilsson driver Stjärnegärdet Kök&Fik i Vårgårda tillsammans med sin man Petter. Den här veckan bloggar hon här om mat och företagande.

Söndag 2 december
Den livsviktiga lunchen

Detta är sista inlägget för denna gången och det har varit väldigt rolig att få skriva.

Som ni kanske märkt är jag hyfsat nördig när det gäller mat och brinner verkligen för att vi ska få äta gott och få kunskapen om vad det är vi äter. Detta ämnet verkar dock inte finnas med i skolverkets plan för vår barn. När jag pratar med våra barn och även med dem som jobbar i skolmatsalen känns det som att inget ändrat sig sedan jag gick i skolan.

Nu är jag helt övertygad om att det finns skolor som har en fantastisk mat och även matro i matsalen. Tyvärr tror jag att merparten inte har det. Hur ska vi kunna lära våra barn att uppskatta bra mat och bygga vettiga kostvanor när hela situationen i skolmatsalen är kaos?

Vilken vuxen skulle acceptera den ljudnivån, det språkbruket och framför allt stressen att tvingas äta snabbt för att nästa grupp ska in? Vi hade vägrat ha våra luncher på detta sättet men våra barn ska från sex års ålder klara av detta. Inte så konstigt att barnen inte äter, får ont i magen, blir trötta och att de som har möjlighet köper godis och kakor i cafeterian.

För många barn är skolans lunch det enda lagade målet mat under dagen . När de inte ens då får äta god och vällagad mat eller får lära sig hur de ska bete sig vid en måltid med andra så förstår jag att det blir fel längre fram. Mat ska man njuta av. Inte slänga i sig på femton minuter. Att få sitta ned i lugn och ro, prata, äta och varva ned är något vi ska kunna unna oss idag.

Får jag vara riktigt drastiskt så säger jag bojkotta livsmedelsverkets rekommendationer och låt barnen dricka riktig mjölk, äta smör och socker. Vi ska inte tillåta lightprodukter och margarin i skolorna och absolut inte på förskolorna. Ge barnen riktigt mat som lagas på plats.

Till skolmåltiden borde även ingå att barnen får lära sig vad det är de äter. Vart kommer maten ifrån och hur lagas den. Då kanske även svinnet skulle minska och respekten för råvaror skulle öka. Ge de som lagar maten i skolan en ordentlig tilltagen budget, förläng lunchrasterna, låt barnen vara med och laga maten.

För att förtydliga skillnaderna så var maten när jag gick i högstadiet så dåligt att det kändes som jag levde på knäckebröd i tre år. När jag sedan började gymnasiet på en mindre skola så lagades all mat där, på riktigt. Alltid färsk frukt, nybakat bröd och emellanåt även efterrätt. Behöver jag säga att det blev skillnad i hur man mådde efter de skoldagarna kontra de dagarna knappt åt något alls.

 

En av favoriterna – riktiga vaniljhjärtan
Mera favoriter – kanelbullar och nybakat bröd
Största favvon – Budapestbakelse

 

Har två döttrar som går i högstadiet och tyvärr är maten där lika dålig som det var för mig för drygt tjugo år sedan. Borde inte alla debatter kring kost och hälsa ha ändrat på detta? Är det kanske dags att vi inte bara ställer krav på lärarna utan även på skolmaten?

Se på hur skolorna i Frankrike jobbar med kulturen kring måltiden. Deras skollunch består av förrätt, huvudrätt, ost och dessert. Lärarna sitter med och visar hur man ska uppföra sig. Barnen lär sig hur viktig den gemensamma måltiden är. Detta blir även ett perfekt tillfälle att i lugn och ro diskutera dagen så lång.
Vilken skola i vårt område blir först att anamma detta?

Tills dess så fortsätter vi att låta våra barn vara med vid allt från slakt och styckning till brödbak och tårttillverkning. Sen att de lika gärna äter pizza eller McD är ju en sak men de vet skillnaden och kan göra ett medvetet val.

Så mina slutord för denna gången får bli – ät vad du vill bara du verkligen förstår vad du äter.

Lördag 1 december
Lokalt och schysst.

Idag är det den första december och den första officiella juldagen.Många av er är säkert lediga och kanske ska ta en sväng ut och köpa julklappar. Själv jobbar jag som alla andra helger men trivs väldigt bra med det. Lördagar innebär ju ”halvdag” och har jag tur så kan det bli någon timmes sovmorgon. Ibland jobbar jag själv och vissa lördagar har jag med mig TingvaLee (tioåriga dottern).

Idag ska det packas upp fantastiskt god marsipan, försöka få upp det sista pyntet i trädstammen i taket och såklart bakas en hel del. En bra lördag helt enkelt. Varje kväll när jag stänger kollar jag alltid en extra gång ut i caféet från kassadisken för att se att allt är ok. Samtidigt känner jag mig som Roy och Roger i Macken. Avskedsfrasen varje dag är ju ”hejdå macken, syns i môrrn”.

Grenen i taket ska dekoreras.
Marsipan hör julen till.

Nu har jag ju även fått en ny kompis, julflamingon. Det råder visserligen delade meningar om den är fin eller ful. Enligt mig är allt som är rosa väldigt fint. Hen har inte fått något namn än så vi får efterlysa några bra förslag.

Vad ska julflamingon heta?

 

På tal om julklappar så vill jag återigen påminna om vikten att handla lokalt och gynna våra små butiker på nära håll. Så tänk till denna julen. Hur mycket av dina julklappar och jultillbehör kan du köpa där du bor? Varje liten krona som spenderas lokalt gör stor skillnad. Både för oss handlare men även för dig som bor här.

Vi finns ju i Vårgårda och denna julen har det verkligen hänt saker. Jättefin julbelysning längst gatorna, fina klisterlappar för att visa att vi gillar våra kunder extra mycket, röda små bodar med lokala mathantverkare och imorgon är det Skyltsöndag med en massa extra händelser på ”byn”.

Ett julbelyst Vårgårda.

 

Det märks att det är många som jobbar riktigt hårt för att det ska bli ett levande och mysigt centrum vilket är uppskattat av många. Jag är ju helt klart partiskt men tycker att det märks tydligt att Vårgårda är ett samhälle som går framåt.

Vi försöker även i caféet tänka så lokalt det bara går. Dels har vi riktigt gôtt kaffe från Alingsås Kafferosteri, äpplemust från Herrljunga Cider och Äppelmakarna, mjöl från Tuns Elkvarn och allt vårt viltkött kommer från Adelsåsens Vilt. Fördelen med lokala leverantörer är att servicen är helt fantastisk. Att alla är riktigt trevliga att prata med är ju ett extra plus. Självklart är kvalitén minst lika viktigt. Och det är detta du får när du spenderar dina pengar lokalt, superservice och bra kvalité.

Lokal handel.

 

På tal om julen så är den viktigaste tanken med julen att man ska vara snäll. Det tycker jag är viktigt året om och speciellt mot sina kollegor. Har en vän som driver bageri och café på en annan ort i Sverige och hon säger inte att de andra caféerna är hennes konkurrenter utan kollegor. En fantastiskt inställning. Så tycker jag att man ska tänka mycket oftare.

Man ser och hör tyvärr emellanåt att det ”snackas en massa skit” om andra företagare inom samma bransch. Så otroligt onödigt, tråkigt och i mina ögon väldigt barnsligt. Vi gör saker på olika sätt men alla jobbar för att det ska bli så bra som möjligt. Vi säger till våra barn ”har du inget snällt att säga kan du vara tyst”, det gäller även när man är vuxen. Så var schysst! Det vinner vi alla på i längden.

Ha en fin start på en mysig julmånad och ta hand om dig.

 

Fredag 30 november
Kokböcker och prylar

Hur många kokböcker kan man behöva? Vissa samlar på frimärken och vissa på gamla bilar. Vi samlar på recept- och matböcker. Vi har nog egentligen gjort våra inköp för en hel livstid men det blir ändå en ansenlig mängd nya varje år. Har inte räknat på flera år men det är nog en bit över tusen böcker. Allt från specialböcker om nån udda grönsak till stora, fina bakböcker med avancerade bakverk. Till detta kommer alla olika mattidningar och specialtidningar.

En av högarna.

Trots det så är det oftast samma böcker och tidningar vi återkommer till för recept och inspiration. Just för att dessa recept verkligen funkar och framför allt för att de är goda. I böckerna som ligger på caféet ser man tydligt vilka recept som är populärast för de sidorna är fulla med fläckar. Fast det roligaste i samlingen är alla gamla kokböcker med udda recept och ordentliga husmorstips.

(Samlar även på gamla Biblar, helst som tidigare ägare skrivit sitt namn i så man får en känsla för vem som haft boken innan. Gammal bråte med sin egen historia är väldigt roligt.)

Danska husmorsboken.

Det senaste inköpet av en kokbok variant äldre var i Spanien nu i höstas. Det blev en dansk husmorsbok från 1937. En ganska rejäl bok på över femhundra sidor med allt från hur du beräknar portioner till olika desserter och såklart de obligatoriska tipsen hur en bra husmor ska tänka. Min danska är inte så bra så jag får nog överleva utan just husmorstipsen. Den tecknade bilden på olika matuppläggningar är från den.

Texten på nästa bild är från den äldsta boken jag har som är från 1875. Den skiljer sig en aningen från dagens böcker fyllda med inspirationsbilder och långa, utförliga recept. Här är det bara det nödvändigaste som tas upp. Inget ”lull-lull” runt omkring. Jag gissar att man tog för givet att den kocken som använde boken visste hur det skulle vara ändå.

Kokbok från 1875.

Många recept har ju även ganska udda råvaror. Alla ni som sett historieätarna känner säkert igen det. I någon av böckerna är det recept på grävling, griljerat lammhuvud och äkta sköldpaddssoppa.

Vem vet, kanske dyker det upp på menyn även hos oss. Återbruk är ju modernt och det måste väl även gälla recept. Vågar du testa grävling?

Det finns även recept som jag trodde var ganska moderna såsom makaronipudding, chokladpudding och vissa recept innehåller oliver.

I Sveriges ges det ut i snitt en kokbok om dagen men samtidigt ökar försäljningen av färdiglagad mat och halvfabrikat. Hur hänger egentligen ihop? Lite samma sak som att det renoveras en mängd kök för stora pengar eller köps massor av köksmaskiner. Frågan är ju hur mycket alla dessa prylar som används. Fast vi har också en ganska stor mängd prylar som bara används en eller ett par gånger. Vad sägs om råsaftcentrifug, supergott men galet jobbigt att göra rent.

Chokladfontän, också väldigt smarrigt men bara några gånger. Sous-videmaskin. Blir fint tillagat men även den är använd max tre gånger. Rånjärn, blir fina och goda små rån. Men vem orkar stå och pilla med det? Sen finns det en oanvänd restaurangspis, sjuttioåttamiljoner glas i olika storlekar, kakformar i alla tänkbara varianter och mycket, mycket mera.

Att jag sedan tycker det är väldigt roligt att även köpa gamla marsipanformar, kakformar och annat från äldre konditorier minskar ju inte antalet prylar. Vi kanske skulle starta en köksloppis hemma för vi kan ju utan problem fylla minsta ett ställe till. Saknar du något finns det garanterat hos oss.

Några av de gamla kokböckerna.

Torsdag 29 november
Älskade jobb – älskade familj

Jag fick frågan hur man får ihop det med barn, familj och att driva eget. Svaret är väl att man får ihop det lika bra eller lika dåligt som om vi hade haft ett vanligt jobb. Jobbar jag har jag dåligt samvete för att jag inte är med barnen och är jag hemma är jag stressad över att jag kunde göra mera på jobbet. Inte alltid såklart, men det kommer perioder då det är svårt att balansera och det tror jag att många kan känna igen sig i oavsett yrke.

Dixie sover i en brödback.

Våra barn har alltid varit med när vi jobbat. Yngsta dottern, som är tre år idag, var två dagar när hon var med på vårt café första gången. Hon är uppväxt på ett mjöligt golv och som synes på bilden sover man gott även i en brödback.

Dottern som är tio år är fantastisk duktig då hon idag kan både kassan, servera, diska, göra mackor och hon är väldigt bra på att baka. Så vi kan ju hoppas att någon av barnen vill fortsätta i branschen.

Under sommaren som varit har vi jobbat konstant sjudagarsvecka då vi drev ytterligare en restaurang. Totalt tror jag vi hade fem lediga dagar på hela sommaren. Dagar då man ändå får vara standby ifall någon skulle hända eller om någon har en fråga. Inte en helt ultimat situation med fem sommarlovslediga barn.

Dixie äter frukost.

Vi har ju turen att ha två helt fantastiska döttrar på tretton och femton år som har hjälpt till väldigt mycket både denna sommaren men även tidigare med att passa sina småsyskon. Utan dem hade det absolut inte funkat lika bra.

Fördelen med att jobba som vi gör är att vi emellanåt faktiskt styr vår tid själva. Behöver vi vara lediga mitt i veckan är det upp till oss att lösa det utan att behöva fråga någon om ledigt. Nackdelen är att vi inte kan ta de vanliga fem veckornas semester eller vara hemma om vi är sjuka.

Fick ett mail med en enkät från Företagarna där man skulle fylla om man jobbar när man var sjuk. Jag undrar vilken egenföretagare som svarade nej på den frågan. Det enda vi inte jobbar med är magsjuka.

Har flera bekanta som driver eget och har småbarn och vi är sårbara som småföretagare. Just magsjukan för vår del är extra känslig då vi jobbar med mat och då är alla hemma minst 48 timmar efter sista sjukdagen. Med fem barn kan det bli en lång period och det är kännbart.

Tänk på att många av oss är små företag, vi sliter och kämpar så mycket vi kan men vi kan inte alltid lösa allt och ibland kör det ihop sig. Vi kan inte bara ringa in någon eller be någon annan göra det för oftast finns det ingen att be om hjälp. Så nästa gång du gnäller på semesterstängt, stäng pga sjudom eller liknande tänkt på att det står en människa bakom företagsnamnet som gör sitt bästa för att alla ska bli nöjda och få det hela att fungera.

Kontorsjobb på caféet.

Som jag nämnde i tidigare inlägg så säger många att det verkar vara så mysigt att ha ett café. Mysigt är det när jag tidigt på morgonen är alldeles själv och kan dricka latte och spana ut i den mörka morgonen. Fast mest är det en himla massa jobb.

Saker man gör när man driver café och restaurang som inte är att bakning eller matlagning är några av följande saker: städar, städar, städar, planerar, sorterar papper, bär skräp, mailar, korrekturläser annonser, panikköper/lagar kylar och frysar, pratar i telefon, fyller i blanketter, planerar menyer, flyttar på saker, står på mässor, åker på reko-ringar och en väldigt massa mera.

Nu låter det ju mest som jobbigt och slitigt men till absolut största del är det fantastisk roligt. Att få beröm för god mat och smaskiga bakverk, möjligheten att själv styra sin tid och framför allt härliga människor man träffar gör det till ett fantastiskt sätt att jobba.

Så alla ni som besöker oss, tack. Det är ni som gör det möjligt!

Onsdag 28 november

En dröm!

Visst är det så för många, en dröm att starta eget och själva få styra sin tid och få möjlighet att förverkliga sina idéer utan att alltid fråga chefen om lov. Mitt spontana svar när någon säger att de skulle vilja starta eget är alltid ”gör det då”. Du måste ju inte sälja huset, säga upp jobbet och byta land för att ta första steget. Det går att börja i liten, liten skala och sedan jobba sig framåt. Det viktigaste är att det går framåt. Man kan planera i evigheter men aldrig våga ta steget. Planering är riktigt bra och man måste ha någon typ av mål eller vision för att veta vart man ska. Det viktigaste är att det inte stannar där. Man kan inte veta allt när man startar och vissa saker visste man inte ens att man behövde veta.

Handmodellerad älg på första tårtan.

På bilderna i detta inlägget är det de första tårtorna jag gjorde med modellerade figurer. Hade ingen aning om hur jag skulle göra men med en del letande efter bra instruktioner var det bara att börja. När jag letade efter dessa bilder var det ett väldigt bläddrande bland en massa andra gamla bilder och man inser då att det vi gör har ändrat sig en del och som tur är till det bättre. Men återigen, man kan inte kunna allt direkt utan man lär (förhoppningsvis) av sina misstag under tiden.

Varken jag eller Petter har någon utbildning alls inom vare sig matlagning eller konditori utan är självlärda. Allt hänger på att man vill och är beredd att lära sig. Utnyttja dina kontakter, få in en fot någonstans där du kan få praktisera, läs böcker och testa dig fram. Detta gäller ju många branscher, allt behöver man inte lära sig på skolbänken.

Turtlestårta baksida.

Det som även slår mig när jag tittar på bilderna från de senaste 5 åren är att vi har jobbat väldigt mycket och testa olika sätt att föra företaget framåt. Mässor, cateringar, caféer på olika ställen och en massa bakande och matlagande. Det viktigaste är att vi hela tiden har fått göra det vi brinner för och haft roligt.

Bilden på mig är från ett av våra första, större uppdrag då vi lagade maten till Broholms skolans julfest och bilden på Petter är när vi ordnade te och snittar till Butiken på Landet Apelås Gårds engelska dagar.

Julfestcatering Broholm.

Tycker du att det verkar krångligt med pappersarbetet och alla olika formulär. Det är det, men man lär sig. Bästa (och knäppaste) exemplet är när jag för några år sedan pratade med Skatteverket angående en momsblankett som skulle fyllas i där jag inte ens förstod vad det egentligen var för info de ville ha. Ringde dem och fick prata med en trevlig dam. Hennes svar var att det inte är någon som förstår de blanketterna. Jag tyckte väl att de eventuellt skulle ändra dem. Själva grejen är att man lär sig längst vägen och inga misstag är livsavgörande. Gör om, gör rätt helt enkelt.

Ta kontakt med Nyföretagarcentrum i din kommun. De har mängder med nyttig info, utbildningar och nätverksträffar. Allt från hur du skriver din affärsplan, budget till vilka ytterligare kontakter du kan behöva ta. Det bästa är att det oftast är helt gratis. I början måste man ofta vara en tusenkonstnär, just för att budgeten inte tillåter annat. Mitt råd är att så snart du kan ge dig själv möjligheten att fokusera på det som är själva kärnan i din verksamhet, gör det du är bra på och låt någon annan sköta resten.

Petter på engelskadagarna på Butiken på Landet.

Glöm heller inte att avsätta tid för utbildningar och inspiration. Det behöver inte vara branschspecifika utbildningar utan ibland kan en utbildning i ett helt annat ämne än det som är din kärnverksamhet vara minst lika bra. Jag har nog gått mera rena ”driva företagsutbildningar” än bakkurser. För oftast är det inte det man jobbar med som man behöver lära sig mera om, utan det är kanske marknadsföring, ekonomi, ledarskap eller något helt annat.

Alla pusselbitar behövs och trots att det är ett nött uttryck så är all kunskap bra. En mening som jag ofta återkommer till är ”hur svårt kan det vara”? Var det inte Pippi Långstrump som sa ”det har jag aldrig testat förut, det kan jag säkert”? Man vet ju inte för än man testat helt enkelt. Så våga testa!

Tisdag 27 november

Äkta vara!
Att få jobba med sitt största intresse är ju verkligen en lyx. För mig handlar det om att få jobba med doftande kanelbullar fyllda med riktigt smör. Baka lyxiga chokladtårtor med kvalitétschoklad. Moussetårtor gjorda på riktig grädde, bär, ägg och äkta vaniljpulver. Bröd bakade på mjöl från Tuns Elkvarn som världens raraste mjölnare kör till oss i Vårgårda.

Känslan av en väljäst, smidig deg under händerna, doften av nymortlad kardemumma, smaken av en riktig smörkräm eller att få sätta tänderna i nygräddade, spröda småkakor. Att med stolthet kunna berätta för våra gäster att vi faktiskt bakar allt själva i caféet. Vi slår vår egen majjo, kokar vår sylt, gör egen vaniljkräm, kokar fonder till såser och att det inte finns några bake-offprodukter eller annat skräp.

Riktiga citroner.

Men någonstans här har det blivit fel. För när vi berättar detta så får vi ofta kommentaren ”men vad roligt, det är inte ofta det man hittar det”. Det är detta jag inte alls förstår, hur kan sättet vi jobbar på vara något ovanligt och annorlunda.

Om man nu har café, bageri eller restaurang, borde man inte då verkligen älska sitt yrke och då vilja göra det på bästa möjliga sätt?

Ofta när jag har varit ute och hållit i tårtkurser så börjar vi prata om bakning och råvaror. Det många tror är att när du köper din kanelbulle eller wienerbröd ute på café eller (tyvärr) även på de lokala bagerierna så är det smör, riktigt vaniljkräm och rena råvaror. Det är det oftast inte. Det är bra mycket billigare (och enligt vissa mera lättarbetat) med äckligt margarin, vaniljkrämen kommer ofta helt färdig, full med tillsatser, och semmelfyllningen kan lika gärna vara gjord på aprikoskärnor smaksatt med mandelarom.

Egen fond på gång.

I branschtidningar och reklamblad finns det en ofantlig mängd av hel- och halvfabrikat att använda både för caféägaren och krögaren. Vissa av tillverkarna framhåller till och med att det är bättre att använda deras produkter då det är de smakerna gästerna efterfrågar. Det enda vi som caféägare behöver göra är att dekorera lite personligt.

Nej tack! Jag vill kunna stå för våra produkter, helt och hållet.

Så du som fikar och äter ute – fråga! Vad innehåller bullen egentligen? Görs semmelfyllningen på mandel? Är det smör i wienerbröden?

Jag är inte puritan utan äter också på hamburgerkedjorna, köper smågodis och dricker coca-cola. Skillnaden är att då räknar jag inte med att det är tillsatsfritt eller att det görs såser från grunden.

Däremot när jag går ut och fikar eller äter lunch på riktiga caféer eller restauranger vill jag inte ha bakelser gjorda på pulvermousser eller bearnaisesås gjord på margarin eller såsbas.

Jag är helt övertygad om att enda anledningen att det ser ut så på många ställen är pengar. Det är mycket billigare att använda hel-och halvfabrikat. Dels är det billigare i inköp och framför allt är det väldigt tidsbesparande. Det innebär att du inte behöver ha lika mycket personal. Jämför tiden på att göra en riktig vaniljkräm gjord på ägg och grädde till att röra ner ett pulver i mjölk (eller i värsta fall vatten).

Vaniljsås.

En av mina favoriter i kondisdisken är vaniljhjärtan. Riktig mördeg fylld med en god vaniljkräm. Dessa vaniljhjärtan finns att köpa helt färdiga och förvaras frysta. Bara att tina, pudra på florsocker och sälja som ”hembakat”. Samma sak med mazariner och flera andra produkter. Så ifrågasätt vad det är du får för dina pengar.

Det som glädjer mig är att jag tror och hoppas att trenden från billigt, billigt har vänt till att vi faktiskt vill ha kvalitétsprodukter gjorda från grunden, på riktigt. Alla små hantverksbagerier, bryggerier, kafferosterier och framför allt REKO-ringar visar på detta.

Just REKO-ringarna är nog bland det bästa som hänt för den småskaliga matproduktionen de senaste åren. Vi har en väldigt fin och aktiv REKO-ring i Alingsås som du hittar om du söker på Facebook. Där möts vi lokala mathantverkare och kan på ett enkelt sätt erbjuda våra varor till er som vill köpa nyskördade grönsaker, mejerivaror, kött, mjöl, ägg, blommor, bröd och mycket annat. Ett fantastiskt sätt att träffa våra kunder och prata om våra varor.

Chokladmousse.

Gynna våra småföretagare, oavsett bransch. Köp dina kakor och bullar hos bagaren, handla dina blommor hos din lokala blomsterhandlare, skor i skobutiken, fisk hos fiskhandlaren och kläder hos den mindre butiken med fantastisk service. Endast så kan vi behålla våra samhällen levande och behålla en mångfald av både mat och service.

För visst är det så vi vill få fortsätta ha våra städer. Levande, trivsamma samhällen med ett stort utbud och bra service där vi kan mötas över en kopp kaffe och umgås.

Mousse-tillverkning.

Måndag 26 november

Fika! Är inte det ett av de finaste orden? Ett ord som är mysigt, gott, socialt och framför allt positivt. För mig innebär det kaffe, goda mackor, nybakade kanelbullar, kladdkaka och människor som trivs. Detta är mitt jobb – fika.

Jag har lyxen att få jobba med det som är mitt största intresse och det som gör att jag trots långa arbetsdagar ändå gärna gör om det nästa dag. Tillsammans med min man Petter driver jag Stjärnegärdet Kök&Fik i Vårgårda.

Att jag har fått möjligheten att skriva här är är roligt och utmanande. Nu måste jag få ned på pränt allt det som jag dagligen ”predikar” om och ska samtidigt försöka få med någon typ av röd tråd. Vill berätta om oss och vad som är viktigt när det gäller matlagning, bakning och allt som rör detta.

Det kommer även bli ett avsnitt om fördelar och nackdelar med att driva eget. Jag möter många som drömmande säger att ”det vore så mysigt med ett litet cafe”. Kan ju ärligt säga att mysigheten är den minsta delen i det hela.

Lite kort om mig. Bor i vackra Bitterna i ett stort hus tillsammans med man, fem barn och tre hundar. Som du säkert redan förstått är det vi äter och dricker ett stort, för att inte säga nördigt, intresse. Har alltid tyckt att det är väldigt roligt med framför allt bakning och hade redan för 12-13 år sedan den klassiska drömmen om ett eget café. Tur att den inte blev verklighet då för det hade inte blivit bra. Ibland ska saker få ta tid.

Vi startade företaget för drygt 5 år sedan då vi tyckte att det saknades ett alternativ till alla de cateringfirmorna som fanns i vår närhet. Vi ville ha det på vårt sätt. Från början hade vi verksamheten hemma men gjorde senare i ordning en lokal i Vedum där vi hade café och restaurang på helgerna. Från detta pyttelilla kök gick det otroligt nog att göra en mängd mat, tårtor, bröd och kakor.

När vi efter ett tag kände att vi behövde en större lokal och att vi vill ha möjlighet att utöka var Vårgårda ett riktigt bra alternativ. Anledningen att vi valde just Vårgårda var att samhället växer, det känns som att framtidstron är väldigt stark och läget är riktigt bra. Vi trivs helt enkelt.

Idag har vi haft caféet i drygt 2 år och mycket har hänt på den tiden. Från att ha varit just ett café till att vi idag har mer fokus på mat och även fullständiga rättigheter.Och du, tänk på att kakor är bra för själen!

Ha det gott.
Frida Nilsson

Jenny Eckstrand gör maränger i Stjärnegärdet Kök&Fik. Foto: Stefan Samuelsson.
  • Frida Nilsson
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.