Foto: STEFAN SAMUELSSON
Sebastian Brandt går i årskurs 2 på Dansestetiska programmet, Alströmergymnasiet. Här i breakdance-posen baby freeze.

”Det viktigaste är att ha kul”

Gästbloggen

Sebastian Brandt, 17, berättar den här veckan om sitt intresse för dans och hur det är att gå på dansestetiska programmet på Alströmergymnasiet.

Söndag 25 november

Idag är min sista blogg och jag hade tänkt att prata lite om hur denna vecka har varit. Det har varit väldigt kul att få blogga och dela mina tankar. Men det har varit extra intressant därför att vi har haft utåtriktad vecka i skolan. Jag nämnde det tidigare i veckan hur vi uppträdde på olika skolor och andra ställen. Det har varit väldigt kul att ha dessa två projekt samtidigt. Jag har också märkt att jag har reflekterat mer över varje dag, tack vare att jag har försökt att få med något ifrån varje dag.

Jag vet inte hur många fler som vill bli dansare och gå estet dans. Det gäller även andra blivande estetare. Men till de som vill det skulle jag nog tipsa om att fortsätta öva men också att ha kul. Det kan också vara lätt att jämföra sig med andra, mitt bästa tips för det är att kolla på de andra för inspiration och jämför med dig själv. Ganska klassiska tips men jag tycker iallafall att det viktigaste är att ha kul.

Till slut skulle jag vilja tacka AT för att jag fick möjligheten för att blogga denna veckan. Men även ett tack till er som har följt min blogg under veckans gång.

Lördag 24 november

Jag tänkte att jag kunde berätta hur en vanlig dag ser ut för mig. En vanlig dag börjar ofta med en dusch. Utan denna rituella dusch orkar jag knappt ta mig till skolan. Den har också i syfte att hålla uppe hygienen efter förra dagens aktiviteter. Jag tar mig sedan till skolan oftast genom att cykla eller gå.

De flesta av våra dagar börjar med danslektioner. Vilket gör att man får en liten trevlig kickstart på dagen. Danslektioner kan variera i intensitet beroende vad det är för stil, kurs och dag. Just detta med att vilken sorts dag det är påverkar lektionerna. Men till exempel nu denna vecka när vi har uppträtt bland skolor och även i andra sammanhang. Då kan det vara skönt att avsluta veckan med en lugn lektion där man sträcka ut alla muskler. Men även jobba på några ömma eller stela områden som har uppstått under veckan.

Men sedan efter de varierande danslektionerna har vi även vanliga ämnen. Vissa handlar om dans och estetiska ämnen, men även grundkurser. En av våra andra estetiska kurser heter estetisk kommunikation. Detta är ett ämne där man får prova på nya saker. Vi har det här ämnet tillsammans med musikerna. Det gör att vi ibland får sjunga och spela musik medans de provar på att dansa.

Vi fotograferar och skapar även kortfilmer. Estetisk kommunikation är helt enkelt ett ganska brett ämne där man lär sig att skapa olika “uttryck” med olika metoder.

Efter att jag har haft alla lektioner och dagen är slut brukar jag plugga lite kort, träffas med en kompis och gymma. Sedan brukar jag vara lagom trött till att sova och förbereda mig för en ny dag.

Fredag 23 november

Jag hade tänkt att växla ämne idag. Att prata om andra intressen än just dans. Utöver att dansa spelar jag gitarr. Jag är självlärd så jag skulle inte säga att jag är särskilt enastående. Men det är något jag tycker är kul. Jag köpte min gitarr när jag gick i nian. Jag hade inga speciella musikkunskaper utöver det jag hade fått lära mig i skolan.

Mitt andra huvudintresse är gym. Jag vet inte riktigt i vilken sorts kategori det hamnar i. Jag har dock inte gymmat särskilt länge då jag började i somras. Innan dess gick jag på fäktning i Göteborg. Anledningen till att jag började gymma var för att hålla mig i form under sommarlovet, då fäktningen och dansen hade uppehåll. Efter det tyckte jag att de var så kul att jag fortsatte.

Jag gymmar också som ett tillägg till dansen. Med det menar jag att jag tycker själv att jag kan dansa bättre när jag har en mer aktiv kropp. Detta leder mig lite till en fråga jag får ibland. ”Behöver man vara vältränad som dansare?” Jag skulle säga att det beror på vilken nivå man dansar på. Självklart går det att dansa trots att man inte är jättevältränad, men jag tycker att det underlättar en hel del om man är vältränad.

För att försöka beskriva det på ett någorlunda bra sätt så är det lättare att göra vissa saker med 5 kilo extra muskler än vad det är med 5 kilo extra fett. Jag försöker inte att vara elak när jag säger detta. Därför att man kan fortfarande ha en väldigt bra teknik oavsett vad man har för kroppsbyggnad. Men det handlar även om att orka. Dans är en sport där det handlar en del om estetik. Inte bara dansmässigt skulle jag dessutom säga. Jag minns till exempel en balettlektion när vi skulle lära oss ett nytt lite halvsvårt steg. Vår lärare delade upp oss i två grupper där den ena gruppen var de som gjorde steget bra och den andra var de som inte gjorde steget lika bra. Jag minns att någon sa att det var lite elakt, och då svarade han ”jag är inte elak, jag är objektiv”.

Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag faktiskt att det var ett väldigt bra svar. Jag kan dessutom absolut förstå honom. Självklart var det inte särskilt kul att vara med i den gruppen som inte gjorde det steget lika bra. Men det motiverade mig till att lära mig steget. Med denna lilla historia försöker jag säga att jag tror att det är en stor del av dansen. Dansen är oftast inte elak utan den är objektiv.

Foto: Privat

 

Torsdag 22 november

Idag ska jag skriva lite om själva dansen. Jag började dansa när jag var 4 år. Jag och min bror dansade, och båda två tyckte det var kul. Men han tröttnade ganska fort på det, medan jag fortsatte att häpnas av det. Detta gjorde att jag fortsatte även när jag blev äldre. Jag tror att jag gick någon av mina första hip hop-kurser när jag var 7 år. Sedan dess var jag såld.

Jag hade provat på lite olika danskurser för barn när jag var yngre, men det var inga specifika stilar. Men när jag kollade på TV och såg alla häftiga dansare som dansade hip hop ville jag prova det. Därför fick jag hjälp av mina föräldrar att hitta en kurs och jag tyckte att det var jättekul. Jag tyckte om musiken och hur man dansade till den. Jag kände mig jättehäftig.

Tack vare detta blev jag intresserad av andra stilar som påminde om hip hop. Så jag provade på breakdance, som jag också tyckte var jättekul. Sedan provade jag några street-klasser och till slut upptäckte jag något som hette popping. När jag provade popping var det lika kul som första gången jag dansade. Man fick ännu fler möjligheter och steg. Vilket är en av anledningarna till att jag provade nya stilar. Jag tyckte också att det var en så häftig dans.

Vad jag har förstått det som så är det meningen att det ska påminna om animeringar. Det går ut på att på att man till exempel gör ett steg och sedan gör ungefär som en paus i steget där man spänner armar och ben och slappnar. Det kallas för en ”popp” och är svårare än vad det låter. Jag tänkte att det säkert inte kunde vara så svårt men problemet är oftast inte att spänna och slappna av. Det handlar om hur fort man kan göra det. Desto snabbare man kan spänna och slappna av kombinerat med hur många muskler man kan använda samtidigt bestämmer till stor del hur tydlig ”poppen” blir.

Foto: Privat
Foto: Privat

 
Onsdag 21 november
 
Som jag nämnde igår så jobbar vi mycket med att uppträda och att synas. Det finns flera anledningar till detta. En anledning är att vi försöker visa upp vår linje. Men också för att vi som dansare ska få en chans att synas om vi vill jobba med dans, och även få prova på hur det är att dansa och uppträda på olika scener. 
Vi har till exempel Alströmers egna teater som är väldigt fin, och det är alltid kul att få dansa där. Men vi dansar även i Varas konserthus som är en väldigt häftig upplevelse. Jag tycker själv oftast att det är riktigt kul att dansa på stora scener. Det ger en häftig känsla när man står på scenen och kollar ut i publiken. Men det är också bättre ljud och ljus.
Jag gillar dessutom större scener därför att de som kommer och kollar på föreställningen själva har valt det. Det gör att de oftast är mer intresserade av föreställningen. Jag menar inte att det inte är kul att dansa för skolor, men det är inte alla som är intresserade av dans. Vilket är helt okej och jag kan även förstå att man inte riktigt orkar kolla på det. 
Men det är det som gör det så fantastiskt att få dansa på större scener. Det är väldigt trevligt faktiskt, att folk kommer för att kolla oavsett om de känner mig eller någon annan i klassen. De kommer dit för att de vill se en dansföreställning. Just den uppskattningen för det vi gör är väldigt trevlig. Vilket, om jag ska vara ärlig, är en stor anledning till att jag tycker om att uppträda så mycket. 
Det hade inte varit lika kul om man inte fick alla applåder i slutet av en föreställning och man tycker om uppmärksamheten. Det är det tillsammans med att jag faktiskt gärna vill bli dansare efter gymnasiet. Just tack vare den här känslan man får när man jobbar tillsammans med andra, visar upp något och folk tycker om det. Det gör att jag tycker att det är så kul att uppträda.

Tisdag 20 november

En av anledningarna till att jag gillar estetlinjen så mycket är att det alltid finns något att göra. Vi har hela tiden nya projekt och föreställningar. Vi har till exempel ett projekt just nu, där vi åker till olika skolor och dansar. Vi har därför jobbat med att komma på ett flertal koreografier, och nu denna veckan ska vi framträda. Första uppvisningen var i går, måndag. Det är ofta kul att uppträda men det kan också bli stressigt och nervöst.

Jag och min klass. Foto: Privat

Jag tänkte att de skulle vara lättare att uppträda på små scener i takt med att man började dansa på större och större scener. Men istället har det nästan börjat bli tvärtom. Jag tror att det är så för att man på sätt och vis får mer kontakt med publiken på små scener. På större scener är det nästan alltid strålkastare eller starka lampor som lyser på vilket gör att man inte ser publiken lika bra.

Jag minns att jag hade problem med att uppträda när jag var yngre på grund av att jag blev så nervös. Men det har börjat gå över, dels på grund av att jag har börjat lära mig att hålla mig lugn och att låta bli att tänka på alla dåliga saker som kan hända. Men också för att vi i vår klass är väldigt duktiga på att stötta varandra. Jag tror dock inte att det är något speciellt med just min klass. Man taggar varandra och ger komplimanger även till de andra klasserna.

Dansuppträdande. Foto: Privat

Måndag 19 november

Jag kommer ihåg när jag gick i nian och det började bli dags att bestämma sig angående gymnasievalet. Jag var lite osäker på vad jag ville gå för linje och vad jag ville göra, men sen tänkte jag att det kanske hade varit kul om jag kunde få dansa på skoltid. Jag valde att kolla hur det såg ut på estetiska dansprogrammet.

När jag var på det programmet på besöksdagen så kändes det verkligen som att jag hade hittat rätt. Jag behövde inte leta mer, jag hade hittat det jag letade efter. Jag valde därför att söka till estetiska programmet och sedan kom antagningsprovet vilket gjorde mig väldigt nervös. Jag var dessutom extra nervös eftersom jag inte kunde göra antagningsprovet samtidigt som alla andra i min klass. Detta gjorde att jag var tvungen att vara med på en danslektion med några som valt till dans.

Fram tills dess hade jag bara dansat hiphop eller liknande stilar, men nu var det jazz och modernt. Detta var två stilar som var väldigt nya för mig och skrämde mig lite i början men jag var fast besluten att komma in på programmet och det gjorde jag. Men detta var bara början. Jag gick från att endast ha dansat hiphop till att dansa balett, modern jazz och även hiphop fyra gånger i veckan.

Jag kommer ihåg att jag var lite skeptisk när jag hörde att vi skulle dansa balett, men blev förvånad över hur mycket jag faktiskt tyckte om det. Det händer till och med att jag saknar det lite nu när vi inte har det i tvåan. Jag var däremot mer positiv till jazzen, men var inte beredd på hur svårt det skulle bli att bibehålla den där ”jazziga” känslan när man dansade och gjorde piruetter.

Det var en stor kontrast för mig att gå från hiphopens ”tunga” känsla till jazzens oftast mer ”lättsamma” känsla. Jag tyckte dock att alla dessa nya stilar och utmaningar var väldigt roliga. Jag har även lärt mig väldigt mycket tack vare detta och ångrar inte att jag valde dansestetiska programmet, inte ens när man kände att det var omöjligt att lära sig göra en piruett utan att ramla.

  • Sebastian Brandt
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.