• Detta fanns i kassen på bilden på första sidan. Det är väl inte det här som vi vill se på gatorna? Kom med i Motståndsrörelsen och hjälp till du också.

Krönika: Jag är en motståndskvinna

krönika

Jag har gått med i motståndsrörelsen. Efter lång tid av irritation över sakernas tillstånd har jag bestämt mig för aktion. Rörelsen är så hemlig att jag inte vet vilka de andra medlemmarna är, eller om det finns några. I mörka stunder tvivlar jag. Är nog helt ensam ändå.

Jag har smugit med mina aktioner och mest hållit till hemma på egen gata, men nu är positionerna framflyttade och motståndet helt öppet på ljusan dagen utanför mitt eget kvarter och utan att skämmas. Jag hoppas att vi blir fler. Snart. För det behövs verkligen.

Vad jag gör? Jag plockar skräp!

Ta en titt på bilden. Alltihop plockat på min väg till jobbet den 12 februari på förmiddagen. En sträcka på cirka 1 500 meter från Skåne­gatan via Alströmervallen, Bollvägen, Nolhaga park, förbi Kabom, polishuset och Hill fram till Tidningshuset på Södra Ringgatan.

Jag har bara plockat det jag typ snubblat över, inga avstickare utanför vägen. Reultatet: en full påse skräp som verkligen inte borde hamnat på gatan från början.

Är det inte rent ut sagt för djävligt?!

Vad ska vi göra åt det? Ja, jag vet verkligen inte, bara att jag mår illa när man ser hur vissa släpphänta individer behandlar vår annars vackra stad.

Jag tänker fortsätta plocka skräp, hoppas du som läser vill hjälpa till och gå med i motståndsrörelsen du med. Kanske kan vi bli så många att vi blir en hel motståndsarmé som rensar rent i vår stad.

Dessutom tycker jag att vi ska läxa upp dem vi ser som skräpar ner. Det har vi rätt till.

Nedskräpning är ju numera kriminaliserat, men det verkar inte ha hjälpt stort. Kanske en utskällning av ilsken tant (som jag) kan vara mer effektivt?! 

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.