Låt denna rivning bli den sista

Debatt

I dagarna rivs två kulturbyggnader i Alingsås: ett större boningshus och en drängstuga tillhörande den tidigare arrendegården intill den gamla prästgården vid Prästgårdsvägen. I och med rivningen försvinner också en för Alingsås unik kulturmiljö. En fridfull småstadsmiljö där man fortfarande kan skönja hur det såg ut strax utanför stadens ringgator vid tiden omkring det förra seklets början. Efter en lång tid av uteblivet underhåll skattar nu dessa byggnader till sist åt förgängelsen och ytterligare en liten värdefull bit av vår stads historia suddas därmed ut. Detta trots att bebyggelsemiljön i sin helhet ingår i Alingsås kommuns kulturmiljöprogram och av samhällsbyggnadsnämnden har skyddats med q-märkning samt försetts med rivningsförbud i gällande detaljplan. Äkta hussvamp har konstaterats och rivningen är nu ett sorgligt faktum.

Att låta en byggnad stå och förfalla är i sig självt att bryta mot Plan-och bygglagen. När byggnaden därtill har ett konstaterat kulturhistoriskt värde blir den uteblivna omsorgen givetvis än mer allvarlig. Ansvaret för vår gemensamma kulturmiljö delas av oss alla; ett faktum som tydligt fastslås i Kulturmiljölagen. Inte minst så har varje kommun ett stort ansvar för att säkerställa att våra gemensamma kulturmiljöer skyddas och bevaras för framtiden.

Kulturarvet tillhör oss alla. Vi har alla en okränkbar rätt till det. Men vi har alla också en skyldighet att värna och tillvarata det för de som kommer efter oss. De kulturhistoriska värdena är oersättliga. En gång borta – för alltid förlorade. Vi har dem endast till låns.

För oss Socialdemokrater är det en självklarhet att kommunen aktivt ska verka för att skydda och bevara våra kulturbyggnader. För vi ser inte kulturmiljön som ett förlegat hinder utan som en omistlig resurs för vår stad. Vi ser kulturarvet som en källa till identitet, hemkänsla, kontinuitet och inte minst inspiration för framtida bebyggelse.  

I vårt lokala handlingsprogram fastslår vi Socialdemokrater att vi skall verka för ett ännu starkare kommunalt bevarandearbete med höjda ambitioner. För det fordras en planering där kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skyddas och tillvaratas och aldrig står och förfaller till dess att rivning är det enda alternativ som återstår. En planering där kulturarvets värden inte ses som bromsklossar utan istället som värdefulla tillgångar och inspirationskällor. En planering där i politisk enighet beslutade styrdokument får verkligt genomslag och inte reduceras till papperstigrar.

I somras stod Alingsås kommun värd för en uppskattad internationell Trästadskonferens där vi själva framhävde vår stads särart som välbevarad trästad. I år fyller vår stad 400 år och även här lyfts vår kulturmiljö fram som en för hela kommunen stor tillgång. Jubileumsåret till trots blir ännu i vår tid kulturbyggnader grävskopornas rov – låt vara i detta fall på grund av äkta hussvamp.

Låt oss nu enas om att rivningarnas tid är förbi i vår kommun. Låt denna rivning bli den sista.

Simon Waern (S) – Kommunalråd i opposition

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.