Foto: Filip Landqvist

Gulddrömmarna i kras för AHK

Handboll

Festen kom av sig, guldet blev till små sandkorn som rann ur AHK:s händer.
Sävehof är svenska mästare efter en imponerade andra halvlek mot ett håglöst, chockat Alingsås.

Den gula kurvan i Estrad jublade medan den kompakta blåa massan som samlats för att jubla in ett SM-guld på hemmaplan var chockade.

Precis som spelarna på planen.

AHK var inte ens i närheten att slå Sävehof i andra halvlek och det blev istället en överkörning som i vissa stunder gränsade mot pinsamt. Sävehof är svenska mästare, Alingsås är silvermedaljörer.

Man ledde i paus med ett måls marginal, 11–10, men hade ändå mer att ge i matchen mot Sävehof. Men istället blev det precis tvärtom.

Gästerna inledde andra halvlek på ett näst intill fläckfritt vis och höll Alingsås mållösa framåt i hela tio minuter innan Fredrik Teern tog saken i egna händer.

Just Teern var den enda som visade att han ville och vågade i andra halvlek. Hans lagkamrater stod handfallna, chockade och utan handlingskraft mot ett Sävehof som fick träff på allt. Publiken visade också sin klass matchen igenom, klappade och höll igång, stod upp och försökte dra igång laget. Men det hjälpte inte heller.

Segern med 27–20 var nästan i underkant under en andra halvlek där AHK aldrig var nära att få lyfta bucklan.

Efteråt fick Mikael Franzén konstatera att detta var bland de tyngsta kvällarna i hans tränarkarriär.

– Det är en av mina deppigaste förluster, även om den är solklar. Det här är ett av de häftigaste lagen jag tränat men vi orkar inte i sista matchen riktigt. Vi bränner för mycket i början på andra och sedan har vi en jobbig uppförsbacke. Vi har gjort något magiskt här men får inte det sista att stämma.

– Jag känner mig helt… Vi har jobbat så jävla hårt för det här och sedan stå här med silver… Det är tomt, tomt.

Vad säger du till spelarna efter det här?

– Inte så mycket just nu, men resan vi gjort… Jag är stolt över det här gänget som rest sig så många gånger, men vi orkar inte göra det en sista gång. Oerhört tungt.

Var det mentalt det brast eller fysiskt?

– Nej men det är små marginaler, dom får några räddningar och så vänder matchen medan vi bränner straffar och så. Det är smått men inget att säga om, en solklar seger.

Extra tungt på hemmaplan såklart?

– Ja, inför den här fantastiska publiken. Dom är sköna, jäkligt sköna.

Vad gör du själv för att hantera såna här förluster?

– Åker hem och lägger mig i fosterställning några dagar, sedan får vi se. Det var inte det här jag funderade på när jag kom hit idag.

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.