Arkivbild: Katrin Niklasson
Zahraa Aldoujaili.

Tyckare: Zahraa Aldoujaili

Tyckt.

Jag kollar runt, och jag tänker. Likt vår lilla mysiga stad varit insvept i filmens magiska värld den senaste tiden, är det som att vi själva ständigt lever i ett litet urklipp av verkligheten.

En tillräckligt rymlig bubbla där de flesta av oss väljer att rikta sina kameror på små fokuspunkter och låter det påverka hur andra uppfattar helheten. Just det har fått mig att se en del saker. Jag ser hur allt snävare synsätt försöker utmana de fria, öppna tankarna folk kämpar blodigt hårt för att bibehålla och rota fast i samhället. Jag ser hur barn, unga och vuxna mår alltmer sämre. Kan vara prestationsångest, kroppshets, ohållbara normer, frånvaro av rätt vägledning till stress hemma och på jobbet, utmattning, psykisk ohälsa och vad mer som finns.

Jag kollar runt och hör, hur problemen bara blir fler. Hur önskan om att växa och bli en attraktivare stad driver påbyggandet av bostäder men fasar ut det som gör just den här staden attraktiv. Hur storstädernas hejdlösa påbyggnadsarbete, det ständiga jagande
efter det större, av
någon konstig anledning
inte lyckas ge hem åt alla som strävar efter att ha ett eget, stabilt liv.

Jag hör hur illa det kan gå för de som inte lyckas finna sitt egna liv. Hur droger finns runt gathörnen i storstäderna så som i min lilla uppväxtort Höganäs. Hur det har gjort att fler jämnåriga, till och med yngre, får sitt liv taget ifrån dem på grund av den allt mer
eskalerade gängkriminaliteten. Det hörs hur hatet sprider sig i det när landet och långa vägar runtomkring, och vad man än gör verkar det fortsätta eka.

I just en sådan där bekväm bubbla sitter jag också och hör inte bara hur Sverige utan hur hela världen därpå krackelerar. Europa hetare än någonsin, humanitära katastrofer i bland annat Sudan, Palestina ochYemen folk t o m måste kämpa för att uppmärksamma, medan branden i ett nästan tomt Notre-Dame fick halva världen att tappa andan. På tal om bränder, lär skogarna få sota ännu för våra gångna misstag?

Så länge får vi dessutom även bevittna hur politiker mördas för att denne stod upp för utsatta människors rättigheter och hur två mäktiga män kastar skit på varandra och snart kan tänkas dra in resterande i ytterligare ett onödigt krig. Hur kan dessa vuxna människor tro att de är så bra på att ta hand om och styra saker och ting, när världen styrs med en trasig handbroms och bleknande ljus käpprätt åt fanders? När ska vi äntligen kika ut genom den lilla kvava bubblan och inse att vi knappastlever i någon trevlig verklighet? För det här ser inte ut att bli roligt alls.

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.