Foto: ALINGSÅS KOMMUN
Malin Helltén, kommunikationschef & framtidsstrateg och Kjell Hult, utvecklingschef, Alingsås kommun.

Tyckare: Kjell Hult

Tyckt.

En stad bygger inte sig själv. Det sker inte heller slumpvis utan varje byggnation och varje förändring föregås av idéer, utkast, diskussioner, planering och beräkningar. Deltagare är i slutändan alla invånare, mer eller mindre, mest i form av att flytta in i och bebo ett område – det är ju faktiskt först då som ett område får sin karaktär, att levande människor bor, verkar och rör sig där.
Men i det tidiga skedet, planeringsstadiet, är det oftast några få personer som agerar nyckelaktörer. Det är initiativtagarna som kommer med huvudidén, det är planerarna som omsätter idéerna i konkreta kartor och kalkyler, det är beslutsfattarna som diskuterar, vrider och vänder och slutligen beslutar, och det är genomförarna som sedan bygger det som beslutats. Allt detta är en lång process, oftast många år, som innehåller olika moment där man går från övergripande perspektiv till allt mer konkreta handlingar. Hela processen är mycket fascinerande, där roller kan förändras, perspektiv förskjutas, debatter uppstå, oväsentligheter ta stort utrymme, tidsplaner rubbas, kalkyler ändras, nya idéer spelas in, planer överklagas och mycket annat.
Jag har fått möjligheten att medverka i nästan alla sådana utvecklingsprocesser i Alingsås under de senaste drygt 40 åren och skall här i AT framöver ge några exempel.
Jag väljer den här gången att fokusera på västra delarna ut längs Kungälvsvägen, som vi med ett gemensamt namn kan kalla Noltorpområdet.

Efter att under efterkrigstiden byggt nya stadsdelar i Stockslycke och Östlyckan började man nu på 1960-talet rikta blickarna mot de öppna fälten i väster, utanför Sidenvägen och Tennisvägen. Här planerades och byggdes sedan i rask takt ett nytt stort område för flerbostadshus med kvartersnamn som Bananen, Päronet, Citronen. Många barnfamiljer fick här sin första bostad. Ny, modern, gymnasieskola planerades och stod färdig i slutet av 60-talet. Sedan stannade man upp, en process startade: om här skall bli en helt ny stadsdel, då måste vi fundera igenom vad den skall innehålla och hur den skall byggas ut. Noltorpsområdet hade växt från ingenting till att nu ha över 2000 invånare.
Resultatet blev att man medvetet valde att inte fortsätta bygga flerbostadshus, trots att behovet var stort. (De byggdes i ytterligare en nyskapad stadsdel, Brogården, istället. Återkommer om det.) Beslutet blev att bredda bostadsutbudet, att gå över till att planera och bygga radhus på Tegelbruksängen och villor på Tegelbruksviken och uppe på Enehagen. Vi är nu i mitten av 1970-talet. Nybyggarandan var enorm.

Hela denna efterkrigsplanering hade bilen som norm, trafikplaneringens huvudprincip blev fordonsseparering. En bärande idé var att skapa en fullvärdig stadsdel som komplement till stadskärnan. I början av 1970-talet byggdes en skola för området, Noltorpsskolan. Mot slutet av decenniet skapades sedan Noltorp Centrum, med service i form av stor livsmedelsbutik, kiosk, postkontor, mm. Dessutom daghem, vårdcentral, servicehuset Hagagården och två kyrkobyggnader. Det sjöd av nybyggaranda och framtidstro i hela området.
Runt decennieskiftet mellan 1970-80 talen tog man en ny tankepaus och sig ställde frågan: skulle man stanna här, ta ett uppehåll under, säg, tio år, för att sedan fortsätta med de öppna fält som fortfarande återstod? Eller skulle man braka på för fullt? Fortfarande var efterfrågan på nya bostäder stor i Alingsås, frågan var bara var utbyggnaden skulle ske, i en annan stadsdel eller här?

Efter mycket diskussioner valde man att fortsätta på Noltorp. Men nu skapade man en annan byggstil. Radhus och grupphus blev modellen för 1980-talet. Västra Noltorp byggdes så. Strax därefter gick man planeringsmässigt över Kungälvsvägen och började bygga på Kvarnbackenområdet. Här byggdes mängder av radhus, men längre upp på sluttningen blev det villor. Ytterligare en skola fick byggas, för alla unga familjerna. På slutet av årtiondet avslutades Kvarnbacken sedan med sex imposanta terrasshus i hyres- och bostadsrätt.

I början av 1990-talet var så gott som nordvästra Alingsås helt färdigbyggd. Vissa kompletteringar av nybebyggelse gjordes, men i stort blev det inga förändringar. Här bodde nu mer än 5000 invånare.
Under närmaste 20 åren gick livet sin gilla gång, barnen växte upp och flyttade hemifrån medan föräldrarna, nu medelålders, stannade kvar. Nu kom förändringarna. I Noltorp centrum försvann först Posten och sedan även Vårdcentralen. Den ”nya” Kvarnbackenskolan fick läggas ned för brist på barn!

Slutsatsen är, tvingas jag konstatera, att stadsdelen byggdes ut för snabbt. Den borde ha fått ”sätta sig” ungefär halvvägs för att fullföljas 10-15 år senare.
Vad händer i framtiden? Nu, mer än 40 år senare kommer sakta nästa planeringsvåg. Vårdcentralen har öppnat igen, Noltorpskolan byggs om och till, gamla flerbostadshus renoveras och ett stort nytillskott har skapats vid Bollvägen, snart byggs det vid gamla Yrkesskolan, småningom på de stora p-ytorna framför kv Citronen och kanske även i mitten, runt Noltorp Centrum. Noltorp går en spännande framtid till mötes!

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.