”Ljuger för ena hälften och snackar skit för andra”

Handboll

Efter en karriär som spelare och tränare har AHK:s forne SM-guldshjälte Gustav Rydergård hittat en ny roll i handbollsvärlden.
Den som handbollsagent.
I en lång intervju med AT-sporten ger han sin syn på branschen han precis klivit in i. Och hur han vill förändra den.

Det är sådär lagom varmt och soligt den här fredagsförmiddagen i centrala Göteborg.
Gustav Rydergård och hans kompanjon Markus Becker njuter av morgonkaffet på hotellet i stan som dom bott på under Partille Cup.
För Becker väntar ett flyg hem, för Rydergård en bilresa till Stockholm dit han flyttat nyligen. Tillsammans har man under ungdomshandbollsturneringen försökt hitta nästa stora spelare.
Han är nämligen spelaragent numera, den gode ”Gus”.
– För tre år sedan slutade jag som spelare och blev istället erbjuden jobb som assisterande tränare i Lemgo med 30 procent av tjänsten som scout. Det var en helt ny grej som Lemgo satsade på. Som scout byggde jag en databas över alla intressanta unga spelare i Europa, där jag var tvungen att se alla lag spela minst en gång. Det kunde vara allt från ungerska division III till portugisiska division II. Jag fick ju betalt för att inte missa något, säger Rydergård och tar en klunk till av kaffet.

Hittade rätt
Skadekris i Lemgo blev vägen in i agentvärlden för honom, när en ny spelare behövdes på högernio och ekonomin var minst sagt tuff.
– Jag fick kontakt med min kollega här bredvid mig, Markus Becker, som hade en ungersk spelare som spelade i en lada någonstans. Markus hade försökt få in honom i Bundesliga länge. Men jag hade redan koll på den killen, Donát Bartók, och plockade in honom till Lemgo på träning. Ett år senare var han ungersk landslagsman. Och någonstans där såg väl Markus att jag hade ett öga för det här jobbet.
Efter en tid som tränare sökte sig Rydergård vidare, ”mer politik än handboll” beskriver han tränaryrket. Han tog över som ungdomsansvarig i en grannklubb längre ner i seriesystemet men snart gjorde Markus Beckers ”tjat om att komma och jobba med honom” att Rydergård övervägde en karriär som spelaragent.
Inte minst för familjens skull.
– Jag har en civil situation med min son och mitt ex som bor i Bukarest. Jag åker dit så ofta jag kan, helst en gång i månaden och försöker ha en normal papparelation. Det går, men inte om man har ett jobb där man reser hela tiden. Och Markus såg väl att jag hade talang för att hitta andra talanger, säger han med ett leende.

Jobba på annat sätt
Rydergård tror och hoppas att hans handbollsöga och sätt att arbeta på ska ge honom en fördel inom agentbranschen
– Andra agenter hör av sig till varenda namn när en lista på ungdomslandslagsspelare dyker upp. I Sverige har vi en-två stycken som verkligen dammsuger marknaden men som inte har koll på handboll. Dom behöver inte ha det heller för dom har inte haft någon konkurrens. Min fördel, hoppas jag, gentemot dom är att jag kan se på en 18-åring vilken framtida potential den har.
Hur ser du det?
– Det handlar mycket om rörelsemönster och vilken position dom spelar på. Man kan bli en stabil linjespelare utan vissa spetsegenskaper men jag letar efter en ny Jannik Kohlbacher, inte en ny Gustav Rydergård (skratt)!
– Att se någon som kan bli en stabil spelare i Handbollsligan är inte svårt. Där handlar det mer om skallen än något annat. Att däremot se någon som kan ta nästa kliv efter det, det är det svåra.

Tuff kritik
Han återkommer ofta under vårt samtal till hur han ser på agentbranschen inom handbollen idag. Rydergård gör gällande att det råder en slags ”kvantitet framför kvalitet” i sättet många av hans nya kollegor jobbar.
– Jag försöker handplocka ett par spelare i varje årgång i Europa, svenska eller inte. Då kan jag göra ett individuellt jobb utefter varje individs behov och utefter var denne befinner sig på sin karriärs– och mognadstrappa. Jag besöker alla var dom än är och tar inte på mig mer jobb än att jag kan finnas tillgänglig för alla mina klienter när de behöver mig. Jag jobbar med få spelare av en anledning helt enkelt.
De som dammsuger har väl en fördel av att ha en stor träffyta?
– Jo men dom sitter samtidigt och ljuger för ena hälften av sina spelare och snackar skit för andra hälften. Om en agent har 200 spelare… Hur många dagar har du på ett år? Ringer dom varje spelare en gång på ett år, så är det en gång. Men som spelare har du kanske större behov än så. Du måste rättfärdiga ditt jobb som agent också.
På vilket sätt menar du att ditt sätt att jobba är annorlunda?
– För spelare i olika situationer kan det handla om olika saker. En U17-spelare som jag har tagit kontakt med kan jag erbjuda ett bollplank. Det kan vara skönt med någon som har gjort det du drömmer om som ung och som kan guida dig igenom minfälten som kommer med det här livet. I vissa fall har jag jobbat med videoanalyser för min spelare. I andra fall har det handlat om att åka ned till Bukarest och hoppa ner på planen för att markera närvaro till en klubb som inte ville betala en skadad spelares lön. Återigen, hur ska man kunna göra det här med 200 spelare?

Intern konkurrens
Bland den massiva kritik mot agentmarknaden som Gustav Rydergård framför nämns bland annat att en spelarflytt mellan två likvärdiga klubbar ibland enbart gynnar agenten.
– Det finns agenter som suger upp marknaden och skickar en spelare från en allsvensk klubb till en annan utan tanke på utveckling, bara för att spelaren ska få 3 000 mer i månaden. Tänk på att agenten tjänar bara pengar när spelaren signar nytt kontrakt och provisionen ökar med lönen.
Han säger vidare att det finns intern konkurrens i svenska trupper, spelare på samma position, i samma lag, som har samma agent.
– Det är för att det är inavel i agentbranschen och det såg jag tydligt under min tid i Lemgo. Säg att vi ville ha en ung målvakt. då kunde agenten skicka en lista med alla tre målvakter från samma klubb. Och det är ännu värre om man kommer ut och tittar på marknaden i Europa. Folk blir lurade både där och här hemma. Jag försöker hålla mig utanför allt det där. Jag vill göra ett så bra jobb som möjligt för en grupp spelare som är så liten att jag kan gå dom till mötes med allt.
Rydergård anser att man som spelare och agent ibland kan stirra sig blind på att hela tiden ta nästa steg.
– Alla steg behöver inte vara uppåt, ibland kanske man måste ta ett kliv åt sidan eller nedåt och det är där poängen med att ha färre spelare ligger. Jag kan inte bara skita i spelaren om hens utveckling inte är spikrak. Potentialen är fortfarande där och för att den skall komma till sin rätt måste man kunna presentera alternativa vägar och framförallt ha tid och ork att prioritera spelaren i fråga på samma sätt som någon som är MVP i U21-VM eller är skyttekung i Rumänien.
– Här i Sverige ringer man 15-16-åringar numera och berättar en massa skit. Det är väldigt lätt att sälja in det här yrket på rosa moln men desto svårare om man är ärlig med de negativa sidorna på samma gång.
Håller agentmarknaden i handbollen på att bli som agentmarknaden i exempelvis fotboll, där agenterna får allt större makt?
– Jag vet inte hur fotbollen är så, den är väl ännu mer kriminell än handbollen kan jag tänka mig. Det är en hästmarknad, men det ska man veta att handbollen också är. Den är extremt oreglerad enbar för att ingen någonsin behövt jobba för att vara agent. Du behöver inte ens göra det på heltid. Du kan sitta hemma i soffan och prata i telefon. Kan dom handboll? Kan du fråga något om handboll? Känner dom någon i någon klubb på riktigt? Jag är tveksam. Man behöver inte göra så mycket som agent i handboll idag.

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.