Tacksamt tar jag emot Ivo:s granskning. Jag är en man i 85 års åldern, med flera kroniska sjukdomar. Vid ett tillfälle hade jag hemsjukvård. För att jag behövde förlita mig på att personal kunde ta över den medicinska översynen i en period jag inte orkade själv.
Innan jag blev hemskickad från sjukhuset med nyupptäckt diabetes, fick jag 15 minuter introduktion av en sköterska om hur blodsocker, och insulinsprutorna fungerade (men ingen info om matens betydelse). Fick hämta insulinet på apotek, men där fanns inga kanyler, där informerade de mig om att jag skulle beställa på Skövdedepån, och få kanyler levererade några dagar senare. På sjukhusavdelning kunde de inte lämna ut några kanyler för det skulle belasta deras kostnadskonto. Fick själv lösa det genom att låna kanyler av en medpatient. När jag kom hem var inte hemsjukvården informerade. Den första personen från hemsjukvården dök upp först efter ett par dagar. Därefter kom det 15 olika personer på 14 dagar. Hemsjukvården besökte mig två gånger per dag. Från början hade inte någon av personal koden till medicinskåpet, utan fick ringa och kontrollera med föregående person som varit hemma hos mig. Mina mediciner hade de ingen kontroll på, inte heller framförhållning vid beställning från depån.
De var inte informerade om vad de skulle göra, utan frågade mig, vad jag behövde hjälp med. Jag svarade att jag behövde hjälp med insulinet, blodsockret, mediciner och att sätta på mig stödstrumpor. Strumporna var hemtjänstens uppgift så det kunde inte hemsjukvården utföra. Men hemtjänst hade jag inte då. När blodsockret var skyhögt, visste personalen inte vad de skulle göra, utan att jag fick ge dem instruktioner som jag själv läst mig fram till, så kommunikationen med ansvarig sjuksköterska var tydligen inget som fungerade. Tur var att jag hade talet kvar efter min stroke, hur hade personalen blivit informerade annars.
När VC-läkaren skulle komma på besök, ringde hon tio minuter innan avtalad tid och sa att hon inte hade tillgång till bil. Vid flera tillfällen missade hon att ringa på avtalad tid, så jag och mina anhöriga som fixat sig ledigt för att delta i samtalen väntade på telesamtal som inte kom.
Personalen i hemsjukvården var trevliga och hjälpsamma. De må ha en formell kompetens och adekvat utbildning. Men det fattas något, för det funkade inte som man kan förvänta sig. Om det fattas reell kompetens och erfarenhet, eller om det är en organisatorisk fråga, det överlåter jag till någon annan att avgöra. Det jag har nämnt här är ett axplock av allt som kunde fungerat bättre. Så ja, Ivo:s granskning stämmer säkert, och inte som Lotta Pamp menar, att den är onyanserad och anmärkningsvärd. Vart fall sett ifrån ett patientperspektiv, så upplevs det inte patientsäkert och känslan av trygghet uteblev.
En patient
LÄS MER:Anmärkningsvärt sätt att hantera kritik
LÄS MER:Efter IVO:s kritik – kommunens svar: ”De har en felaktig bild”