Slutreplik: Jag kritiserar inte arbetet som sådant

Om personalfrågan är så viktig, varför gör man då allt för att avskräcka folk från att vilja satsa på vårdyrket, skriver signaturen Engagerad samhällsmedborgare i en slutreplik.

ANNONS
|

Den 13/3 skrev jag en insändare, där jag ifrågasatte den ensidigt negativa bild som målas upp gällande vårdyrket och i synnerhet då äldreomsorgen. Som väntat har jag fått flera arga och upprörda repliker på den.

Den 16/3 skriver Ulrica H att jag "beskriver personalen så illa", att jag "tynger ner personalen och ger dem dåligt samvete". Hon uppmanar mig därför att jobba ett år inom äldreomsorgen för att fatta hur illa det är.

Den 21/3 förstärker "Kompetent personal" den negativa bilden, och anger att skälen skulle vara: 1) Det är ett kvinnodominerat yrke, 2) Ett svagt fackförbund, 3) våra dåliga politiker. De undrar dessutom, om jag själv är intresserad av att få en god omsorg.

ANNONS

Den 23/3 skriver Jennie Eriksson att hon blir bestört över min insändare, där hon tycker att "du tar dig tid att hårt kritisera ett arbete du aldrig befunnit dig i". Därefter bjuds jag in till att delta en vecka eller två på hennes arbetsplats och med egna ögon se eländet.

Jag tackar så mycket för inbjudan, men det var ju inte alls det jag ville ha fram med min insändare. Jag kritiserar över huvud taget inte arbetet som sådant. Det är bara att läsa innantill. Om man inte själv har erfarenhet av att jobba inom vissa yrken, så anses man inte ha rätt att ha en åsikt. I det här fallet handlar det om skattefinansierad verksamhet - och jag är skattebetalare - så jag anser mig visst ha rätt att tycka till om hur dåligt resultatet tycks ha blivit. Man matas ständigt med berättelser om omänsklig behandling av de gamla, utsliten personal, dålig miljö och en ännu sämre arbetsledning. Brist på personal anges som en av de främsta anledningarna till att den lilla personal som finns "går på knäna".

Om personalfrågan är så viktig, varför gör man då allt för att avskräcka folk från att vilja satsa på vårdyrket? Ett yrke som beskrivs som ett rent elände och en arbetssituation som är omöjlig - vad finns det för lockande det i det? Risken är uppenbar att man skapar en permanent, skriande brist på utbildad personal inom vård och omsorg.

Jag väntar på att någon enda bland personalen som INTE går till jobbet och mår dåligt varje dag, men kanske vågar man inte träda fram och berätta om det. Trots allt finns det väl en anledning till att man en gång sökte sig till yrket, och att man stannat kvar?

Att skylla på politikerna är inte seriöst. De har inte rätt att styra verksamheten, bara att tilldela medlen. Det är cheferna som är ansvariga. Dåliga chefer finns överallt, men det är ett annat problem.

Engagerad samhällsmedborgare

LÄS MER:Sluta tala illa om era yrken

LÄS MER:Replik: Testa själv att jobba i äldreomsorgen

LÄS MER:Du är välkommen att jobba med mig på äldreboendet

ANNONS