Nu driver hon och maken Mats Eriksson Glasscaféet på Lilla Torget i Alingsås. Dessutom öppnar paret i år ett konstgalleri på Norinderska gården på Kungsgatan.
Du ska inte vara anställd, Elisabeth, du ska vara egen...
– Du ska inte vara anställd, Elisabeth, du ska vara egen. Ja, så brukade pappa Lars, som var resande i presentartiklar, säga när unga Elisabeth kom hem och klagade på chefen eller något annat på jobbet. Det blev visserligen ett gäng anställningar först, men till slut fick pappa bestämt rätt ändå. Det egna företagandet började nämligen 2012 när hon och maken köpte ett litet frukosthotell i Tollered med 14 rum.
Men vi kan gå lite längre tillbaka i tiden först. Elisabeth är uppvuxen i Lerum. Mamma kom från Vårgårda och här hade mormor Eivor godisbutik så där har hon också varit en del under barndomen.
Men i vuxen ålder har Elisabeth bara hamnat allt längre nordöst ut från Lerum. Helt fel riktning, enligt idealen från ungdomen.
– Det var ”fint” att bo i Lerum, ansåg vi. Och det enda håll som blickarna var riktade mot var Göteborg. I Floda bodde bara ”bönder”, Tollered fanns inte ens på vår karta. Alingsås, ja, det pratade vi aldrig om. Sen flyttade jag först till Floda, sen till Tollered och nu bor vi i Alingsås, skrattar Elisabeth åt det faktum att idealen förändras.
– Nu bara älskar vi Alingsås. Det är hur bra som helst och vi bor centralt och nära till allt i ett hus från 60-talet.
– Det är förresten också helt fel, för vi tittade ju egentligen efter en gård på landet och ett hus att renovera...
Men men, även här har idealen reviderats med tiden.
Tillbaka till Tollered och hotellet.
– Man ska inte försitta bra tillfällen, säger Elisabeth och berättar om hur hon fick se en annons: ”Litet frukosthotell nära Göteborg säljes”.
– Jag tror förresten att det var i AT.
Hon tände direkt, och affären blev av, men det innebar att familjen var tvungen att sälja sin villa i Floda och själva flytta till en minilägenhet ovanpå hotellet. Här bodde Mats och Elisabeth.
– Den var väl typ 20 kvadratmeter, säger hon.
Parets tvillingpojkar, som vid denna tiden fortfarande gick i gymnasiet, fick varsitt hotellrum att bo i
Parets tvillingpojkar, som vid denna tiden fortfarande gick i gymnasiet, fick varsitt hotellrum att bo i. Äldste sonen hade redan flyttat hemifrån då.
– Att driva hotell är jätteroligt, men samtidigt väldigt bundet, säger Elisabeth om den här perioden.
Så kom år 2015. En flyktingström av mestadels ensamkommande unga pojkar från bland annat Afghanistan nådde Europa och Sverige.
En dag ringde socialförvaltningen i Lerum till hotellet och sa att man hade fått två unga syriska pojkar som man behövde ordna tak över huvudet för, tidsperiod troligen ett par veckor. Kunde man möjligen få hyra två rum på hotellet i Tollered?
Sedan behövde man ett rum till. Och efter några veckor hade Lerum fått anvisat 60 unga afghaner som man skulle ordna bostad till. Får vi hyra alla rummen? undrade socialförvaltningen i Lerum.
Familjerådet gav svaret: ”vi gör det”.
– Det var ju så klart en sak som vi måste diskutera i familjen eftersom vi själva bodde på hotellet. Men familjerådet gav svaret ”vi gör det”, berättar Elisabeth.
Efter en tid omvandlades hotellet till HVB-hemmet Tollebo som Elisabeth och familjen drev i drygt två år tillsammans med även med annan anställd personal. Här bodde elva unga pojkar, två syrier och nio afghaner, samt familjen själv.
Det här gav förstås en inblick i en helt annan värld än vad man hittills varit van vid. Och det har också fött ett starkt engagemang hos Elisabeth för den här gruppen av flyktingar.
När HVB-hemmet på hotellet avvecklades i takt med att pojkarna fyllde 18 år och måste flytta ut bildades Föreningen Tollebobarnen där Elisabeth idag är ordförande.
– Föreningen kämpade med att hitta frivilliga familjehem, två av pojkarna fick bo hos oss och fyra hos andra familjer. Vi ville verkligen inte att de skulle hamna på något större boende, det hade inte varit lyckat.
Idag hyr föreningen ett hus i Floda med tio smålägenheter där flera av pojkarna bor. Det är pojkar som studerar eller arbetar och betalar hyra för sina rum.
Totalt har föreningen engagerat sig i ett 30-tal ungdomar
Totalt har föreningen engagerat sig i ett 30-tal ungdomar i Lerums kommun, och engagemanget fortsätter.
– Sverige kan naturligtvis inte ta hand om alla, men dom som vi redan har tagit in i landet tycker jag att vi ska ta hand om. Jag har full respekt för dessa ungdomars kämpaglöd efter alla svårigheter de har gått igenom. De har faktiskt gjort allt vi har krävt, utbildat sig, lärt sig språket, följt reglerna och inte gjort något fel. Ändå riskerar de att utvisas om de inte hittar fast jobb inom ett halvår efter att gymnasieutbildningen är klar. Och det mitt i en pandemi när jobbsituationen är ansträngd för alla. Det är bedrövligt! För att inte tala om vilket ekonomiskt slöseri det är för Sverige. Det handlar om personer som lärt sig språket och som vi utbildat. När de är beredda att börja jobba och bidra till samhället riskerar dom utvisning. Jag skäms! säger Elisabeth.
Idag finns inte hotellet i Tollered kvar, fastigheten är såld och huset är ombyggt till smålägenheter. Och Elisabeth och Mats har gått vidare med nya verksamheter. Man går nu in på andra säsongen med Glasscaféet på Lilla Torget i Alingsås. När dagens intervjun görs håller man på att öppna upp och göra i ordning efter vinterstängningen. Glassen är på väg, Mats fixar lite praktiska detaljer och Elisabeth ska börja baka på eftermiddagen med en av de anställda.
Alla som kommer in i caféet är glada, vill ha en glass eller något annat att njuta av.
– Det här är nog det roligaste försäljningsjobbet jag har haft. Alla som kommer in i caféet är glada, vill ha en glass eller något annat att njuta av. Det är härligt!
Som om detta inte vore nog, öppnar man nu dessutom ett litet konstgalleri med utställningar och försäljning av konstnärsmaterial i en lokal på Norinderska gården på Kungsgatan.
– Jag målar en del själv, mest i akryl, och när jag fick se den här lokalen som stod tom kändes det helt rätt att vi öppnar galleri här. Jag vet att det finns många duktiga amatörer i trakten och hoppas kunna ge dessa chansen att ställa ut, säger Elisabeth.
Den första utställaren är Matilda Sohl från Vårgårda vars tavlor man kan se på galleriet från 10 mars.
Elisabeth blev kär i sin golftränare, för det var ju det Mats var på den tiden...
Förutom att Elisabeth målar, är golf ett annat stort fritidsintresse. Och det är ju faktiskt så att Elisabeth blev kär i sin golftränare, för det var ju det Mats var på den tiden. Elisabeth gick en kurs, och sen var det klippt.
– Mats är fantastisk. Han kan det mesta och är väldigt händig. Jag har ofta idéer, och Mats är bra på att genomföra det praktiska. Tillsammans är vi ett jättebra team, en bra kombo helt enkelt, säger Elisabeth.
