Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Efter en hjärtinfarkt för fyra år sedan har Gogo ökat träningsdosen och det är mountainbikecykling som gäller. Bild: Kerstin Brandqvist Aspenstedt

"Lönar sig att träna" så Gogo kör bara på...

På jobbet på SteelTech i Alingsås kallar alla honom för Gogo. Det gör alla kompisarna i stan också. Och sambon Annika (som Gogo i sin tur kallar för Anka). Men egentligen heter han Georgios Tasiopoulos.

Vill du träffa Gogo och hans kompisgäng? Spana då på Sallys på Kungsgatan på lördag kl 12. Eller vilken annan lördag som helst vid samma tid. Det är där dom hänger, i sann alingsåsk fikakultursanda.

– Det är inget vi har bestämt, har bara blivit så. Ibland är vi två, tre personer, ibland fjorton, femton. Vi fikar, tippar och tjötar om allt. Eller fikar förresten, på senare år har det mest blivit att vi tar en öl, dom som inte ska köra bil sen. Det kan bli ett rätt livat lördagsfika ibland, säger Gogo.

Han kom till Alingsås 1971 som 11-åring från byn Karditsa i mellersta Grekland. Då hade mamma, pappa och lillasyster redan bott här ett år, men unge Georgios hade börjat skolan hemma i Grekland och fick bo kvar hos mormor ett år för att gå färdigt.

– I Grekland var det ont om jobb, men Sverige behövde arbetskraft. Farsan kom hit på turistvisum, och fick börja jobba direkt, berättar Gogo.

Familjen fick en lägenhet på Citronen, och i området bor mamma Paraskevi fortfarande kvar, om än inte i samma lägenhet. Pappa Nikolaus dog 2001, Även lillasyster Chrisoula finns kvar i Alingsås.

– Jag fick börja i femteklass på Lendahlsskolan och allt var precis hur främmande som helst. Inte ett ord begrep jag. Många år senare kom Mupparna på TV, med den svenske kocken. När jag fick höra honom första gången mindes jag; Precis så lät svenska i mina öron när jag var ny här, berättar han.

För att Gogo skulle hitta till skolan från Citronen hade fröken engagerat en klasskamrat från Glimmergatan som skulle hjälpa honom.

– Det var Larsa (Lars-Göran Svantesson) som skulle cykla förbi och hämta mig. Jag vet inte hur det gick till, för inte ett ord kunde vi prata med varandra först, men vi blev kompisar och har hängt ihop hela livet sedan dess.

– På den tiden var man lite exotisk och alla var nyfikna. Jag fick kompisar och lärde mig språket. Jag gick i språkklass och hade också hemspråksundervisning för Lisetta Söderberg, hon kunde både grekiska, svenska och engelska och var fantastisk. Det var inte lika lätt för de vuxna, säger Gogo som säger att på den tiden hängde alla grekerna på EPA-baren, och man umgicks mest med sina landsmän.

Men för Gogo är det alltså Sallys som gäller och kompisar som han plockat upp genom livet från många skilda områden.

Ett helt knippe medaljer från Cykelvasan har han samlat på sig, Georgios "Gogo" Tasiopoulos. Hunden Ami och sambon Annika Svensson är också med på bilden. Bild: Kerstin Brandqvist Aspenstedt

– Efter nåt år i Sverige lurade Larsa med mig till Holmalund och så började jag spela fotboll där. Det blev lite matcher i reservlaget och även någon match i A-laget, men sen fick vi för oss att gå över till Hol, och där spelade vi i många år, berättar han.

Gogo gillar att träna, men för fyra år sedan höll det på att gå alldeles galet på gymmet.

– Jag hade känt mig lite hängig, men tänkte inte så mycket på det. Fast Annika hade sagt till mig; Tänk på din pappa, han hade problem med hjärtat, sådant kan vara ärftligt.

– På gymmet började jag må riktigt dåligt. Det kom bara helt plötsligt. Tryck över bröstet och stickningar i armen, det kändes inte alls bra. Då kommer min kompis Ola Gustavsson och frågar hur det är. Han körde mig till akuten direkt, och jag tror faktiskt att det räddade livet på mig, säger Gogo.

Inlagd på Sahlgrenska trodde han att han inte skulle få röra sig mer, men det var precis tvärtom.

– Nu måste du träna riktigt ordentligt, sa läkarna.

Och det har Gogo lyssnat på.

Mountainbike hade han börjat cykla redan innan, men nu blev det mer intensivt. Ett halvår efter infarkten körde han hela Cykelvasan på nio mil tillsammans med Annika. Och det har dom gjort varje sommar sedan dess. Ett helt knippe medaljer hemma i lägenheten vittnar om detta. Gamle kompisen Larsa och hans Maria hänger med. Och även några andra kompisar.

– Jag hade slutat röka redan några år före infarkten, det var förresten när vi flyttade till den här lägenheten, säger Gogo som bor högst upp i ett hus på Västra Ringgatan med maffig utsikt över Alingsås.

– Sedan har jag lagt om kosten, och satsat mer på träningen Jag märker att det hjälper så det är bara att fortsätta nu. Idag mår jag sketbra, säger han.

Vi har delad vårdnad med Annikas mamma om den här gamla damen, säger Gogo om 12-åriga Ami som är helghund på Västra Ringgatan. Bild: Kerstin Brandqvist Aspenstedt

Du har en jämn födelsedag i antågande, hur ska du fira?

– Vi skulle åkt på kryssning, ett helt gäng med åtta kompisar. Sen kom coronaviruset, så nu blir det ingenting med dom planerna, det sket sig fullständigt.

– Och det blir i alla fall inget öppet hus istället, säger han.

– Möjligen öppet barskåp, säger Annika och skrattar.

LÄS MER: Doktor Wertman har hjärta och tid för de riktigt gamla och sjuka