Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Mårten Öhman Bild: Filip Landqvist
Mårten Öhman Bild: Filip Landqvist

Om jakten på lägerelden – som hittas på AT:s sajt

”Rapport?! Jag skiter väl i Rapport.” Orden är Gottfrids i första Änglagård-filmen. Brorsan Ivar tycker det är dags att säga adjö till Fanny för kvällen. Och slå på TV:en.

Det finns onekligen något där. Som vi inte har idag. Lägerelden. Jag kikade på Sveriges VM-kval på tisdagskvällen. Rätt trist var den väl trots allt den där Greklandsmatchen. Men det var något med att pappa fick koppla in kabeln och att sonen Sam, 4 år, direkt förstod att det var fotboll på gång. För den sladden har inte varit inkopplad sedan senaste kvalmatchen.

Till skillnad från Gottfrid och Ivar är Aktuellt mitt val. Men jag ligger alltid efter. Kommer ofta in när de meningslösa Kulturnyheterna tagit stafettpinnen. Och själva tidsresan med fingret bak till början av sändningen fyller mig med någon slags ångest. Där står Nike, Cecilia och Anders i en inte ännu upptänd studio – för 45 minuter sedan. Allt känns bara fel. För ska vi tro på lägereldens verkan kan vi inte acceptera olika tidzoner.

Som barn, på grund av tidigare sänggående, var jag team Ivar och Gottfrid. Eller för att prata till den yngre generationen: Bengt Öste var min Youtubekanal. Bara en dag i veckan fick man stifta bekantskap med Aktuellt-ankaret Alfredius – fredagarna.

Rapport lärde mig namn och uttryck som Smith and Wesson, Iran-Contras och Carl-Fredrik Algernon. Min mor har sagt till mig i vuxen ålder att den sistnämnde, krigsmaterielinspektören, särskilt fascinerade mig som barn. Min mor trodde för mycket om sin son. Algernons namn lade jag på minnet för att jag tyckte att det var likt Molgan. Alfons osynlige polare. Det har jag inte sagt till mamma.

Men 19:30 började sändningarna. Och där satt vi i soffan. De delar av familjen som inte var utflugna. Och halvtimmen var helig.

VM-kval i fotboll är det som bekant inte varje dag. Eller ens varje vecka. Men för att få till den där heliga känslan går jag in på vår egen sajt och kollar in sportens livesändningar. Av förklarliga skäl har det varit fotboll en masse.

Men i tisdagskväll var det hockey – direkt från Nolhalla. På en frusen is, ska sägas, blev det målfest. Och även om Alingsås åkte på pisk var det en seger för lägerelden. Ni hänger väl med och värmer er kring den?