Thomas Fransson: Färdigprasslat med tidningen

Många gånger, sedan jag slutade på tidningen, har jag fått frågan vad jag tycker om nya AT. Då vill jag direkt framhålla att lokaltidningen aldrig varit bättre än nu.

ANNONS
|

Och just därför sa vi upp vår pappersprenumeration i höstas.

Jo, det låter förstås paradoxalt, men har sin förklaring.

Genom att gilla AT, tillåta pushnotiser och följa reportrarna plingar det till i mobilen och paddan så fort den lokala nyheten är en nyhet. Och så klickar man in på AT-sajten och läser direkt.

Dessutom får man som prenumerant hela papperstidningens innehåll som e-tidning redan vid 20-tiden kvällen innan pappersprenumeranterna kan hämta sitt exemplar i brevlådan.

Ett nytt sätt att konsumera lokala nyheter helt enkelt.

Det är förstås ingen större hemlighet att den krisdrabbade tidningsbranschen på sikt måste skala bort stora utgiftsposter som tryck och distribution. Det är sen gammalt.

ANNONS

För några år sen testade en av landets mest framgångsrika tidningar, Dagens Industri, att få digitala prenumeranter på Gotland. Man lockade med en iPad till varje abonnent för att slippa trycka och distribuera papperstidningen långt ut i Östersjön.

Annars har tidningsutgivarna varit försiktiga och inte skyndat på. Det har förstås kostat.

Men nu börjar folk i gemen förstå att allting på nätet inte kan vara gratis. Till och med kvällstidningarna låser numera in många av sina mest intressanta artiklar. Och den viktiga lokaljournalistiken har också vågat ta steget.

De senaste årens stora upplagefall har gjort att allt fler ortstidningar kvalificerat sig för mediestöd. AT har nu fått bidrag i ett par omgångar – ja till och med gamla Västkustdraken G-P lyfter numera stödmiljoner.

Ur led är tidningstiden.

Men branschen har inte gett upp. Gamla tidningar kan med teknikens och digitaliseringens snabba framsteg livesända fotbollsmatcher, spela in hörvärda poddar, servera webbsända nyhetsinslag – och det här är nog bara början.

Redan före millennieskiftet pratades det om det papperslösa samhället i digitaliseringens spår. Men det har ju inte riktigt slagit igenom ett kvarts sekel senare.

Det digitala tidningsläsandet är dock en bit på vägen.

Så sent som 2018 bestämde regeringen att tidningarna skulle ta ansvar för pappersåtervinningen och dess kostnader. Men efter rejält ramaskri från den redan hårt ekonomiskt sargade branschen upphävde regeringen förordningen ifjol. Så nu lär kommunerna få stå där med Svarte Petter ihop med all annan återvinning.

Apropå källsortering så är jag säkert inte ensam om att irritera mig på fönsterkuvert – ja kuvert överhuvudtaget. Det är främst klistret som sägs ställa till problem i återvinningsprocessen och därför ska kuverten slängas i soppåsen.

Hörde nyss på radion att tyskarna räknat fram cirka tusen nya ord på temat covid. Vet inte hur många pandemiord vi fått i Sverige, men visst är ”hänglängtan” lite gulligt.

Likadant när frugan anmärker på ens dammsugning och man bara konstaterar att det är ”killräckligt.”

ANNONS