Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Unga AT-medarbetare tog stora kliv i karriären

Förre sparbanksdirektören och stiftelsechefen Ragnar Udin pratar gärna om sin tid på AT, när vi träffas.

Och när vi städade upp i det gamla Tidningshuset för ett par år sedan hittade vi också hans avlöningsbok från tidigt 60-tal.

Han tjänade bättre senare i livet, kan jag avslöja.

Har man levt i och med AT under nästan femtio år, så har fler duktiga personer, efter typograflärling Udin, passerat revy. Lokaltidningen har varit inkörsport för en hel del kända yrkesutövare.

Uppslaget till dagens krönika fick jag av Mårten Öhmans tisdagsartikel om Vårgårdasonen Alex Ljungdahl. Sen flera år är Alex en av Expressens mer framträdande fotografer. Hans bilder har illustrerat massor av dramatiska händelser både inrikes och utrikes.

Jag minns när den lille Vårgårdakillen smög in på redaktionen en av de första gångerna för att frilansa. Han tog inte mycket plats och var väldigt lågmäld.

Just nu befinner sig Alex i krigets Kiev, kanske den farligaste platsen på jorden.

Jag minns när den lille Vårgårdakillen smög in på redaktionen en av de första gångerna för att frilansa. Han tog inte mycket plats och var väldigt lågmäld. Dock hade han redan haft polisradion som givet sällskap i sovrummet, eftersom han arbetade för en tidig webbkanal med säte i Norrköping. Där hade man specialiserat sig på olyckor runt om i landet. Och unge Alex stod då beredd med sin kamera att rycka ut. Dygnet runt.

”Ett mord. Ett fucking jävla mord. Och han, Sebastian Nygren, fick bli förstereporter.”

Så inleds Daniel Nyhléns första bok om en ”naiv kille från Västergötland”. Det kan ha varit självbiografiskt. För när Daniel från Sollebrunn kom till AT som sommarjobbare under senare delen av 90-talet kastades han från Ljungskile folkhögskola rakt in i ATs rapportering om den skolfest vid Nolhaga slott, som slutade i stor tragik för alla inblandade. En ung Alingsåskille dog av knivhugg och en ung tjej dömdes för dråp.

Daniel blev ”förstereporter” i hela fallet och jag vill minnas att han skötte det by-the-book.

Senare klev Daniel in i Stockholms nöjesvärld, som kändis- och hovreporter, under många år. Plattformar hade han i Expressen, Aftonbladet, Se & Hör och Svensk Damtidning. Idag basar han över sin egen kändissajt, Stoppa pressarna, som måste anses som mer bespottad än erkänd.

Den senaste tidens drev är ju hans skilsmässorykten kring kronprinsessparet. Gillar inte denna ”journalistik”, men måste ändå tillstå att Daniel är infernaliskt skicklig på att vinkla, skapa klick och sno ihop märkliga scoop.

Även våra periodvisa ungdomssidor har fostrat framgångsrika personligheter. Juniorreportern Martin Ärnlöv har AT skrivit mycket om i hans egenskap av generalsekreterare för Röda Korset med hela världen som arbetsfält. Och Martins efterträdare var en viss Magnus Ericson, också Alingsåspöjk från födseln.

Sen många år är ”Manki” vd för sitt eget, välkända skomärke Kavat. I förra veckan misstänkliggjord i SVTs Uppdrag granskning för fabriksflytten till Bosnien.

Jag tror Kavat rider ut den här stormen. För en UG-pressad ”Manki” är i mina ögon både rejäl och rättskaffens.