Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt AT
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Ewa och Lennart Bremert insjuknade i covid-19. Ewa vårdas fortfarande på Alingsås lasarett medan Lennart har fått komma hem. De hyllar vården. Bild: Privat
Ewa och Lennart Bremert insjuknade i covid-19. Ewa vårdas fortfarande på Alingsås lasarett medan Lennart har fått komma hem. De hyllar vården. Bild: Privat

Coronadrabbade paret hyllar vården

Hon är fortfarande inlagd på lasarettet, han har fått komma hem.
Makarna Bremert insjuknade i covid-19.
Ewa och Lennart hyllar vårdpersonalen och manar till försiktighet.

– Har legat här i två veckor nu. Finns inte nog med rosor att ge personalen här i Alingsås.

Det skrev Ewa Bremert, 62 år, i kommentarsfältet till en artikel om coronaläget i Västra Götaland, utlagd på Alingsås Tidnings Facebooksida.

– Personalen är fantastisk. De är trevliga i sitt bemötande, håller en i handen och sådana små saker. De är helt ljuvliga. Man känner sig verkligen sedd, utvecklar hon för AT.

Vad har det betytt för dig?

– Hur mycket som helst. Vissa dagar bryter man ihop, men då sätter de sig ned och pratar med en och förklarar.

Allt började med hosta. Lennart Bremert, 64 år, trodde först att det handlade om allergi och fick en stark kortisonkur utskriven.

– En natt satt jag uppe i soffan och hostade var 15:e sekund. Jag gick och satte mig i duschen eftersom jag frös så, jag var helt groggy, och duschade till varmvattnet tog slut. Förmodligen hade jag väldigt hög feber, minns han.

"Syrgas omgående"

Söndagen den 19 april åkte han till Alingsås lasarett där han omgående blev inlagd.

– Jag hade nog haft det i ett par dagar utan att veta om det. De hittade det direkt eftersom jag blev andfådd när jag tagit några steg, hostade mycket och hade dålig syresättning. Det var direkt in, och syrgas omgående. Ingen rolig tid.

Hon hade förmodligen dött om hon hade stannat hemma. Hon var fruktansvärt medtagen i och med att hon har diabetes.

Två dagar senare hämtades frun Ewa med ambulans.

– Hon hade förmodligen dött om hon hade stannat hemma. Hon var fruktansvärt medtagen i och med att hon har diabetes, säger Lennart.

I tisdags förra veckan, den 28 april, skrevs han ut från lasarettet där frun Ewa fortfarande är inlagd. Ett tag vårdades de i samma rum på samma avdelning.

– Jag är inte helt hundra. Jag får fortfarande lite syrgas och kämpar med andningsövningar så att jag förhoppningsvis kan komma hem den här veckan, säger hon.

Hur går andningsövningarna till?

– Man ska sluta läpparna om något som ser ut som en pipa och andas in och ut för att träna upp lungorna, säger Ewa.

– Det är den ("pipan") som är biljetten därifrån, säger Lennart och utvecklar:

– När jag väl insåg att den hjälpte mig så blåste jag i den nästan jämt. Jag vaknade på nätterna och blåste i den. Det är ett gott råd till andra att blåsa upp lungorna, för när man ligger ned mycket så säckar de ihop.

"Varit nära ögat"

Ewa är diabetiker och, liksom maken, strax över 60 år. I övrigt tillhör hon ingen riskgrupp.

– Jag önskar inte ens min värsta fiende detta. Det har varit så fruktansvärt jobbigt, säger hon.

Ett tag fick hon vårdas i respirator.

– Jag tror jag låg ett dygn i respirator. Det har tydligen varit nära ögat flera gånger. Nu mår jag mycket bättre, men inte fullt så bra så att jag kan komma hem.

Lennart delar upplevelsen att covid-19 är en jobbig sjukdom.

– Det tar väldigt hårt på kroppen. Jag tyckte också att det var jobbigt, även om jag hade det mycket lättare, säger han.

Även han vill ta tillfället i akt att tacka vårdpersonalen:

– Det betydde jättemycket att de var såpass snälla och brydde sig. Hövliga och helt underbara, för den sakens skulle hade jag gärna varit kvar. Det är otroliga människor som jobbar och sliter.

"Var rädda om er"

Den pågående pandemin påverkar samhällen och människor över hela världen. Lennart tror att han kommer att bära med sig dessa erfarenheter även när det har lugnat ned sig.

– Jag kommer förmodligen att vara mer försiktig i resten av mitt liv, hålla lite mer avstånd och blänga surt om någon ställer sig för nära i kassakön. Det är ett osynligt hot som man inte kan se. I ett krig kan man se om en soldat försöker att skjuta en. Det kommer aldrig att gå tillbaka till det vanliga fullt ut för mig.

Paret, som bor i Lövekulle, har ingen aning om var de smittades av det nya coronaviruset.

– Inte för att det spelar någon roll...men det vore ändå intressant att veta var man fick det ifrån.

Till en början var Lennart inte särskilt rädd för viruset. Nu manar han till försiktighet, något som i förlängningen kan hjälpa vården.

– Vården går på knäna och måste också få vila lite. Var rädda om er alla. Detta är ingen lek. Det är ingenting man skojar bort, det är blodigt allvar.

LÄS MER: Sju nya corona-dödsfall i regionen

LÄS MER: Björn Cedergårdh hamnade mitt i coronakrisen som ny chef på IVA

LÄS MER: IVA-sköterskor i Alingsås i frontlinjen mot corona