Det är något så ovanligt den här vintern som en solig eftermiddag. Ljuset letar sig in genom de stora fönstren i den vita trävillan där ytterdörren, trots kylan, står lite på glänt. Saras röst hörs någonstans där inifrån när jag knackar lätt på dörren.
– Kom in!
Jag kliver på och några sekunder senare uppenbarar sig Sara i hallen, klädd helt i svart med ett varmt leende och lockigt hårsvall.
– Oj, jag kanske glömde stänga dörren...?
Av sin slarviga och lata sida, den som hon kan driva helt prestigelöst med i sina tidningskrönikor, syns i övrigt inget spår. De två barnen är i skolan och huset verkar vara perfekt städat. Jag får välja var vi ska sitta och fastnar för det uppvärmda och inglasade uterummet intill köket.
Min förläggare grät på releasefesten och sa att det här är den viktigaste boken hon har gett ut.
Sara häller upp kaffe i stora koppar och springer och letar upp ett exemplar av debutboken, ”Min väg från flykting till hela Sveriges polis”. Den hon aldrig trodde att hon skulle skriva men som redan blivit så hyllad att en ny författarkarriär kanske nu väntar runt hörnet.
Forum, förlaget som gett ut biografin om Nadim Ghazale, ser gärna fler böcker av Sara Nygren fast själv vet hon inte riktigt än vad det i så fall skulle vara för bok.
– Min förläggare grät på releasefesten och sa att det här är den viktigaste boken hon har gett ut. Det känns overkligt för mig, som aldrig har skrivit en bok förut, säger Sara och fingrar på sin kaffekopp.
– Den finaste kritiken jag har fått från de som känner mig och som känner Nadim är att det här är hans röst. Men det där är svårt att veta... Kanske är det mitt språk? Det får jag väl reda på om jag skriver någon mer bok.
Ja, att hitta sitt språkliga jag som författare kan vara en resa även om man som Sara är van skribent. Trots journalistutbildning och flera års arbete både på Sveriges Radio och tidningar var just författare inget Sara Nygren kunnat se sig själv som, förrän nu.
Jag ville göra den här berättelsen mänsklig och giltig för alla. Det är inte bara en berättelse om invandrare.
Varför då?
– För att det verkade så svårt att skriva en bok, säger Sara uppriktigt och medger att det också var det.
Vad är det är som är svårt?
– Att börja. Och sedan fortsätta, skrattar hon. Att skriva så långt, det kräver mycket disciplin och tid.
Sara säger att hon har försökt skriva kort och enkelt, men att det har krävt sina omarbetningar. Ungefär hälften av det ursprungliga manuset har strukits längs vägen. Och eftersom det är Nadim Ghazales historia som ska berättas har hon försökt snappa upp lite av hans språk och slanguttryck under deras många och långa samtal.
Enligt Sara är boken ingen hjältesaga även om Nadim var stökig som tonåring och lika gärna hade kunnat hamna på fel sida om lagen.
– Jag ville göra den här berättelsen mänsklig och giltig för alla. Det är inte bara en berättelse om invandrare. Och den tar inte ställning eller säger hur det ska vara utan bara hur det är. Jag tänkte ett tag att bokens titel skulle vara ”Okej, vad gör vi nu då”, för det är så Nadim är hela tiden.
Lösningsorienterad?
– Otroligt lösningsorienterad. Och det är jag också. Vi måste framåt. Det är en ganska hoppfull bok som visar att det inte behöver vara så svårt. Det är liksom inte ”rocket science” att välkomna människor hit från andra länder och leva tillsammans.
Att berätta någon annans historia är ansvarstyngt.
Eftersom båda jobbar i Borås – Nadim Ghazale som polis och Sara Nygren som programledare på P4 Sjuhärad – hade de träffat på varandra i arbetet redan före biografin påbörjades. När Nadim fick frågan från ett förlag om han ville berätta om sitt liv i bokform fanns Sara där som ett stöd. Fast till en början bara för att peppa honom att våga skriva.
– Till slut fick jag ta över, förklarar Sara – och medger att hon själv också har varit rädd.
– Att berätta någon annans historia är ansvarstyngt. Det här är den bästa historien om Sverige jag kan tänka mig. Jag ville inte sumpa den!
Sara hoppas och tror att boken kan göra skillnad för unga invandrare som kanske tvivlar både på sig själva och sin framtid i det här landet.
Lustigt nog var det med en uppsats om flyktingar som hennes egen journalistbana startade. När Sara tog studenten hade hon inga tankar på att jobba med media utan läste till statsvetare just för att flyktingfrågorna intresserade henne.
Senare fick vi besök av en professor från Uppsala som sa: Den där uppsatsen är skit. Men du är inte dålig, Sara.
– När jag skulle göra mitt examensarbete hörde jag av mig till länsstyrelsen och frågade om jag kunde få göra någon utredning om ensamkommande flyktingbarn. Jag gillar att göra saker på riktigt och ville inte göra något låtsasjobb i skolan. Senare fick vi besök av en professor från Uppsala som sa: ”Den där uppsatsen är skit. Men du är inte dålig, Sara. Jag tror att du skulle passa som journalist.” Det kändes skitjobbigt, säger Sara men skrattar ändå åt minnet.
– Jag var ju precis färdig med min utbildning! Men jag sökte ändå journalistutbildningen i Lund, kom in och älskade det direkt.
Jag var helt säker på att de skulle ta med Emil om han sökte. Han är precis den typen av man de vill ha...
Idag är Sara Nygren, uppvuxen i Herrljunga men bosatt i Alingsås, en känd radioprofil i Borås. Fast när det kommer till kändisfaktor slår numera storebror Emil henne på fingrarna rejält. Efter sin medverkan i Gift vid första ögonkastet är både Emil Nygren och hans fru Maxine Nordlindh, som nyligen blev föräldrar till lilla Nemi, rikskända.
Det kan Emil tacka sin lillasyster för.
LÄS MER:Kärlek vid första ögonkastet - nu har tv-paret blivit föräldrar
Det var du som uppmanade honom att söka till tv-programmet?
– Ja, jag tycker att programmet är jättekul och brukar titta på det ihop med barnen. Jag är jätteintresserad av relationer. Och jag var helt säker på att de skulle ta med Emil om han sökte. Han är precis den typen av man de vill ha, någon som utmanar könsrollerna, som är mjuk och vill prata känslor men samtidigt är muskulös, snygg och har ett bra jobb.
Men trodde du att det skulle gå så bra? De flesta som är med i programmet skiljer ju sig.
– Nej, nej, det trodde jag inte! Jag sa till Emil: ”Du kommer inte bli ihop med den du träffar i programmet men du kommer få en massa brev från tjejer efteråt.”
Och så blev det Emil och Maxine ändå, hur känns det?
– Jätteroligt! Och nu har vi fått varsin bebis, jag min bok och Emil sin lilla dotter.
LÄS MER:Hon växte upp på mjölkgård: ”Idag är både jag och mina syskon veganer”
LÄS MER:Nu får riksdagen vänta för Mikaela: ”Jag har aldrig varit så glad”
Ålder: 34 år.
Familj: Mannen Björn och barnen Astrid, 10 år och Olof, 6 år.
Kommer från: Herrljunga.
Bor: Villa i Alingsås.
Gör: Är programledare i P4 Sjuhärad och krönikör i Borås Tidning.
Fritidsintressen: Samma som det jag jobbar med; prata och skriva. Jag har inte så mycket fritid.
På nattduksbordet just nu: ”Mot fyren” av Virginia Wolf.
Aktuell: Som författare till den nysläppta biografin om Nadim Ghazale, ”Min väg från flykting till hela Sveriges polis”.
