LÄS MER:"Det ska vara fint exakt överallt”
Den enkla, vita BL-koppen är Sveriges mest sålda. Alla som någon gång har druckit kaffe på en Domusrestaurang, sjukhuskafeteria eller personalmatsal med självaktning har förmodligen gjort det ur just den muggen. Men om man vänder på den finns det ingen signatur från dess upphovskvinna: Karin Björquist (1927–2018).
– Det är ganska signifikativt för henne. Hon hade stor konstnärlig integritet och var inte så mån om att marknadsföra sig själv, säger Anders Svensson.
Han arbetar på Nationalmuseum där Gustavsbergs Porslinsmuseum ingår. Tillsammans med kollegan Ulrika Schaeder har han tagit fram utställningen ”Karin Björquist – en tanke tar form” som visas i Gustavsberg till och med den 6 mars.
Just BL-servisen var en beställning från restaurangbranschen som behövde en slitstark och praktisk servis.
– Hon måste till exempel fundera hur hänkeln skulle placeras. Den måste gå att stapla utan att gå sönder. Den skulle också gå att torka snabbt när den diskades – det fick inte förekomma några onödiga fördjupningar eller skåror där vattnet kunde samlas, säger Ulrika Schaeder.
Karin Björquist är kanske mest känd för att ha designat Nobelservisen från 1991. Det är nästan lite ironiskt med tanke på att det snarare var vardagen än festen som låg henne närmast hjärtat. Hennes stora bidrag som formgivare handlar om bruksvaror för vanligt folk, som serviserna Igloo och Vardag.
För henne var ett föremål inte fulländat förrän det användes. Den som dukar upp tillför det sista till helheten. Det är en viktig aspekt som löper genom hela hennes karriär, säger Anders Svensson.
Karin Björquist föddes i Säffle i Värmland där hon växte upp med föräldrar och fyra syskon. Hon var konstnärligt intresserad redan som barn och utvecklade sin talang genom att teckna blommor, blad och andra naturmotiv. Hon fyllde herbarier med växter och som vuxen hade hon ett stort trädgårdsintresse. Hon skapade flera uppskattade amplar, krukor och vaser där blommorna verkligen kommer till sin rätt. Som vasen som är designad enkom för liljekonvaljer, där blommorna ser ut att vila.
– När vasen är tom kanske man passerar den utan att lägga märke till den. Men när man tillför växterna blir det väldigt vildvuxet och effektfullt, säger Ulrika Schaeder.
Talangen för form och design tog Karin Björquist till Konstfack i Stockholm, och under studietiden började hon intressera sig för glas och keramik. Men när hennes studiekamrater drömde om egna ateljéer med drejskivor, drogs Karin Björquist i stället till industrin.
LÄS MER:En vässad Rolls-Royce för yngre miljonärer
Hon insåg att det var där man skulle arbeta om man ville nå ut och ha en chans att överleva som designer.
Hon tog examen 1950 och anställdes genast på Gustavsberg. Där blev hon kvar i nästan 50 år och var under den tiden en av porslinsfabrikens mest tongivande formgivare.
Karin Björquist blev också den första kvinnan att utses till konstnärlig ledare 1981. Den posten besatt hon till 1986.
– Men det var under en ganska jobbig period med många neddragningar och kriser för fabriken, säger Ulrika.
Karin Björquist försökte vidareutveckla Gustavsbergs tradition av form och funktion – både i hemmen och i den offentliga miljön. Tillsammans med arkitekt Kjell Abramson vann hon till exempel första pris i Stockholms spårvägs tävling 1961 om gestaltningen av Mariatorgets tunnelbanestation.
Den som har varit där glömmer knappast de speciella väggarna av tusentals gulbruna keramikstavar.
– Tillverkningen blev en enorm uppgift för Björquist och hennes medarbetare, säger Anders Svensson.
LÄS MER:Skön Polestar snålar med det elementära
Andra exempel på hennes gestaltningsuppdrag är Sturebadet och Riksbanken i Stockholm samt åtskilliga Domusvaruhus runt om i landet. Hon gjorde främst väggreliefer, kakel och klinker. När det gäller badet återskapade hon pelare, kakel och utsmyckningar. Sammanlagt gjorde hon 30 offentliga och privata miljöer. Hon gillade att jobba tätt ihop med arkitekterna och ville vara med tidigt i projekten. Hennes keramik skulle vara en integrerad del av arkitekturen.
Riksbanken, Domus handlar om väggreliefer.
Även när hon gjorde konst i det offentliga rummet höll hon sig till det enkla uttrycket.
– Hon lämnar hela tiden plats för dig och mig som ska använda sakerna att fylla i. Vår kreativitet ges också utrymme, säger Ulrika Schaeder.
LÄS MER:Så eldar du rätt i vinter