Bruksgård blev deras drömbostad

Elise och Christian Arwin bytte radhuset i Stockholm mot en pampig jättevilla i Småland, med inredning av Josef Frank. 700 kvadratmeter med spännande spår från tidigare liv gjorde valet att flytta till landet lätt.

ANNONS
|

LÄS MER:Här är fällorna att undvika när du köper lägenhet

Vardagen i Hässelby puttrade på. Elise och Christian Arwin hade bra grannar och stormtrivdes i bostaden. Dörrarna stod öppna och deras tre flickor kunde springa ut och leka med barnen i området. Det var som en Bullerby-tillvaro, bara en smula trångt.

– Vi trodde att vi skulle bli gamla där, säger Elise Arwin.

Så en lördag i februari 2019 slog Elise in sin drömsökning på bostadssajten Hemnet: boyta på minst 200 kvadratmeter, tomtyta på minst 5 000 kvadrat, maximalt 100 meter till vatten och ett pris på max 5 miljoner kronor. En jättevilla i Småland dök upp.

LÄS MER:"Det ska vara fint exakt överallt”

Christian och Elise blev genast fascinerade av bilderna, och Elise tyckte att inredningen i huset påminde om Josef Franks estetik.

ANNONS

– Jag tycker mycket om hans arkitektur och formgivning och det var så många detaljer som jag kände igen från hans andra projekt. Jag tänkte att det inte kunde vara en slump, säger Elise.

Christian fick tag i mäklaren på måndagen.

– Han sade att det gick bra att komma samma dag, så vi slängde in alla ungarna i bilen och åkte ner, berättar han.

Huset, som kallas för Bruksgården, ligger högt upp på en kulle, mitt i centrala Ankarsrum, en bruksort utanför Västervik. Det byggdes åt brukspatron Jonas Spånberg som var direktör för Ankarsrums bruk, och stod färdigt 1939. Övervåningen har renoverats i omgångar av olika ägare, men i stort sett hela nedervåningen är intakt med originaldetaljer.

– Så fort vi kom in i huset kände jag att det var helt fantastiskt. Som golven – allt var gjort i ek, men lagt i olika mönster, säger Elise.

Säljaren kunde bekräfta att det var just formgivarna Josef Frank och Estrid Ericson som hade tagits in för att göra materialval och skapa den fasta inredningen. Fem dagar efter att de sett annonsen kom de överens om ett pris.

Ett halvår senare gick flytten från Stockholm till Småland. Nu har familjen bott i huset i lite mer än två år och gjort det till sitt, samtidigt som de har jobbat för att bevara den ursprungliga känslan i rummen. Exempelvis har de valt tyger med samma Josef Frank-mönster som hängde här när huset invigdes. Christian och Elise Arwin är med i flera byggnadsvårdsgrupper på sociala medier och köper det mesta som behövs på andrahandsmarknaden.

– Jag tycker att det är viktigt att se skönheten i det gamla, säger Elise.

Den storslagna hallen har högt i tak och svartvitt golv i italiensk marmor. Innanför väntar en stor matsal klädd i massiv mahogny med burspråk som vetter ut mot trädgården. Små detaljer skvallrar om vilken typ av liv som har levts här. I golvet finns det ett litet hål efter en ringklocka.

– Man skulle inte behöva resa sig för att kalla på personalen, utan bara trycka med foten på knappen, säger Christian och skrattar.

I sällskapsrummet flödar ljuset in och en inbyggd vinterträdgård lämnar plats för odling mellan det inre och yttre fönsterglaset.

– Det är som att titta ut på en tavla, säger Elise.

I källaren en trappa ned ligger baren Chez Nous, komplett med dansgolv i mitten och en tydlig internationell känsla. Den skapades av den danske arkitekten Max Louw (1909-1977) som bland annat ligger bakom lyxhotellet Kystens Perle utanför Helsingör.

– Direktören tyckte om att ha fest och många affärsmöten lär ha slutat här nere, säger Christian.

Baren nämns också i ett reportage i Vecko-Journalen nummer fem från år 1956: ”Med sin raffinerade belysning, sin danscirkel, hela batteriet av goda flaskor och perfekta drinkredskap har den redan på dagen en fläkt av kontinental syndfullhet”, skrev tidningen.

Ett av Christians och Elises orosmoment inför flytten var att de skulle känna sig isolerade på landet. Ingen av dem har någon koppling hit, men livet är minst lika socialt som förut.

– När folk hälsade på oss i Stockholm skulle de ofta göra saker i stan. När vi får besök här är det för att de ska hälsa på oss, och här har vi så mycket plats att de kan stanna länge, säger Christian.

Att de båda enkelt kunde ta med sig sina jobb var också avgörande för att flytten skulle fungera. Elise är keramiker och driver Hesselby krukmakeri, och i den 140 kvadratmeter stora verkstadslängan har hon plats för både drejskiva och ugnar. Christian driver ett e-handelsföretag inom trähandeln och har startat ett äppelmusteri i mindre skala på gården.

Mycket har hänt sedan den första familjen levde på Bruksgården.

– Familjen som bodde här tillhörde eliten i Sverige. De köpte all mat i Stockholm och fraktade hit den, det var väl flashigt på den tiden. Och hade de bjudningar tog de hit kockar från Stockholm som lagade maten, säger Elise.

I dag är det fina snarare att kunna erbjuda så närodlad mat som möjligt. Och det är precis vad Elise och Christian drömmer om att göra i framtiden – att använda de pampiga rummen till att arrangera middagsevent med närproducerad mat av särskilt inbjudna kockar och med specialgjord keramik av Elise.

ANKARSRUM OCH BRUKET

+ Ankarsrums bruk startade redan 1655. Här tillverkades gjutjärnsgods, som exempelvis spisar och badkar.

+ Jonas Spånberg, direktör för Ankarsrums bruk, var den som lät bygga Bruksgården. Huset stod klart 1939 och består av 540 kvadratmeter boarea fördelat på två våningar plus källare, samt garage- och verkstadslänga på 140 kvadrat och ett hektar trädgård.

+ Jonas Spånberg dog 1966. Huset såldes då till Electrolux som använde det som kursgård samt förlade produktionen av köksassistenter dit. I slutet av 1970-talet såldes det som privatbostad.

+ I dag har orten Ankarsrum omkring 1 300 invånare.

LÄS MER:Nu säljs Tokebackahusen – för att monteras ner och flyttas

ANNONS