Här räddas mattornas liv – stygn för stygn

För 30 år sedan öppnade hon dörrarna till Mattateljén i Johanneshov i södra Stockholm. Sedan dess har otaliga exemplar passerat lokalen, det ena mer skadat och slitet än det andra.

– Jobbet är lika roligt nu som när jag började! Det gäller att hitta rätt färger och material, och för den själsliga friden är det skönt att se att jag har presterat något varje dag när jag går hem.

För Eva Ölwing var det en slump att yrkeslivet kom att handla om mattor. Hon utbildade sig från början till biokemisk analytiker, men hittade bara en halvtidstjänst och tog därför ett extrajobb hos en matthandlare. Där fick hon lära sig ett helt nytt arbete från grunden, genom att se på, prova och läsa.

– Jag fick en bok i handen, "Att vårda orientaliska mattor" hette den, och sedan fick jag ta hand om en matta. Den var jättesvår att sy i, så jag blev nästan aldrig färdig. Som jag slet med den!

Med tiden bestämde sig Eva för att överge laboratoriekarriären helt, och efter sju år hos matthandlaren Peter Willborg valde hon att starta eget. Hon ville kunna fokusera helt och hållet på lagning och renovering. I dag tar Mattateljén sig an allt från röllakansmattan som tuggats på av en uttråkad valp, till den orientaliska mattan som fått malhål efter oförsiktig förvaring i källaren.

– De vanligaste skadorna utöver malskador och hundbett är trasiga stadkanter och franskanter som börjat repas upp, säger Eva.

Stadkanterna är viktiga att underhålla. När de blir slitna börjar det i stället att nötas på inslagen som ger stabilitet. Lagningen går ut på att kanterna sys fast på nytt. Ullgarn läggs sedan runt kanten som en langettering för att skydda mot nytt slitage.

Det här är faktiskt något vem som helst kan göra, så länge bara nål och tråd används, berättar Eva Ölwing:

– Det handlar om att hindra förfall. Välj ett ullgarn i så nära nyans som möjligt och sy runt kanterna. Även stoppsömmar längs franskanterna kan man göra själv om man är lite händig. Det är dubbla halvslag runt två fransar i taget, för att hindra dem från att repa upp sig.

Man kan också lägga en kastsöm runt ett hål för att förhindra att det blir större. Alla dessa hemmagjorda insatser kan om man vill repas upp av en yrkesperson senare, och ersättas av en professionell lagning. Eva Ölwing syntetfärgar sitt ullgarn för att kunna reparera med så exakta nyanser som möjligt, eftersom växtfärgade garner bleks.

Däremot avråder Eva Ölwing bestämt från att försöka limma skadade mattor. Det är sånär omöjligt att råda bot på i efterhand.

Många kommer till Ewas ateljé med antika eller semiantika mattor som har köpts på auktion eller ärvts. Trasiga stadkanter och ”kratrar” efter mal som ätit upp luggen av ull är relativt enkla saker att reparera för ett proffs, säger Ewa. Värre är det med fuktfläckar.

– Det värsta man kan göra är att ställa en kruka på sin matta. Det spelar ingen roll om den är vattentät, det blir ändå kondens och mattan ruttnar om man inte har en luftspalt under. Fuktskador är kostsamma att laga. En lösning är då att konservera i stället.

För den som vill köpa mattor tipsar Eva Ölwing om att främst försöka hitta exemplar som är vävda före 1950-talet. Anledningen är att mattindustrin då effektiviserades, vilket påverkade kvaliteten.

Om en matta från åren 1900–1920 är väldigt blekt i färgerna beror det förmodligen på att den har färgats med anilinfärger – något som senare förbjöds just för att de inte höll i längden.

– Det bästa är en växtfärgad matta, eftersom den är både lättskött och vacker.

Hon vill avråda från att köpa vissa moderna mattor, som ofta kostar mer än de smakar. Har mattan till exempel ett foder på baksidan är den förmodligen limmad. Limmet torkar med tiden ut och mattan blir svår att tvätta. Ett annat exempel är de populära viskosmattorna, med fin lyster. De är mycket känsliga för vätska, och minsta vattenspill leder till tufsiga fläckar som är svåra att råda bot på.

Eva Ölwing skakar på huvudet:

– Det är så galet att det säljs dyra mattor som inte ens tål att tvättas eller är värda att laga. Det blir ju engångsmattor!