LÄS MER:Inget virus i världen kan stoppa studentyra
Denna soliga torsdag är känslorna verkligen "lite all over the place", som prins Daniel skulle ha uttryckt det. Jubelropen ekar mellan husen på Kungsgatan när årets studenter rusar mot kommunhuset och mösspåtagningen. Det tjoas, blåses i visselpipor och kramas till höger och vänster.
Vi har ju haft distansundervisning och inte sett varandra på tre månader.
Det där med social distansering är för några timmar lagt åt sidan...
– Underbart, äntligen, beskriver Miranda Andersson de känslor som rusar genom kroppen.
– Lite overkligt också, inflikar Laila Vikman. Vi har ju haft distansundervisning och inte sett varandra på tre månader. Så det blir väl lite extra känslosamt.
Rektorn Maria Eriksson Svanberg är klädd i sommarklänning – och ett stort leende. Hon tycker att samtalen med studenterna under våren har lett fram till en riktigt bra kompromiss. Inget traditionellt firande, men ett minst lika festligt.
De har varit väldigt engagerade och kommit med många idéer.
Att köra mösspåtagningen utanför kommunhuset och studentlunchen på Mattias Kök & Rum istället för på skolan är till exempel nytt för i år.
– Vi har velat skapa något extra för de här eleverna eftersom det har varit en sådan oro kring studenten, förklarar Maria. De har varit väldigt engagerade och kommit med många idéer.
Några av elevernas mentorer står strax intill och tar in den allmänna glädjeyran framför kommunhuset.
– Så roligt att det här blir av, utbrister matematikläraren Emma Tingbratt. Vi vet ju att det har funnits en plan att fira hela tiden. Samtidigt har man inte vetat vart samhället ska ta vägen.
Det vill eleverna ha varje år, det går inte att förhandla bort.
Även när vi pratar med studenterna är bilden samstämmig; Sundler har fått till en bra lösning på en knepig situation. Och en del saker är sig faktiskt precis likt från tidigare år, som lunchmenyn.
– Det blir kyckling och potatisgratäng. Och kladdkaka med jordgubbar och grädde till dessert. Det vill eleverna ha varje år, det går inte att förhandla bort, menar Maria Eriksson Svanberg.
Vid ett av borden inne i restaurangen sitter samhällseleven Emil Johansson med sina kompisar och svettpärlor i pannan. Dagen har börjat bra och kommer att bli lång, konstaterar han.
Det var i början av den här terminen, man tog sig lite friheter då.
– Nu närmast ser man fram emot utspringet. Sedan kommer jag och familjen att fira hemma med två mottagningar, en för släkten och en för vänner. Och ikväll blir det fest med kompisarna.
Efter champagnefrukosten på morgonen samlades Emils klass med sina lärare för att titta på bilder från gymnasietiden. Och oops, där fanns visst ett foto på en sovande Emil som däckat över en engelskabok.
– Ja, jag minns det. Det var i början av den här terminen, man tog sig lite friheter då, skrattar Emil.
Jag kommer att sakna att komma till skolan. Att träffa kompisarna men också lärarna.
Betygen kanske blev bra ändå?
– Ja, jag är väldigt nöjd.
Stolthet och glädje alltså, men som vanligt rymmer studenten också andra vemodigare känslor...
– Jag kommer att sakna att komma till skolan, medger Emil. Att träffa kompisarna men också lärarna. Det är ju en liten skola men det har bara varit positivt. Det känns som att man har kommit alla nära, inte bara sina egna mentorer.
Det känns jättebra nu, att det ändå får vara lite som vanligt.
När lunchen är avklarad väntar utspring vid skolan. Med ett begränsat antal anhöriga på plats och handsprit på ett bord på gräsmattan.
– Den här dagen har jag sett fram emot hela livet. Det känns jättebra nu, att det ändå får vara lite som vanligt, strålar ekonomieleven Kajsa Hallenbert efter att ha blivit omkramad av familjen.
LÄS MER:Sundlerstudenterna fick sin bal
