En utebliven tidning blev ett besök i sommaridyllen. Den här dagen styrde AT-bilen till Häradsvad i södra Vårgårda kommun, för Sven och Helena Arnoldsson vill ju ha sin tidning.
– Vi har haft AT sedan 1965, men ni ska skriva mer om bygden, säger Helena Arnoldsson bestämt.
Vad läser ni helst?
– Fransson och reportagen!
Vi ingår ett löfte på plats att skriva om den närliggande bron, men det får bli efter semestern. Men hur var det då med Nylyckan? Vad ligger bakom det vackra platsnamnet och vad är det bästa med att ha ett sommarställe just här?
Det var 1873 och soldaten Granath bodde med sin familj i ett soldattorp på platsen. Men efter ett besök på en dansstuga i Skalsbo, ska soldaten hastigt avlidit. Kvar fanns soldatänkan Anna med sex minderåriga barn mellan 3 till 14 år.
– Han dog men bygdens folk tyckte synd om henne så man gick ihop och byggde en stuga åt henne och barnen, berättar Sven.
Platsen fick namnet Annas lycka eller Nylyckan.
Och dagens sommarställe?
– Den här kåken byggde vi 1972 så det är 50 år sedan. Det är ett paradis, konstaterar Sven.
Ett land med grönsaker ramas in av svartvinbärsbuskar. Gräsmattan är prydlig och det finns en robotgräsklippare att tacka för det. Men varför ska alla trädgårdsmaskiner ha ett namn? Den här trotjänaren heter Herman och Helena reder ut hur det kommer sig.
– Han går runt var som helst, och alla som kan förflytta sig måste ha ett namn, så är det.
På tal om att kunna gå runt var som helst, hur har ni upplevt corona?
– Man har ju inte kunnat resa och har fått hålla avstånd, men vi har inte haft sådana besvär av det. Vi har ju varit två och förhållandevis friska. Men nu när vaccinet kommit känns det bra, säger Helena.
Och i en pandemi är det inte fel att ha en sådan här tillflyktsort?
– Jo här har vi jord under fötterna och svamp i skogen. Här njuter man av livet, säger Helena.
