LÄS MER:Ny klubb med elitambitioner ser dagens ljus
Ni hängde kanske med i nyhetsflödet igår kväll, när vi avslöjade att ovan nämnda klubb bildats? En förening som börjar från botten men som enligt Calle Skoglöf inte bara siktar på eliten utan även på att ha elitförberedande verksamhet.
Man kan tycka mycket om ambitioner, mål och ledord. Inte minst när det handlar om något helt nystartat, ett lag som inte gjort en träning, har en trupp eller ens ett klubbemblem än (ska vara på gång enligt säkra källor).
Man kan exempelvis tycka att det är just mycket snack och lite verkstad och så kan man peka på alla andra satsningar med elitambitioner som kraschat likt en Hindenburg indränkt i T-röd, eller i bästa fall hållit sig flytande som en halvfull soppåse kastad över närmsta bro.
Eller så kan man hylla ambitionen och modet att sticka ut hakan redan innan första bollen är sparkad.
Jag? Jag landar väl någonstans mittemellan, likt den Svensson jag är.
Ser man bara till Calle Skoglöfs roll så förstår jag att man sticker ut hakan. Skoglöf har visat under sin tid som ledare inom fotbollen, både i Gerdsken och Norrby, att han vill framåt och att han brinner för sin sport.
Ändra mentaliteten
Men samtidigt, finns underlaget för att ha dessa högtflygande mål?
Jag vet inte.
Min känsla är inte bara att elitsatsande på herrsidan inom vår lokala fotboll fallerat på föreningarna, utan ofta även på spelarna. Visst, historiskt sett så har de tre stora föreningarna i Alingsås kunnat samarbeta ungefär lika bra som trätande syskonpar.
Men känslan är också, när exempelvis Vårgårda visat att man verkligen vill något, att spelarna inte alltid varit sugna på att haka på.
Det är lite gott att lira på en hyfsad nivå med kompisarna, förståeligt nog.
Det är en förändring i mentalitet som krävs för att Alingsås ska få ett herrelitlag i fotboll, på alla nivåer.
Kan Calle Skoglöf och hans medgrundare ändra den mentaliteten? Det tänker jag inte ens spekulera i, den som lever får se helt enkelt.
Men det råder ingen tvekan om att det är härligt när någon verkligen vill något. Och att slå ner någons ambitioner redan såhär tidigt känns både småaktigt och onödigt.
Det är kanske nu det händer?
Eller om några år?
Eller aldrig?
Vis av erfarenhet låter jag det hela vara bekvämt nog osagt.
