Tuff start satte sina spår

LÄS MER:HIF åt upp "Makrillarna" i regnet

LÄS MER:Tuff start satte sina spår

Holmalunds äventyr i högsta serien började med förlust, 0–3, borta mot Umeå IK.

En vecka senare var det dags för HIF att ta sig an ytterligare ett storlag.

Cirka 650 personer var på plats för att se Alingsåstjejerna mot Malmö FF med bland andra Malin Andersson och Hedvig Lindahl i laget.

– Den matchen har jag inte många minnen av, men jag minns att allting var väldigt upphaussat innan säsongen. Det skrevs mycket i tidningarna och man märkte verkligen att vi skulle spela i högsta serien. Men i takt med att förlusterna radade upp sig mattades intresset ganska rejält, tyvärr. På slutet var det inte ens hundra personer på våra hemmamatcher, minns den spelskickliga mittfältaren Cathrin Rosén (före detta Björk).

– Som nykomling hade vi ett väldigt tufft spelschema. Efter Umeå och Malmö tror jag att vi mötte Hammarby och Landvetter. Vi förlorade alla dom matcherna och då märkte man ganska tydligt att lagen på den övre halvan hade ett helt annat tempo i kroppen, utvecklar hon vidare.

Var det frustrerande?

– Jag och mina mittfältskollegor hade inte mycket boll mot de bästa lagen, och det var inte jättekul. Vi fick jaga och jaga. Spelare som exempelvis Malin Andersson i Malmö var ju flera resor bättre än oss.

Mot just MFF var HIF-spelarna kanske lite tagna av stundens allvar, och det var därför inte helt oväntat att gästerna tog ledningen efter bara fem minuter.

Efter hand jobbade sig den allsvenska nykomlingen tillbaka in i matchen, och var inte på något sätt ofarliga.

Martina Psag, ny från Skara inför säsongen, tvingade bland annat Hedvig Lindahl till en räddning ur den högre skolan.

– Var det den Hedvig Lindahl som stod i mål? Det hade jag faktiskt ingen aning om, säger Cathrin Rosén och fyrar av ett leende.

Likt matchinledningen var det gästerna som tog hand om taktpinnen i början av andra halvlek, och det var bara HIF-målvakten Mikaela Johanssons storspel som hindrade skåningarna från att utöka ledningen.

Efter 70 minuters spel fick hon dock kapitulera när duktiga mittbacken Denise Reddy skickade in 0–2.

Camilla Fredh fick en fin reduceringschans kort därefter, på pass från pigga inhopparen Cecilia Stål, men avslutet räddades av Hedvig Lindahl.

– Vi började medvetet lite försiktigt och så här i efterhand var vi kanske väl passiva. Men totalt sett var detta ett klart fall framåt jämfört med premiären mot Umeå. Vi gav dom verkligen en match, framför allt i närkampsspelet, sa tränaren Bosse Lyvén till AT efter slutsignalen.

"Bra stämning i gruppen"

Cathrin Rosén, som kamperade ihop med Anna Ahlstrand på innermittfältet under 2001, säger att hon och lagkompisarna successivt blev bättre på att anpassa sig vid tempot.

– Mot lagen på nedre halvan hade vi betydligt mer att säga till om och vi vann ju faktiskt några matcher trots allt. Tyvärr räckte det inte till ett nytt kontrakt, säger hon.

Hur var stämningen i laget?

– Det knorrades lite när Bossé Lyven fick gå, men på det stora hela var det en bra stämning i gruppen. Många av oss stannade ju ändå kvar trots att vi åkte ur allsvenskan.

Sedan flera år tillbaka är Holmalunds IF damverksamhet på seniorsidan borta, och numera är Alingsås FC ”bäst i stan” om man ser till divisionstillhörighet.

– Jag och familjen försöker åka ner till Mjörnvallen och titta när AFC spelar hemma. Sen följer jag dom även via sociala medier och liknande. Som lite kuriosa kan nämnas att jag faktiskt har spelat med Carina Pettersson, som är ”Minis” (Lisa Johansson) mamma. Jag gjorde min debut i a-laget när hon spelade mittback, hälsar Rosén med ett skratt.

Fotnot: Holmalunds damer tog elva poäng på 22 matcher 2001 och slutade näst sist i tabellen.

LÄS MER:Ett jubel som hördes hela vägen till Alingsås

Christian Stål

christian.stal@alingsastidning.se