– Under en tid orkade jag knappt ta mig ur sängen och såg inte en människa på flera veckor. Jag var mer eller mindre helt isolerad, säger Viktor.
– Under en tid orkade jag knappt ta mig ur sängen och såg inte en människa på flera veckor. Jag var mer eller mindre helt isolerad, säger Viktor. Bild: Staffan Wåhleman

Viktor om den långa vägen tillbaka: ”Har varit väldigt jobbigt”

I november förra året diagnostiserades Viktor Wåhleman med covid-19. I dag, snart ett år senare, är han fortfarande inte helt återställd.
– Ett tag orkade jag knappt ta mig ur sängen, säger en av Alingsås Hockeys viktigaste spelare. Fick flera bakslag

ANNONS
|

LÄS MER:Tippade topplagen underhöll – men Alingsås utan poäng

Alingsås Hockey har inför säsongen, som i del i den satsning man gör, plockat in tre hemvändare med riktiga spetskvaliteter.

En av dem är den spelskicklige backen Viktor Wåhleman, som är tillbaka i Alingsås efter en treårig sejour i division 1-laget Malung.

Mot Lidköping i tisdags var 22-åringen en av isens bästa aktörer och han krönte sin insats med en läcker fullträff i andra perioden.

– Det var skönt att få nypa dit den pucken, speciellt eftersom det var ett viktigt mål när matchen stod och vägde. Tyvärr lyckades vi inte knyta ihop säcken, säger Viktor, vars resa det senaste året varit rena berg och dalbanan.

ANNONS

Det var i november i fjol som helvetet började när Viktor och några av lagkompisarna i Malung smittades med corona.

– I början var det inte så farligt, men efter ett tag fick jag feber och den höll i sig. När jag trodde att jag började bli bättre, och gjorde några lättare ispass, blev jag plötsligt riktigt dålig. Jag fick hög feber, var helt orkeslös och hade problem med andningen. Under en tid orkade jag knappt ta mig ur sängen och såg inte en människa på flera veckor. Jag var mer eller mindre helt isolerad, berättar Viktor.

Han försökte sig på kortare promenader runt kvarteret, bara för att testa kroppen.

– Men då fick jag hela tiden bakslag i form av feber. Så höll det på ganska länge, berättar han.

Viktor Wåhleman, här i Malungs tröja, ser tillbaka på ett tufft år.
Viktor Wåhleman, här i Malungs tröja, ser tillbaka på ett tufft år. Bild: Staffan Wåhleman

I ett ganska tidigt skede fick Viktor en astma-diagnos och har testat flera olika mediciner under resans gång.

– Jag har varit på flera läkarbesök men tycker faktiskt att jag fått ganska dåligt med hjälp. Läkarna har, förutom min astma då, inte gett mig några svar alls egentligen och det har skapat en stor frustration, berättar han.

Under våren och sommaren tränade Viktor ingenting.

– Den enkla anledningen var att jag inte var redo för fysisk ansträngning. Att promenera kortare sträckor var bara det en vinst för mig.

Först i augusti började han träna lite lätt med de övriga spelarna i Alingsås Hockey.

– De första passen var riktigt jobbiga och jag har hela tiden fått anpassa träningen efter min fysiska status. När det är högt tempo, på såväl träning som match, har jag svårt att få syre till kroppen, berättar han.

Hur kändes det mot Lidköping?

– Jag fick stå över några byten här och där, bara för att kunna återhämta mig. Det var trots allt ett väldigt uppskruvat tempo i matchen. Men i övrigt tycker jag att det fungerade okej. Det känns som att jag tar små, små steg framåt hela tiden även om jag är rejält trött så här dagen efter.

Till råga på allt fick han en smäll mot ansiktet i tredje perioden.

– Jag fick motståndarspelarens axel rakt på näsan och började blöda. Jag var lite skakig direkt efter det hände, men det ska inte vara någon fara, berättar Viktor som utan omsvep erkänner att han inte önskar sin värsta fiende det han fått gå igenom det senaste året.

– Det har varit riktigt jobbigt, måste jag säga. Det är ju en sak om man inte kan träna för fullt, men för mig har ju även ”det vanliga livet” påverkats väldigt mycket. Det har tärt på psyket ganska rejält. Sen går man runt och undrar varför jag drabbades så hårt, när de övriga i laget bara fick lindriga symtom.

Har det funnits stunder då du tvivlat kring din fortsatta hockeykarriär?

– Jo, men såklart. Nu kan jag väl ändå se lite mer positivt på framtiden, även om jag har en bra bit kvar till jag är den spelaren jag var innan coronan. Jag tar det vecka för vecka egentligen.

ANNONS