Det som döljs i snö kommer fram i tö, heter det. Och det som inte kommer fram vid tö kommer fram vid exploateringar.
I industriområdet Flygaren vid E20 klipptes det band under pompa och ståt i juni i år. Då var det klart med utbyggnaden av vägar, vatten och avlopp. Men nu visar det sig att kommunen är långt ifrån klar. För det har hittats nya fornlämningar i området, och länsstyrelsen tror att det finns mycket mer under markytan. Fynden har blivit ett stort dilemma för kommunen då den fått besked av Riksantikvarieämbetet att myndigheten inte tänker betala för några utgrävningar.
Kommunalråd Bengt Hilmersson (C) suckar när AT ringer upp.
– Det är ett Sverigeunikt beslut och ett elände, för man litar på statliga myndigheter. Det här kan handla om många miljoner, säger han.
Han konstaterar att det finns en av länsstyrelsen godkänd detaljplan och kommunen har byggrätter till salu. Men vad tomterna är värda när marken är potentiellt full av fornlämningar är en annan sak. Kulturmiljölagen innebär just nu ett byggstopp i området.
– Jag vet inte vad vi kunde ha gjort annorlunda och nu finns det en entreprenör som vill bygga, säger Bengt Hilmersson.
Juridisk fråga
Området utreddes arkeologiskt i samband med att kommunen tog fram detaljplanen 2000. När företaget Valeryd etablerade sig i området hittades fornlämningar. Nu har det alltså hittats mer och den juridiska frågan är om de nya fynden är att betrakta som ”kända” eller ”okända”. Kända fornlämningar får exploatören själv betala utredning och bortforsling av.
Det är ett Sverigeunikt beslut, Bengt Hilmersson, kommunalråd Vårgårda
Alfred Dubow är samhällsbyggnadschef och konstaterar att situationen är ett moment 22 för kommunen. Riksantikvarieämbetets hållning är inte överklagningsbar och länsstyrelsen har ännu inte fattat något beslut som kommunen kan överklaga.
– Vi menar att det är en okänd fornlämning medan länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet anser att den är känd. Men just nu finns det inget sätt att få det här prövat. Riksantikvarieämbetet säger att de bara är rådgivande till länsstyrelsen, medan länsstyrelsen säger att de bara följer Riksantikvarieämbetets råd, säger Alfred Dubow.
Han berättar att kommunen har tre större tomter på 10 000 kvadratmeter styck på Flygaren samt några mindre tomter.
– Rent konkret kan åtgärder att hantera fornlämningarna bli lika dyra som tomtmarkens värde och då blir efterfrågan inte lika hög, säger han.
Hur ser du på situationen?
– Jag tycker att det är väldigt tråkigt att den här typen av hantering kan hämma utvecklingen i en kommun. Det blir ett moment 22 och som för en företagare är det svårt att förstå myndigheternas beslut och konsekvenserna.
Mats Herklint är chef på länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Han säger till AT att myndigheten bedömer att det antagligen finns fler fornlämningar i området och att kunskapsunderlaget, som beskrivs i den ursprungliga detaljplanen, behöver förnyas.
– Och när fornlämningar är kända ligger kostnadsansvaret på arbetsföretaget.
Men hur ser du på att det finns en detaljplan, som är en juridisk handling, där området utretts arkeologiskt?
– Ja, det stämmer. Kommunen menar att området är undersökt och att de inte behöver göra om det här. Att det som dyker upp är okända fornlämningar och då ska staten bära kostnaden. Men det har gjorts utredningar och då har det framkommit fler fornlämningar och då är de inte okända. Då gäller lagen.
Kommunen ser ärendet som ett moment 22 då de inte kan överklaga?
– Kommunen vill inte överklaga en utredning utan själva kostnadsansvaret. Vi försöker ta reda på om det finns en väg framåt men det saknas rättsfall. Jag passar på frågan om de kan ifrågasätta kostnadsansvaret, säger Mats Herklint.
På Riksantikvarieämbetet säger chefsjurist Catharina Sojde att myndighetsansvaret ligger på länsstyrelsen. Riksantikvarieämbete har inte fattat några beslut om att inte Vårgårda ska få några pengar.
– Vi ger oss aldrig in i något enskilt ärende. Länsstyrelsen måste sätta ner foten. Sen tittar vi på deras beslut och det kan vi överklaga.
Är reglerna tydliga?
– Jag vill att de ska bli ännu tydligare.
Men är inte det här ett exempel på när två lagar, plan- och bygglagen och kulturmiljölagen, krockar?
– Ja det är intressant att du säger det för vi har precis haft seminarium om reglernas framväxt. I dag har vi en komplex situation där även miljölagen påverkar.
Det är inte så att Riksantikvarieämbetets har ont om pengar?
– Nej, om länsstyrelsen anser att kommunen uppfyller kriterierna för kostnadsbefrielse så måste vi skaffa fram pengarna.
Kulturmiljölagen
Genom kulturmiljölagen anger samhället grundläggande bestämmelser till skydd för viktiga delar av kulturarvet. Lagen innehåller bland annat bestämmelser för skydd av värdefulla byggnader liksom fornlämningar, fornfynd, kyrkliga kulturminnen och vissa kulturföremål.
Fornlämningar är skyddade i enlighet med bestämmelser i lagen och får inte skadas. I lagen anges vad som är en fast fornlämning, vilken utbredning en sådan har och hur tillståndsprövningen går till. Länsstyrelsen beslutar om fornlämningar och Riksantikvarieämbetet beslutar om fornfynd. Den som på något sätt vill ändra en fast fornlämning måste ha länsstyrelsens tillstånd.
KÄLLA: Riksantikvarieämbetet
