Jag är en undersköterska med mer än 15 år inom hemtjänsten i Vårgårda. Jag håller inte med om 90 procent av det som sägs om hemtjänsten.
Jag jobbar 100 procent och jag har upplevt stunder av det tidningen har skrivit om, men inte den senaste tiden. Jag har i vår grupp upplevt såna stunder, men för några år sedan. Idag är det inte detsamma.
I en perfekt hemtjänst skulle brukaren vara i hundraprocentigt fokus. Men jag är realistisk och vi i Vårgårda har infört ett nytt system, och sånt tar alltid tid och går oftast inte utan komplikationer.
Jag som personal upplever att jag får stöttning av min närmaste chef till den gräns att det finns chans att vi tillsammans kan sträva efter det vi alla önskar: Att alla brukare får den bästa tänkbara vård de behöver. Då är jag som undersköterska på landsbygden ändå nöjd efter en dag, minutschema till trots.
Detta tack vare att vi som personal idag för första gången på över 15 år, och som vår chef har stridit om, kan ”välja” tid hos brukare. Vi kan gå in till chefen eller samordnaren och motivera tid hos brukarna, och på så vis i stora drag få den tid som brukaren är i behov av tack vare att de infört optimering i hemtjänsten.
Det var rena kaoset från början, det erkänner jag. Men idag efter några månader så börjar det likna något. Kanske inte den extrema kontinuiteten man önskar. Men har vi funnit rätt tid inom några månader med en ”rätt” så okej kontinuitet, vad kan då inte framtiden ge om vi fortsätter på samma bana?
Undersköterska
LÄS MER:Noll kontinuitet i Vårgårdas hemtjänst
LÄS MER:Hemtjänstpersonal planerar vårdprotest utanför kommunhuset i Vårgårda