Började arbeta som tonåring och gjorde så fram till pensionen. Bor fortfarande in det hus han och mamma byggde i slutet av 50-talet. Sköter sin vardag själv. Har alltid använt sina pengar så väl som möjligt och aldrig slösat på något sätt. Inte heller med värmen i huset.
Men nu var han i det närmaste uppgiven. ”Läs här”, sade han. Jag läste de två brev han visade mig. Det ena från pensionsmyndigheten, det andra var räkningen för elförbrukningen för december. Elräkningen var 100 kronor större än pensionen. ”Jag ska ju äta också”, sade pappa. ”Nu ger jag upp jag får inte ihop det”.
Detta i det Sverige som den generation han tillhör till stora delar byggde upp till den välfärdsstat som nu hastigt raseras. Och ingen har något ansvar för detta eller – åtminstone erkänner att något beslut fattats fel.
Tomas Lindblom