Låt oss en gång för alla göra upp med Rödluvefenomenet och lämna det bakom oss! Rödluvan och vargen är sagan som ledde till smutskastningen av vargen. En av våra mest välkända folksagor.
Originalversionen berättas ur den lilla flickans synvinkel. En oskyldig naiv flicka låter sig luras av den glupska vargen, och blir uppäten tillsammans med mormodern. Man tolkar lätt budskapet helt ytligt som att vargar är farliga. Men Rödluvan är en fabel. En fabel kännetecknas av en kärnfull berättelse som inte gör anspråk på att vara sann. Den har en sensmoral, alltså något att lära ut.
Charles Perrault, den första att teckna ner sagan 1697 avslutar den med orden: ”Barn, särskilt väluppfostrade vackra flickor, ska aldrig tala med främlingar, ty de kan i sådana fall råka ut för att bli middagsmat för en varg. Jag säger varg, men det finns olika slags vargar. De finns de som följer efter den charmanta, lugna, artiga, ödmjuka, trevliga och hjärtliga sortens flickor till deras hem eller på gatorna. Och tyvärr är dessa vargar som är farligast av alla”.
Sagan säger alltså att små svaga i alla samhällen har råkat ut för den större och starkare list. Budskapet är att varna barn, främst unga flickor för att drabbas av mäns våld. Något som allt som oftast missas under sagostunden med våra barn.
I stället för att förmedla rädsla och hat för djuret varg borde vi diskutera sagans verkliga budskap och samhällets faror med våra barn, och förtydliga att vargen i sagan är en symbol.
Vi kan ju också fråga oss vad den smutskastade vargen har att säga om sagan?
Maria Ljung, jaktdebattör