Sedan kliver hon raskt över till klimatet, där blir det genast fel. Svante Arrhenius gjorde 1896 sina beräkningar på koldioxidens växthuseffekt, och han använde faktiskt ordet växthus. Men experimenterade inte. Han bara konstaterade att om hans beräkningar var korrekta skulle en ökad mängd CO2 i atmosfären medföra en gynnsam uppvärmning av jorden.
Sedan utelämnar dom flesta, medvetet eller av okunskap får vara osagt, följande: Redan år 1900 fick Arrhenius mothugg av Knut Ångström som menade att Arrhenius räknat fel och att koldioxiden inte alls kunde ha sådan effekt. Så 1906 har Arrhenius räknat om sina ekvationer och reducerat växthuseffekten till en femtedel av ursprungligt värde. Att ca 0,042 procent av luftens innehåll av CO2 skulle kunna påverka klimatet är inte ens möjligt enligt Richard Feynman, Nobelpristagare i fysik 1965, ”Den så kallade “växthuseffekten” är enbart en konsekvens av gravitation, atmosfärisk massa, tryck, densitet och värmekapacitet, och beror inte på “instängd strålning” från koncentrationer av IR-aktiva gaser eller “växthusgaser”. ”
För att man skall få något som skulle kunna likna en ”växthuseffekt” måste det finnas ett tätt skikt i atmosfären. Något sådant kan ingen gas åstadkomma.
Kan tilläggas att Svante Arrhenius tilldelades Nobelpriset i kemi, inte fysik som är den ledande disciplinen när det gäller klimatforskning.
Övriga missuppfattningar när det gäller fotosyntesen, inlandsisars utbredning o.s.v. kan finnas anledning att återkomma till. Klimatet däremot får vi nog lämna åt naturen att sköta, där kan människan inte påverka särskilt mycket.
Göran Johansson