Den 1 april, då gatusopningen är klar, är den officiella uteserveringspremiären i Alingsås. Då får kaféer och restauranger flytta ut bord och stolar. Det ser ut att bli kyligt de närmaste dagarna, men skiner solen värmer den gott. Jag har för flera veckor sedan haft årets utepremiär i strålande solsken på Nygrens gård. Det kan inte bli så mycket bättre än nybryggt kaffe med bulle/god macka och trevligt fikasällskap. Det är livskvalitet!
Ser i ett pressutskick att nästa vecka går startskottet för den gastronomiska hållbarhetsutmaningen Catch of the Week på Garveriet i Floda. Kockar ska laga rätter på ingredienser, t.ex sjöstjärnor, knöltång och sjöpungar. I mina öron låter det inte särskilt aptitligt att smaska i sig en sjöpung, så jag håller mig till en alingsåsfika!
Ett vårtecken är också att fotbollssäsongen drar i gång. Minns hur glad man var att springa ut på gräsmattan efter att ha tränat och försäsongsspelat hela vintern på stenhårda frusna grusplaner. AT-områdets bästa lag är Alingsås FC i damernas elitetta. Bästa herrlag tror jag i år blir Alingsås IF.
”Never ending story” (Den oändliga historien) är en fantasyfilm från mitten av 1980-talet. Har inte sett den, men ledmotivet som sjungs av artisten Limahl blev en jättehit. Titeln passar bra in på turerna i samhällsbyggnadsnämnden. Historien tar aldrig slut. Kommunrevisorerna ger inte nämnden ansvarsfrihet. Det gör säkert inte majoriteten i kommunfullmäktige heller. Känns nödvändigt att ta ett om- och nytag och tillsätta en ny nämnd. De hinner knappast bli varma i kläderna förrän det är val. Då får väljarna säga sitt om vilka politiker man vill ska styra Alingsås.
Visst har det i bland gått lite för snabbt i samhällsbyggnadsnämnden och det har gjorts felbedömningar och tagits felaktiga beslut, men vi får inte glömma hur det var för bara några år sedan. Då var bygglovsköerna långa och folk var irriterade på att aldrig få några besked på sina ansökningar, som växte på hög. Så det var långt ifrån "bättre förr”. Jag har förståelse för att politikerna i nämnden satte fart på handläggningen. Men man ska förstås följa lagar och regler, men risken med den offentliga uppsträckningen är att vi får ängsliga politiker som inte vågar säga ett pip. Och så vill i alla fall inte jag ha det.
Efter 43 år på AT pensionerar sig kollegan Kerstin Brandqvist-Aspenstedt (men hon har lovat att rycka in som sommarvikarie). Nu är jag är äldst på tidningen. Märkligt, då jag i sinnet känner mig som 25-30 år.
