En författarkväll på hemmaplan, med både föreläsningar och boksignering, passade Ana Porss och Christina Lövestam perfekt. De har nämligen båda nyligen släppt varsin ny roman.
För Ana Porss del handlar det om ”Vägen dit”, tredje delen i hennes romantrilogi Herravälde. Alla tre böckerna är historiska skildringar av kvinnoöden där kvinnor i Ana Porss egen släkt är huvudpersonerna, även om en hel del är fiktivt och ihopfantiserat av Ana själv.
Den nyutkomna tredje boken handlar om Anna, som var Anas mammas faster. I början av 1900-talet lämnade Anna Sverige för USA, där kvinnor på den tiden hade andra möjligheter att skaffa sig en karriär. Så småningom fick hon jobb som kokerska hos filmmogulen Samuel Goldwyn i Hollywood och fick servera filmstjärnor som Charlie Chaplin och Greta Garbo.
De breven har mamma låtit mig läsa och det har varit en guldgruva.
Ramen för berättelsen fick Ana Porss i brev som hennes mamma sparat.
– Mamma och hennes faster Anna brevväxlade på 50-talet. De breven har mamma låtit mig läsa och det har varit en guldgruva. Jag tycker mig ha lärt känna Anna lite, berättar Ana Porss, själv uppvuxen i Alingsås.
Apropå det finns både Alingsås och Anas mamma med på ett litet hörn i romanen.
Sitt intresse för historia och kvinnors livsvillkor förr delar Ana Porss med pensionerade prästen och alingsåsaren Christina Löwestam. Efter att tidigare mest ha skrivit böneböcker och psalmer har Christina nu provat på romanskrivandet. Förra hösten debuterade hon med ”Guldgrävaren Arvid”, och alldeles nyss släpptes uppföljaren ”Elins röst”.
Precis som i Ana Porss böcker är det verkliga personer i Christinas släkt som står i berättelsernas centrum. Arvid, som for till Alaska för att söka lyckan som guldgrävare, var Christina Lövestams morfar och Elin kvinnan han förälskade sig i och så småningom gifte sig med.
Jag började fundera; vad gjorde Elin under de här åren och hur kan hon ha haft det?
Christina berättar hur hon bland annat letat i kyrkböcker och gamla tidningar för att få en bättre bild av Arvids och Elins liv, och tiden de levde i.
– En tidningsartikel där Arvid gav en intervju på äldre dar gav mig ramen för berättelsen om Arvid.
Den senaste boken ”Elins röst” handlar i huvudsak om åren 1913-1915, då Elin var ensam hemma i Sverige sedan Arvid återvänt till Alaska.
– Jag började fundera; vad gjorde Elin under de här åren och hur kan hon ha haft det? Den här berättelsen är verkligen fiktiv, för det vet jag inte mycket om utan det är mina fantasier, betonar Christina.
