Glädje runt bordet. ”Då tycker jag du ska unna dig något!” säger väninnan. ”En dyr flaska körsbärsvin eller kanske en resa till Medelhavet!” Jag ser i smyg hur kvinnans ögon söker sig upp mot trädtopparna och molnen. Fantasin far. Kanske till uteserveringar i Barcelona, badstranden vid Nice eller kanske…
Jo, jag vet, jag har också varit där. Doppat kroppen i Medelhavet salta vågor men också alltid tänkt; ”Jaha, det är nästan som i Kvarnsjön.” Istället för att se guldkanten på tillvaron som något sällsynt, dyrt och fjärran tänker jag att de skimrande stunderna istället kan vara ofta, billiga och nära. Därför tog jag i torsdags kanoten från Simmenäs, förbi Hareklätten, rundade Risön och gick iland på Norseskären.
Slutet av september på Mjörn är – om vädret tillåter – en stillsam upplevelse.
Slutet av september på Mjörn är – om vädret tillåter – en stillsam upplevelse. Nästan inga båtar syns, stugorna är folktomma och till och med kanadagässen lyser med sin frånvaro. Det enda som antyder ett folkvimmel där bortom strandlinjen är pendeltåget som hörs rusa fram mellan Alingsås och Göteborg.
Några polarkakor bröd, färdigskivad Edamerost och nykokat pulverkaffe. Solen försvinner bakom horisonten vid Björboholm. En näve jordnötter avslutar måltiden och innan mörker råder samlar jag några småpinnar under tallarna och gör en eld i stenringen nere vid stranden.
Ficklampans batterier har lagt av. Eftersom jag varit här förut hittar jag i skenet från elden svackan mellan två tallar precis där stigen inifrån ön når udden. Där passar liggunderlaget och sovsäcken och faktiskt också jag själv perfekt. En pressening mellan träden ifall väderlekstjänsten hade fel om uppehållsväder.
I norr syns ljusen från Stadsskogen och i söder över Bokö rör sig ett och annat flygplan på väg mot Landvetter med tända landningsljus. De rör sig sakta som starkt lysande stjärnor över natthimlen. Vilka är de som sitter i flygplanen? Är de på väg bort eller kommer de hem? Vad är deras ärende där uppe i luften? Eftersom jag ligger så himla gott mitt på stigen i sovsäcken tänker jag inte mer på den saken.
Jag paddlar norrut mot Mjörnviken. Där sluter sig dimmorna.
Tidig kväll blir tidig morgon. På en udde strax intill fångar några kanadagäss dagens första värmande solstrålar. För en gångs skull är gässen alldeles tysta. Frukosten liknar middagen kvällen innan men utan jordnötter. Jag paddlar norrut mot Mjörnviken. Där sluter sig dimmorna. På en badflotte sitter ett helt gäng sädesärlor.
När sädesärlan kommer på våren talar vi alltid om den i ental. ”Sädesärlan har kommit!” säger vi. Sedan händer något över sommaren. Ärlornas antal ökar. De flockar sig för att dra söderut, ner mot Medelhavet och norra Afrika, kanske ända ner mot ekvatorn.
Om några dagar är flotten tom...
Om några dagar är flotten tom och sädesärlorna någonstans i luften högt över Tyskland.
Tänker de då på att snart få unna sig några feta gräshoppor vid Saharaöknens utkant eller har de redan börjat längta tillbaka till insektsbuffén i den svenska försommaren.
Var ärlorna trivs bäst kommer antagligen förbli ett av naturens mysterier. Det är helt OK, bara de lovar att komma tillbaka till våren.
LÄS MER:Sportfisket har växt i Alingsås – detta gäller när du fiskar
LÄS MER:Var med och tävla – skicka din bästa höstbild till oss
