Dottern Tilda bor långt hemifrån, läser juridik i Stockholm, och vet ännu inte om det. Psykologen säger att Agneta måste berätta, hennes nye sambo och hennes bästa väninna likaså. Men hur säger man en sådan sak? Efter ett kort och destruktivt äktenskap har det ju alltid bara varit hon och dottern och Agneta skulle kunna göra vad som helst för att skydda Tilda från all världens ondska och sorg.
En sak är säker – per telefon går det inte. Och till sist, när tiden börjar rinna ut, sätter sig Agneta på nattåget från Gällivare för att tillbringa några dagar hos Tilda i Stockholm och berätta öga mot öga.
Det går sisådär... antingen är Tilda för glad eller för ledsen, antingen är det för sent på kvällen eller för tidigt på morgonen... ibland är det dålig stämning... eller så mysigt att Agneta inte vill förstöra den fina stunden... eller så är det hunden som behöver kissa... nej, det verkar faktiskt stört omöjligt att hitta rätt tillfälle!
Ella-Maria Nuttis debutroman "Kaffe med mjölk" är en finstämd, lågmäld och absolut hjärtskärande skildring av den såriga relationen mellan en mor och en dotter. Som läsare är det plågsamt att stå bredvid och notera alla brister i kommunikationen, alla klavertramp och all god vilja som faller platt. Och jag, som själv är både mor och har varit dotter, vrider mig som en mask när jag känner igen mig i alla de där situationerna när man ångrar orden som flyger ur munnen redan innan de uttalats.
Jag tycker mycket om den här berättelsen – kanske också för att Nutti trots sitt ursprung inte låter det samiska arvet bli huvudtema. Lite befriande, faktiskt.
