Det är en av de sista dagarna i september, men Dan Olofsson lämnar jackan hemma. Sommarvärme har utlovats. Över axeln slänger han istället en ryggsäck i svart skinn, laddad med nya minneskort. Det är dags för en tur till viltkamerorna som finns utplacerade runtom Sjövik.
LT:s besök till ära tar han bilen.
– Jag brukar gå eller cykla. Då blir det lite friskvård också.
Hur länge minneskorten räcker beror på hur ofta något passerar förbi de rörelsestyrda kamerorna.
– Det är väldigt olika hur ofta det händer. Ibland blir man jätteöverraskad, ibland tror man att det är fel på grejerna. Och det är det många gånger också, säger Dan och skrattar.
Och hur ofta han kollar dem?
– Det beror på min egen nyfikenhet.
Vi går längs en äng som en gång i tiden fungerade som fotbollsplan. Dan pekar på en hålighet under trädstam.
– Där brukar en grävling hålla till ibland.
Bakom en vägg av parkslide finns den första kameran, upptejpad på en trädstam mellan en stig och bäck. I leran syns avtryck. Vildsvin, konstaterar Dan.
– Och i måndags när jag kom här, då knastrade det till lite längre bort. Då stod en älg och tittade på mig.
LT:s utsände spetsar genast öronen.
Sitter nära samhället
Naturen var Dan Olofssons tillflykt redan i barndomen.
– När man var liten och var ledsen och hade det jobbigt, då kunde man gå ut i skogen.
Längre fram började systemkameran göra honom sällskap på skogsutflykterna och fisketurerna. Numera ligger den alltid i baksätet.
– Det kan ju dyka upp något när man minst anar det.
Det var just ett oväntat uppdykande som ledde till att Dan Olofsson började dokumentera det vilda livet i Sjövik. När jagande svärsonen Andreas filmade sin utlagda vildsvinsåtel, fastnade även lappuggla på bild.
Inspirerad köpte Dan sin första viltkamera för tre år sedan.
Nu har han fyra uppsatta i Sjöviks skogsområden. Allt från små möss till till skogens konung har passerat framför linsen, främst under dygnets mörka timmar.
– En gång var det en hare, en räv och en grävling på samma kväll.
Det trots att kamerorna sitter väldigt nära samhället, påpekar Dan Olofsson.
– Det är bara några hundra meter från där vi bor.
Lockar med hundgodis
Nästa kamera är placerad strax bortanför ett grävlingsgryt.
– De är väldigt renliga. Nästan varje natt sitter de och putsar sig i timtal.
Det visar filmerna i alla fall. Själv har Dan inte haft förmånen att se många av de nattaktiva djuren med egna ögon.
– Jag har inte tålamod att sitta där.
Innan vi vänder tillbaka plockar han upp en plastpåse med hundgodis, i form av torkad lever, och sprider ut längs en trädstam. Det får djuren att stanna upp framför kameran, förklarar Dan.
– Och räven är tokig i det.
"Känns som julafton”
Väl hemma får kaffet vänta. Nu ska minneskortens innehåll inspekteras på datorn.
– Det känns som julafton, säger Dan och skrattar.
– Ser man ett älgspår, så tänker man ”hoppas allt har funkat”, att kameran sitter på rätt höjd och ljudet varit bra. Och tänk om det var i morgon- eller kvällsljuset...
En hare dyker direkt upp på skärmen. I annan sekvens syns en godissugen räv. Klockan 03.51 passerar en grävling förbi. Ett klipp är tomt. Vildsvin kan ha rört sig i periferin, tror Dan.
En av höjdpunkterna bland alla klipp hittills, var det på den skygga skogsmården.
– Mården är jag jätteglad över. Men jag har inte fått några klockrena klipp på den.
Nu saknas bara varg och lo.
– Men det är väl en utopi.
Förvånas av djurlivet
Det rika djurlivet som dokumenteras av kamerorna förvånar ibland Sjöviksborna när Dan delar klippen i den lokala Facebookgruppen, berättar hans fru Ann-Kristine medan kaffet hälls upp.
– ”Älgar – hjälp. Nu vågar jag inte gå ut mer” skriver de, säger hon och skrattar.
– När vi sett vildsvin tycker de också att det är obehagligt. Men jag har aldrig stött på vildsvin här inne i Sjövik, och jag är ute och går och cyklar hela tiden.
Ett ovälkommet inslag i naturen som de däremot påträffar med jämna mellanrum, är mindre soptippar.
-- Jag tror att hela samhället i Sjövik slänger sin skit där. Det är skrot, glasflaskor, jordbruksredskap och allt möjligt, säger Dan.
Nyligen dök det också upp en älg med plastskräp inlindat i hornen på ett av klippen.
– Man borde tänka på det när man är i skogen, att man inte slänger skräp och att man behandlar skogen med respekt. Det här är ju djurens hem, säger Ann-Kristine.
LÄS MER:Hårda vindar till trots – succé för Running lights
LÄS MER:Räddningstjänsten ryckte ut och hjälpte häst som hamnat i dike
