När jag kommer hem efter avslutad arbetsdag byter jag snabbt om till mer bekväm klädsel, pluggar i mina hörlurar, skruvar upp volymen och ger mig ut på en promenad som tar mig runt sjön Gerdsken i Alingsås. Det är mitt sätt att rensa skallen och tänka på något annat. Jag och min sambo har i samförstånd kommit överens om att vi ska försöka prata så lite som möjligt om det där viruset när vi är hemma - vilket inte är helt enkelt.
Min promenad är därför min frizon och det är då jag samlar kraft och häromdagen gav det mig också tro på att det finns en framtid bortom covid-19.
För den som promenerat de dryga fyra kilometerna runt Gerdsken vet att det är en kuperad terräng med många vackra naturtavlor. Det kommer lite rök från en eld som precis slocknat vid en grillplats, det är en porlande fors som ringlar sig ner för en slänt och det är mountainbikecyklister som swishar förbi en i rask takt.
När jag för dagen kommit lite drygt halvvägs passerar jag en tennisbana och alldeles intill ligger en liten hockeyrink. Det finns naturligtvis ingen is. Men just denna dag är rinken ändå full av liv och rörelse. Ett tiotal pojkar är mitt uppe i en match. Det är någon form av landbandy som gäller. Två av killarna har till och med på sig full hockeymålvaktsutrustning med hjälm och tillhörande galler. Den ena av dem har en klarblå tröja märkt med Lundqvist på ryggen (Henrik Lundqvist i New York Rangers. Den andra pojken har en röd tröja och gissar att det är Frölunda som är laget i denna killes hjärta.
Nu kommer det tillbaka till mig. Jag kommer ihåg hur vi grabbar under min uppväxt i Nossebro till och med hade skapat en egen liga för spel av just landbandy. Det fanns ett antal kvarterslag och om jag minns rätt tror jag att "seriematcherna" spelades på söndagar. Det var en tid innan surfplattor och Snapchat. Nu låter jag som en teknikhatande nostalgiker och det är jag inte snarare tvärtom. Men det är ett vackert minne från en lycklig barndom.
Och att bara se de här killarna springa runt med nötta innebandyklubbor fick mig att få tillbaka tron på att det finns en tid bortom corona, handsprit och Anders Tegnell. De fick mig att inse att det fanns en tid innan allt ont och då borde det följaktligen också finnas något efter krisen. Tack ska ni ha grabbar!
Men vad bryr de sig om mitt tack. För dem är ju fokus på vem som ska göra nästa mål eller rädda nästa skott, och det gör mig bara ännu mer glad och tacksam.
Jag hoppas de är där och spelar när jag går förbi i morgon igen.
