”Tapeter skapar stämning och känslor”

För Catharina Miller började allt med barndomshemmet på Aschebergsgatan i Göteborg. Varje dag när hon kom hem från skolan lystes den mörka tamburen upp av Josef Franks färgglada mönster ”Vårklockor”.

– Det var min mammas val av tapet. Den blomsterängen gav liv och glädje åt en annars mörk och tråkig hall, säger Catharina.

De stiliserade tulpanerna, krokusarna och tussilagon fick henne alltid på gott humör och tapeten har följt henne genom livet, från bostad till bostad.

– I vår nuvarande lägenhet i Göteborg bytte vi ut ett diarréfärgat stänkskydd i köket mot en bit ”Vårklockor” på svart botten, som vi satte en glasskiva över, säger hon.

Om ytan som ska tapetseras är relativt liten kanske man törs ta ut svängarna mer – och det är något som Catharina Miller vill uppmana till.

– Det är ju trots allt inte värre än att man kan tapetsera om, säger hon.

I hennes och maken David Millers andra hemland, England, är man inte rädd för färg och mönster.

– För över 30 år sedan när jag gifte mig med David och flyttade till Durham upptäckte jag alla vackra tapeter som fanns i husen där.

Husen på gatan där Catharina och David fortfarande bor halvårsvis är från den viktorianska eran, alltså från cirka 1830 och fram till förra sekelskiftet.

– Det sitter William Morris-tapeter i vart och vartannat hus. Då slogs jag verkligen av skillnaden mot Sverige där det bara var vitt, vitt och vitt överallt. Så vansinnigt tråkigt!

Catharina som är kulturskribent och David som är fotograf har genom åren besökt många hem när de gjort hemma hos-reportage till olika månadsmagasin.

– Mina ögon har alltid dragits till väggarna. Tapeter är en form av kulturhistoria som intresserar mig, säger Catharina.

Fascinationen mynnade till slut ut i boken ”Tapetglädje: På väggarna förr och nu” (Votum förlag, 2020). I den görs nedslag i slott och herresäten i både England och Sverige. Men också i torp, bondgårdar och hos tapettillverkare i Borås och Gävle.

– Sedan har vi förstås besökt William Morris hem Red House i London. Och några av de hus som han har satt sin prägel på, berättar Catharina.

Den äldsta kända tapeten i Sverige är från 1570-talet och hittades i Rosenvingeska huset i Malmö, men det var först i slutet av 1700-talet som tapeter blev relativt vanliga i svenska hem.

Ett äldre hus med bevarade tapeter får en speciell atmosfär, tycker Catharina. Dessutom berättar mönstren och färgskalorna en historia om olika tiders stilideal.

– Skär man ut en ruta i ett rum med många tapetlager bjuds man på en spännande tidsresa – från murrigt till ljust, från blommigt till randigt, från djärvt till diskret.

Har man lyckan att bo i ett hus där äldre tapeter sitter kvar bör man dokumentera dem, tycker hon. Gillar man inte mönstret eller färgställningen kan man ändå bevara det gamla genom att sätta spännpapper över – som sedan går att nytapetsera på.

– Men var inte rädd för att behålla en gammal tapet. Med ganska enkla medel kan man laga och rengöra dem så att väggarna ser fräscha ut igen.

En varsam rengöring med pensel klarar man själv. Flikar som lossnat kan man fästa med tjockt tapetklister. Tänk bara på att mönstertyck av limfärg är vattenkänsligt.

– Finns det större skador eller hårt bunden smuts är det bäst att rådfråga en konservator, tipsar Catharina.

Catharina Miller gillar klassiska mönster bäst och Josef Frank är en av favoriterna. Han var från Österrike och kom till Sverige på 1930-talet när han var i 50-årsåldern, hitlockad av Svenskt Tenns grundare Estrid Ericson – och sin svenska fru Anna. Josef Frank som var jude skrämdes av den politiska utvecklingen med växande antisemitism i hemlandet och i övriga Europa. Sverige blev en fristad.

– Totalt ritade han 160 mönster. Av dem har 125 någon gång blivit tryckta och ett 40-tal har blivit klassiker.

Hit hör ”Vårklockor”, ”Eldblomma” och ”Paradiset” som alla är snillrikt konstruerade, har organiska former och är färgglada.

I tidskriften Form skrev han själv: ”Det spelar ingen roll om man blandar möbelstilar, färger och mönster. Saker som man tycker om kommer ändå av sig själva smälta samman till en lugn enhet. Hemmet behöver inte vara i detalj planerat, inte utstuderat, bara sammanfogat av delar som dess invånare trivs med och älskar.”

Och precis detsamma gäller för tapeter, menar Catharina:

– De skapar ju en stämning som väldigt väl uttrycker känslan som de som bor där vill förmedla.